Boeing B-17 Flying Fortress ,, Liberty Belle ,, har havererat.
2011-06-12 vid Aurora Municipal Airport
http://montgomery.patch.com/articles/vi ... r-route-71
Bengt
B-17 Flying Fortress i backen
Moderator: Sven-Erik Jönsson
-
Sven-Erik Jönsson
- Site Admin
- Inlägg: 9948
- Blev medlem: 06 feb 2008, 12:19
- Ort: Haverdal, Halmstad
Re: B-17 Flying Fortress i backen
Det är sorgligt när unika flygplan likt denna B-17 förstörs, men tur att alla ombord klarade sig. Piloten hade tydligen före nödlandningen, som var lyckad, rapporterat brand i en motor, nödlandat på ett kornfält och sedan har elden utvecklats och förstört planet.
Aviation Safety Networks
Tidningsnotis Chichago Tribune med serie foton
/Sven-Erik
Aviation Safety Networks
Tidningsnotis Chichago Tribune med serie foton
/Sven-Erik
Re: B-17 Flying Fortress i backen
Hej,
utförlig beskrivning av förloppet från Liberty Foundations chefspilot:
"First, let me start off by sincerely thanking everyone for the outpouring of support that we are receiving. I am sorry that I have not yet had the opportunity to return the many phone calls, text or e-mails that I am receiving offering to help. Again, thank you for all of the kind words that we are receiving and for incredible offers to help emotionally, financially and/or with the recovery process. I hope this statement will help fill in a few details that everyone is wondering about that led to the loss of our “Liberty Belle”.
Yesterday morning, both our P-40 and B-17 were scheduled to fly from Aurora, Illinois to Indianapolis, Indiana. We were in Aurora for the weekend as a part of our scheduled tour. Over the course of the previous week, we completed a scheduled 25-hour inspection on the B-17 which was completed by Saturday. On Saturday, the weather stayed below the required ceiling to give any passenger flights, however the B-17 flew in the morning on a routine training proficiency flight, performing several patterns. Following the flight, other maintenance issues arose that required us to cancel our Sunday flying schedule for repairs. The maintenance performed has not been, in any way, associated to the chain of events that led to Monday’s fateful flight, but is being considered in the preliminary investigation. However, due to the media’s sensational (mis)reporting, there is a large amount of misinformation that continues to lead the news.
Here is what we do know… Flying in the left seat of the B-17 was Capt. John Hess. John has been flying our Liberty Belle since 2005 and one of our most experienced B-17 pilots. He is an active Delta Air Lines Captain with over 14,000 hours of flying experience and flys a variety of vintage WWII aircraft. In the right seat was Bud Sittic. While Bud is new to the Liberty Foundation this year, he is also incredibly experienced with over 14,000 hours of flying time in vintage and hi-performance aircraft. He is a retired Captain with Delta Air Lines.
The news misidentified the P-40 as flying chase during the accident. I was flying our P-40, however I had departed 20 minutes prior to the B-17’s takeoff on the short flight to Indianapolis to setup for the B-17’s arrival. The aircraft flying chase was a T-6 Texan flown by owner Cullen Underwood. Cullen is one of our rated B-17 Captains and an experienced aviator tagging along as a support ship.
The takeoff of both aircraft was uneventful and proceeded on-course southeast. Prior to exiting Aurora’s airport traffic area, the B-17 crew and passengers began investigating an acrid smell and started a turn back to the airport. Almost immediately thereafter, Cullen spotted flames coming from the left wing and reported over the radio that they were on fire.
As all pilots know, there are few emergency situations that are more critical than having an in-flight fire. While it is extremely rare, it can (and sometimes does) indiscriminately affect aircraft of any age or type. In-flight fires have led to the loss of not only aircraft, but often can result in catastrophic loss of life. It requires an immediate action on the flight crew, as the integrity of aircraft structure, systems and critical components are in question.
Directly below the B-17 was a farmer’s field and the decision was made to land immediately. Approximately 1 minute and 40 seconds from the radio report of the fire, the B-17 was down safely on the field. Within that 1:40 time frame, the crew shutdown and feathered the number 2 engine, activated the engine’s fire suppression system, lowered the landing gear and performed an on-speed landing. Bringing the B-17 to a quick stop, the crew and passengers quickly and safely exited the aircraft. Overhead in the T-6, Cullen professionally coordinated and directed the firefighting equipment which was dispatched by Aurora Tower to the landing location.
