Hej.
Har fått ett litet dilemma.
Har i en tidning hittat ,ett i mitt tycke rätt unikt foto, på "något" som är rätt sällsynt.
Mycket få foton på saken.
(Säger inget tills vidare om motivet)
Bakgrund:
Fotona togs av en free-landsande fotograf, anställd av en bildbyrå.
Bildbyrån såldes senare och efter några år senare upphörde den.
Tror mig veta var fotona finns numera (bekräftelse väntas)
Har flera trådar ute och väntar på svar.
OM jag nu INTE får tag i nuvarande "innehavare" av publiceringsrätten
Vad gör man?
Har som sagt flera frågor "ute" och väntar på ev. svar.
En möjlighet finns ju numera med att via datorn "bearbeta" fotot ( ett foto ur en tidnings"film" är annars rätt hopplös.
Vad säger Lagen om upphovsrätten av i detta fall av foton (35-40 år gamla)
Och vad är policyn?
Samt vad är straffet om man skulle(skall ej ske av mig)lägger ut bilden Utan medgivande?
Bengt
Bild-publicerings // Polici-Fråga ?
Moderator: Sven-Erik Jönsson
-
Mats Averkvist
- Inlägg: 1273
- Blev medlem: 23 feb 2008, 10:33
- Ort: Strömsnäsbruk
- Kontakt:
Re: Bild-publicerings // Polici-Fråga ?
När man har gjort allt man kan för att få tag i fotograf eller upphovsrättsinnehavare utan att lyckas så ställs man inför ett val. Man kan låta bli att publicera bilden, vilket man juridiskt sätt bör. Man ställer sig då frågan: Kan jag använda en annan bild istället?
Man kan publicera bilden ändå. Det känns lättare ju äldre bilden är. Det som kan hända är att man efteråt får frågan: - Med vilken rätt har du publicerat min bild? När man då förklarar vilka åtgärder man har vidtagit för att hitta honom, kanske han låter det passera med det. Eller så kan det hända att han kommer med ekonomiska krav och då är det bara att betala, om det ligger inom rimlighetens gräns. Kanske man kan förhandla om priset. Det går lättare i det fallet när man betonar att publikationen är helt ideellt och inte kommerciellt baserad, typ föreningstidning t ex SFT.
Det kanske vanligaste fallet är när fotografen har givit bort bilder till vänner och bekanta och att den sedan dyker upp utan någon koppling till dessa. Alla har fått en originalbild, fotografen har avlidit, arvtagarna har inget intresse för bilden etc. Då kan man komma i den situationen att det helt plötsligt finns flera personer som hävdar att det är deras bild som man har publicerat. Jo, bilderna är deras, men inte upphovsrätten!
Sedan har vi ju problemet med bilder i digitalt format som är så extremt lätt att sprida utan kontroll. Samma sak gäller, men inte alla tror det.
Det som gäller i samtliga fall är att man skall kreditera fotograf om denne är känd, i annat fall den man har fått bilden ifrån eller begge. Man skriver t ex "Foto: NN via GG".
Man kan publicera bilden ändå. Det känns lättare ju äldre bilden är. Det som kan hända är att man efteråt får frågan: - Med vilken rätt har du publicerat min bild? När man då förklarar vilka åtgärder man har vidtagit för att hitta honom, kanske han låter det passera med det. Eller så kan det hända att han kommer med ekonomiska krav och då är det bara att betala, om det ligger inom rimlighetens gräns. Kanske man kan förhandla om priset. Det går lättare i det fallet när man betonar att publikationen är helt ideellt och inte kommerciellt baserad, typ föreningstidning t ex SFT.
Det kanske vanligaste fallet är när fotografen har givit bort bilder till vänner och bekanta och att den sedan dyker upp utan någon koppling till dessa. Alla har fått en originalbild, fotografen har avlidit, arvtagarna har inget intresse för bilden etc. Då kan man komma i den situationen att det helt plötsligt finns flera personer som hävdar att det är deras bild som man har publicerat. Jo, bilderna är deras, men inte upphovsrätten!
Sedan har vi ju problemet med bilder i digitalt format som är så extremt lätt att sprida utan kontroll. Samma sak gäller, men inte alla tror det.
Det som gäller i samtliga fall är att man skall kreditera fotograf om denne är känd, i annat fall den man har fått bilden ifrån eller begge. Man skriver t ex "Foto: NN via GG".
