Vapenmästare/flygplanmästare

[Emil Lindberg]

Var vapenmästare resp. flygplanmästare en befattning eller slags grad?
Fanns det flera vapenmästare per flottilj, eller kunde endast en person vara vapenmästare?
Vad innebar deras tjänst?

[Björn Zetterberg]

Hej Emil

Vapen- flygplan- och elmästare var befattningar som fans på respektive division. De hade ansvaret för "sitt" fackområde, inom tex. vapen troppen ingick ett antal vapentekniker. Min far var under en period vapenmästare på F1, första div, (sedemera vekmästare på avd 6).

På den gammla tiden var de tekniska uppgifterna på divisionerna delade dvs. "vapen gubbarn" skötte sin del, el gubbarna sin del etc... I dagens läge är det väl så att en tekniker utför alla teknisa sysslor. Tror det var under slutet av 60- början av 70- talet som vapen och flygplans mekarna gick samma till en grupp.

De som hade tekniks tjänst hade i gradbeteckningen ett violett band mellan de gula banden i gradbetekningen. Vidare fans det ett "fackmärke" som respektive grupp hade. För vapen ett runt märke med två korslaggda hammare, flygplan hade en propeller mitt i märket och el hade en blixt.

Vapenmästare, 1:a grade hade fanjunkares grad (enl gammla befälsordningen) dvs två band som gick runt ärmen. Vapenmästare 2:a grade hade segant grad, dvs. ett gult band i gradbeteckningen. Det tredje steget var verkmästare inom varje gren då med tre gula band, tror det motsvadade rustmästares befattning.

Det fanns, på F1 i alla fall, men säkert lika på övriga förband, minst en verkmästare innom vape- el- och flygplan, dessa var oftast placerade på avdelning 6, nuvarande tekniska eheten.

Björn

[Ingemar Strandberg]

Flygplan, vapen och elmästare tillhörde kategorin civilmilitärer. Man hade vinrött band (passpoall) vid gradbeteckningen i guld (nåja, gulmetall) Mästarna motsvarade de militära graderna sergeant och fanjunkare, Verkmästare var en kategori som motsvarade förvaltare men som också var civilmilitär och som befordrades ur mästarleden. Hoppas det klarnar.
Ingemar

[Emil Lindberg]

Tack för svaren! Jo, det har klarnat något. Det där med uppdelad tjänst och facktecken hade jag koll på.

Kunde det finnas flera vapenmästare inom "beväpningsområdet"? Eller fanns det bara en per flottilj?

[Ingemar Strandberg]

En per kompani i normalfallet.
Ingemar

[Emil Lindberg]

Tack, nu förstår jag till fullo.

[quintus]

På den tiden då flygteknikerna var civilmilitärer så motsvarade en mästarutbildning dagens kaptensutbildning. Beroende på vilken kategori man tillhörde kunde man bli Flygplanmästare, Elmästare, Materielmästare eller Vapenmästare. Det fanns i regel en av varje per kompani, som var chef för respektive Flygplan-, Eltroppen och Materieltroppen samt att det troligen fanns en Vapentropp (före min tid). Dessutom kunde äldre mästare få andra befattningar på Kontrollenheten, Instruktuionsverkstaden, Flygplansverkstaden m.m.
Utbildningsvägen var när jag började i flygvapnet halvår i teknikerkurs plus ett halvår i påbyggnadskursen. Dessa slogs samman till en 10 månader lång kurs 1972. Jag gick den första då. Innan dess hade man gått en förberedande teknikerkurs samt "klackvändaren". Man var då underbefäl senare plutonsbefäl. Efter ett antal år kunde man söka till mästarkursen och då få någon av de befattning jag redovisat ovan. Då blev man underofficer senare kallat kompaniofficer.
Hälsningar från en gammal flygtekniker.
Rune Kronkvist

[Emil Lindberg]

Tack kollega!

Nu förstår jag det hela ännu bättre!