28019, J 28A
Om haveriet::1947-06-01...
https://spraakbanken.gu.se/cgi-bin/konk ... ext=0&grad
Det är söndagen den 1 juni 1947, dagen för den
stora flygfesten på Bromma. Ungefär hundratusen människor har dragit ut till flygplatsen för att beskåda uppvisningar av såväl militära som civila flygplan. Många av dem har betalat inträde, andra har valt att skåda gratis från omgivande höga slänter och hustak. Amatörfotografiet är taget klockan 14.55. Platsen är Ulvsunda industriområde alldeles utanför östra flygfältsgränsen. Kring några bilar står människor tätt tillsammans, plötsligt stilla och undrande. De
hör ljudet av en jetmotors vrål alldeles för nära. Men de ser ingenting. Men blott alltför väl ser däremot den åskådarskara som uppehåller sig på taket till AB Kassaskåp och Branddörrars ljusgrå verkstadsbyggnad. Flertalet har i panik hukat eller lagt sig platt ned. Några står fortfarande upp - liksom paralyserade inför anblicken av ett tjutande jetjaktplan, som praktiskt taget i ögonhöjd rusar rakt emot dem. I sista stund - just när fotot tas -
har planet väjt en smula åt höger. Därigenom kom alla människor som uppehöll sig på taket att klara livhanken. Men föraren omkom när
han någon sekund senare slog rakt in i väggen, rakt in och igenom ett av verkstadens stora fönster. Bilden spreds i pressen under rubriker som "Bragd i sista minuten räddade hundratals liv" eller "En flygares hjältedöd". Därtill kom att det handlade om den då mångomtalade J 28 Vampire, det nyanskaffade första jetdrivna planet i flygvapnets tjänst, som nu havererat inför en stor publik. Men i motsats till de kallsinniga reaktionerna kring Gripenhaveriet under Vattenfestivalen i Stockholm 1993, blev detta Brommahaveri omfattat med ett varmt och inlevelsefullt intresse från allmänheten. Detta yttrade sig bland annat i allehanda spekulationer och teorier kring pilotens tankar och gärningar under hans levnads allra sista minut. Men varför haveri? Unikt nog fanns nästan hela flygvapnets haverikommision på åskådarplats. Dessutom hade flera kameror och ett fåtal filmkameror dokumenterat händelseförloppet. Ändå blev
haveriets orsak aldrig till fullo klarlagd. "Haveriet har sannolikt förorsakats av felbedömning vid landning" är den digra haverirapportens något matta slutsats ett halvår senare. Den för uppvisningen utvalde piloten, löjtnanten Karl-Erik Löfdahl, var en av de skickligaste piloterna att handha den snabba Vampiren. Bland flygdagens alla propellerdrivna flygplan skulle uppvisningen av detta nya futuristiska fartvidunder med sitt "reaaggregat", som jetmotorn då kallades, bli flygshowens höjdpunkt. Löfdahl genomförde sin tre minuter långa "eleganta och fartfyllda" uppvisning helt enligt tidigare uppgjort program. Detta hade några veckor tidigare testats inför sakkunnig publik i såväl Norrköping som i Göteborg. En snäv, avslutande landningsmanöver hade då integrerats i själva uppvisningen. Men nu gick något galet. Efter genomförandet av det korta, men för piloten mycket ansträngande programmet, lade Löfdahl upp landningsvarvet på tok för snålt för att kunna rikta in sig på landningsbanan. Möjligen stressades han dessutom av att nästföljande programpunkt, en passage av två divisioner lågflygande B-18 bombplan, redan tagit Brommafältet i besittning - men halvannan minut för tidigt. Tydligt störd sågs Löfdahl ducka under formationen och påbörja ett nytt landningsvarv. Fatalt nog genomfördes detta lika snävt som det tidigare och med ständig höjdförlust, trots fullt motorpådrag i sista stund. Många ögonvittnen framträdde i pressen med personliga minnesbilder. Karin Adamssons inkännande kommentar är representativ: "Jag stod på kassaskåpsfabrikens tak tillsammans med mina fyra barn. Där var mycket folk som på ett eller annat sätt krånglat sig upp för brandstegen. Ett ungt par med en liten unge på två år som lekte på en filt och en invalid med ett strakt ben. För mig såg det ut som om flygaren med full avsikt satte ner maskinen i fabriken, då han insåg att han inte kunde nå landningsbanan. Slänterna kring fältet var packade med folk, fabriksområdet och Ulvsundavägen likaså. Det fanns ingen annanstans att ta vägen ... även om det betydde döden. Hemskt och ståtligt på samma gång." Sten Gripenlöf, en före detta flygvapenkollega som just påbörjat en civil flygarkarriär, stod ute på fältet och åsåg det hela ur professionell synvinkel. I sina memoarer Flyg för hela slanten (1993) avgav han följande bistra omdöme: "Allt flöt fint tills en ensam Vampire efter avslutad uppvisning gick in för landning. Föraren valde att göra en frän och brant ingång på finalen - för snävt visade det sig. Under sista momentet, för att tvinga in kärran på landningslinjen, riste den till och man uppfattade klart en vikningstendens. I absolut sista sekunden fick han dock aggregatet att dra och räddade sig därmed ur en kritisk situation. Det där var väl ändå onödigt, tänkte jag. En sådan ingång imponerar kanske på sakkunniga, men är helt bortkastad på gemene man som knappast kan förstå finessen. Föraren fick en ordentlig varning, som bort resultera i en generösare ingångssväng vid nästa försök. Men nej då. Han upprepar samma sak. Låg fart, forcerad avslutning på svängen in mot banan, stall och genomsjunkning. Hur många får en så påtaglig varning vid första försöket - och ändå struntar i den? Har bevittnat några dödshaverier i samband med uppvisningar, men detta är det som satt mest spår i flygarsjälen." Dödshaveriet satte också spår i en poetsjäl. I Gunnar Hardings diktsamling Gasljus (1983) ägnas händelsen en längre svit i tre delar betitlad Landskap med störtande flygplan. Ställvis suger dikten näring ur amatörfotot: En suddig bild: fabriken, mörka siluetter på taket. Himlen grå rasterpunkter, vittrande cement, en parkerad Volvo överdragen med tryckfärg, delad bakruta, reservhjul på bakluckan. Den stora skuggan över taket är flygmaskinen, stillastående en sextiondedels sekund för fotografen, en vit fossil på negativet. Andra passager i dikten fokuserar inlevelsefullt på pilotens sista stunder. Under texten anas där närvaron av den antika mytens Ikaros, huvudpersonen i världens äldsta flyghaveri. Ikaros var ju den före detta fången i labyrinten, som med hjälp av sin fader Daedalos tillverkade vingar och befriad flaxade uppåt mot himlen, för att till slut ändå störta. Vad tänkte den frihetssökande Ikaros när vingarna inte längre bar? Vad tänkte Karl-Erik Löfdahl när han insåg att allt gått hopplöst fel? Vad hände den sista sekunden? Här är diktens förslag: Också i fabriksfönstret finns en himmel ur vilket hans eget flygplan rusar mot honom. - Han som bär ditt ansikte kommer emot dig ur fabriksfönstret. Hans ögon blå av friheten i de djup ur vilka du kommer honom till mötes. Han har väntat på dig där inne. Nu lyfter han förarsätet i en långsam volt mot dig. Nu sprängs väggen Och han är fri. Börje Räftegård
Bild av Brandkåren på plats efter att ett vampire plan störtat på taket till AB Kassaskåp & Branddörrar vid en flyguppvisning på Bromma flygplats 1947
https://scanpix.no/spWebApp/preview/editorial/sx62f850