-
Christian S
- Inlägg: 339
- Blev medlem: 23 feb 2008, 10:33
- Ort: Trollhättan
- Kontakt:
Re: Bild-publicerings // Polici-Fråga ?
Ett sätt som jag har gjort i ett flertal tillfällen är att scanna in bilderna, spara två till fyra kopior av bilden/resp. bild.
De två första är "original" med en högupplöst version (300dpi tiff-format) och en lågupplöst bild för webben (75 dpi jpeg-format). Dessa är bara för privat bruk. De andra två bilderna är likadana med den enda skillnaden att man har lagt till en liten text i nederkant "© Fotografens Namn". Då har du gjort vad du har kunnat. Observera att alla bilder för webben ska ha upplösningen 75dpi och vara i jpeg-format. Original ska alltid sparas i TIFF eller RAW. Tiff har nämligen en icke förstörande komprimering likt jpeg. Jpeg tar bort viktig information i bilden, tyvärr.
De två första är "original" med en högupplöst version (300dpi tiff-format) och en lågupplöst bild för webben (75 dpi jpeg-format). Dessa är bara för privat bruk. De andra två bilderna är likadana med den enda skillnaden att man har lagt till en liten text i nederkant "© Fotografens Namn". Då har du gjort vad du har kunnat. Observera att alla bilder för webben ska ha upplösningen 75dpi och vara i jpeg-format. Original ska alltid sparas i TIFF eller RAW. Tiff har nämligen en icke förstörande komprimering likt jpeg. Jpeg tar bort viktig information i bilden, tyvärr.
/Christian i Trollywood
-
UrbanFredriksson
- Inlägg: 208
- Blev medlem: 23 feb 2008, 07:31
Re: Bild-publicerings // Polici-Fråga ?
Stopp och belägg! DPI är ett uträknat värde, så en bildfil kan inte ha nån DPI i sig självt.Christian S skrev:Observera att alla bilder för webben ska ha upplösningen 75dpi och vara i jpeg-format.
Men för att återgå till själva ämnet: Det finns faktiskt två olika sorters fotografier: Med och utan verkshöjd. De senare är OK att publicera om de är tagna innan 1969-07-01. Så är de aktuella bara 40 räcker det inte riktigt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Upphovsr%C ... otografier
-
Lars Sundin
- Inlägg: 2920
- Blev medlem: 23 feb 2008, 07:17
- Ort: Handen
Re: Bild-publicerings // Polici-Fråga ?
Jag tycker Mats A:s svar är mycket bra och jag skulle bli ganska flummig om jag försökte lägga till något..
Vad gäller "verkshöjd" som Urban F tar upp är jag mer osäker vilken roll det i dag spelar, men frågan om vad som är upphovsrätt/publiceringsrätt-skyddat är så snårig (vilka lagar gäller?) att jag avstår att säga något. Ibland väger därtill moralen tyngre än paragraferna.
(Man hör så mycket; bl a att det är på gång en rätt att "citera bilder" genom att ge en lågupplöst bildversion. Text får ju citeras, ja även andras tankar får man beskriva, och det är ju nödvändigt för varje vettig kommunikation människor emellan på alla nivåer i livet. Men bilder är speciella se... Man skulle ju kunna tycka att det är OK att tillfälligt på ett forum lägga ut en bild som behövs för diskussionen där bara några få deltar, men då får man höra att då kan bilden spridas obehörigt. Vilket ju i och för sig är sant.)
För att avvika från huvudämnet och något kommentera de bildkodningsdetaljer Christian (och Urban) tar upp:
Jag håller helt med Urban vad gäller bristen på relevans i det ack så populära begreppet "dpi" (dots per inch) som väl Gutenberg lanserade någon gång på 1400-talet och som dröjt sig kvar
TIFF (eller TIF) är nog ett populärt format som enligt min (enda) bok om bildbehandling är litet som bofinken; ett slags "format-begrepp" mer än ett format. TIFF kan också användas med olika komprimeringsalgoritmer vilket är nödvändigt om man skall sända ett mail med några bilder från skogspromenaden eller vad man nu sysslar med, eller om man skall lägga den på webben för att exempelvis illustrera ett inlägg på forumet. (På skoj gick jag bakvägen och gjorde en okomprimerad TIFF av en 150 KB JPG-bild (som var på 2,9 MB från kameran) och den blev på 2,5 MB!)
JPG-komprimeringen kan göras mer eller mindre stark (jag har min inställd på "75%" vad det nu innebär men det rekommenderas). Räknat i ren bitreducering kanske man kan komprimera 10-100 gånger eller så utan att det märks av ett normalt kritiskt öga; det beror på bildmotivet. De JPEG-artefakter jag sett har mestadels handlat om att stora "nästan jämnfärgade ytor" kan visa stegvis ändring av färg/ljushet ("för grov kvantisering") men då har jag faktiskt avsiktligt försökt få fram effekten. JPEG är litet förtalat känns det som. Nog har man sett dåliga bilder på vissa webbsidor (inga namn...) men det var då inte JPEG:s fel... Man skall nog inte ändra storlek eller göra andra saker med en bitreducerad bild i flera steg, utan gå från sin sparade (häpp!) högkvalitetsbild (TIFF e d) i ett steg ned till den storlek och kvalitet man vill ha.
Det är väl så att det fortfarande är "det analoga i en digitalkamera" som i praktiken avgör bildkvaliteten; optik och sensor. Samt fotografens kunnighet att använda digitalkamerans alla möjligheter. Och all annan fotografkunnighet.
Lars S
Vad gäller "verkshöjd" som Urban F tar upp är jag mer osäker vilken roll det i dag spelar, men frågan om vad som är upphovsrätt/publiceringsrätt-skyddat är så snårig (vilka lagar gäller?) att jag avstår att säga något. Ibland väger därtill moralen tyngre än paragraferna.
(Man hör så mycket; bl a att det är på gång en rätt att "citera bilder" genom att ge en lågupplöst bildversion. Text får ju citeras, ja även andras tankar får man beskriva, och det är ju nödvändigt för varje vettig kommunikation människor emellan på alla nivåer i livet. Men bilder är speciella se... Man skulle ju kunna tycka att det är OK att tillfälligt på ett forum lägga ut en bild som behövs för diskussionen där bara några få deltar, men då får man höra att då kan bilden spridas obehörigt. Vilket ju i och för sig är sant.)
För att avvika från huvudämnet och något kommentera de bildkodningsdetaljer Christian (och Urban) tar upp:
Jag håller helt med Urban vad gäller bristen på relevans i det ack så populära begreppet "dpi" (dots per inch) som väl Gutenberg lanserade någon gång på 1400-talet och som dröjt sig kvar
TIFF (eller TIF) är nog ett populärt format som enligt min (enda) bok om bildbehandling är litet som bofinken; ett slags "format-begrepp" mer än ett format. TIFF kan också användas med olika komprimeringsalgoritmer vilket är nödvändigt om man skall sända ett mail med några bilder från skogspromenaden eller vad man nu sysslar med, eller om man skall lägga den på webben för att exempelvis illustrera ett inlägg på forumet. (På skoj gick jag bakvägen och gjorde en okomprimerad TIFF av en 150 KB JPG-bild (som var på 2,9 MB från kameran) och den blev på 2,5 MB!)
JPG-komprimeringen kan göras mer eller mindre stark (jag har min inställd på "75%" vad det nu innebär men det rekommenderas). Räknat i ren bitreducering kanske man kan komprimera 10-100 gånger eller så utan att det märks av ett normalt kritiskt öga; det beror på bildmotivet. De JPEG-artefakter jag sett har mestadels handlat om att stora "nästan jämnfärgade ytor" kan visa stegvis ändring av färg/ljushet ("för grov kvantisering") men då har jag faktiskt avsiktligt försökt få fram effekten. JPEG är litet förtalat känns det som. Nog har man sett dåliga bilder på vissa webbsidor (inga namn...) men det var då inte JPEG:s fel... Man skall nog inte ändra storlek eller göra andra saker med en bitreducerad bild i flera steg, utan gå från sin sparade (häpp!) högkvalitetsbild (TIFF e d) i ett steg ned till den storlek och kvalitet man vill ha.
Det är väl så att det fortfarande är "det analoga i en digitalkamera" som i praktiken avgör bildkvaliteten; optik och sensor. Samt fotografens kunnighet att använda digitalkamerans alla möjligheter. Och all annan fotografkunnighet.
Lars S