Unlike the sensational photos that you have all seen of the completely burned B-17 on the news, you will see from photos taken by our crew that our Liberty Belle was undamaged by the forced landing and at the time of landing, the wing fire damage was relatively small. The crew actually unloaded bags, then had the horrible task of watching the aircraft slowly burn while waiting for the fire trucks to arrive. There were high hopes that the fire would be extinguished quickly and the damage would be repairable. Those hopes were diminished as the fire trucks deemed the field too soft to cross due to the area’s recent rainfall. So while standing by our burning B-17 and watching the fire trucks parked at the field’s edge, they sadly watched the wing fire spread to the aircraft’s fuel cells and of course, you all have seen the end result. There is no doubt that had the fire equipment been able to reach our aircraft, the fire would have been quickly extinguished and our Liberty Belle would have been repaired to continue her worthwhile mission.
Let me go on the record by thanking the flight crew for their professionalism. Their actions were nothing short of heroic and their quick thinking, actions and experience led to a “successful” outcome to this serious in-flight emergency. John and Bud (and Cullen) did a remarkable job under extreme circumstances and performed spectacularly. While the leading news stories have repeatedly reported the “crash” of our B-17, fact is they made a successful forced landing and the aircraft was ultimately consumed by fire. Airplanes are replaceable but people are not and while the aircraft’s loss is tragic, it was a successful result.
This leads me into discussing the exceptional safety record of the Boeing B-17 and to hopefully squash the naysayers who preach we should not be flying these types of aircraft. Since we first flew the “Liberty Belle” in December of 2004, we have flown over 20,000 passengers throughout the country and if you count our historic trip to Europe in 2008, worldwide. Of the other touring B-17s, some of which that have been touring for over 20 years, they have safely flown hundreds of thousands of people. The aircraft’s safety record is spectacular and I am certain the overall cause of our issue, which is under investigation, will not tarnish that safety record. In fact, as many of you know, other B-17 have suffered significant damage (although not as bad as ours!), only to be re-built to fly again. From a passenger carrying standpoint, I can think of few aircraft that offer the same level of safety as the 4-engine “Flying Fortress”. As mentioned earlier, in-flight fires are extremely rare and certainly could affect any powered aircraft under certain circumstances. I would put my children today in any of the other touring B-17s to go fly. I suggest to anyone that was thinking of doing so when a B-17 visits your area to do so without giving our loss any thought.
There is wild speculation going on as to the cause of our fire and the affect to other operators. Please let the investigation run its course and report the findings. The NTSB and FAA were quickly on the scene and we are working closely with them to aid in the investigation. As soon as we receive some additional information, we will release it via the website http://www.libertyfoundation.org/.
The ultimate question remains, where does the Liberty Foundation go from here? After the investigation and recovery, we will determine our options. We are still committed to the restoration and flying of World War II aircraft. Again, we appreciate the support and people offering to help get us back flying.
Please check back for updates. I will close by thanking everyone that made our tour so successful. From the first day of the B-17’s restoration, thank you for all of you who labored to get her flying over the initial restoration years and to everyone that has worked on her out on tour since. Thank you to the crewmembers, tour coordinators and volunteers who gave up weekends and countless hours to support her on the road. And finally, thank you to the passengers, donors and media patrons that flew aboard and everyone who supported our cause. Hopefully, this will not be the end of the story, but a new beginning.
Regards,
Ray Fowler
The Liberty Foundation, Chief Pilot"
Bidragande orsak till att "Liberty Belle" förstördes var alltså att brandbilarna inte kunde köra fram i den vattensjuka åkern. Tilläggas bör att Liberty Foundation äger en B-17 bärgad från en sjö i behov av omfattande renovering:
http://www.thetelegram.com/Business/Fre ... gin-soon/1
Kanske "Liberty Belle" i alla fall "delvis" kan få flyga igen så småningom.
MVH/ Jörgen
utförlig beskrivning av förloppet från Liberty Foundations chefspilot:
"First, let me start off by sincerely thanking everyone for the outpouring of support that we are receiving. I am sorry that I have not yet had the opportunity to return the many phone calls, text or e-mails that I am receiving offering to help. Again, thank you for all of the kind words that we are receiving and for incredible offers to help emotionally, financially and/or with the recovery process. I hope this statement will help fill in a few details that everyone is wondering about that led to the loss of our “Liberty Belle”.
Yesterday morning, both our P-40 and B-17 were scheduled to fly from Aurora, Illinois to Indianapolis, Indiana. We were in Aurora for the weekend as a part of our scheduled tour. Over the course of the previous week, we completed a scheduled 25-hour inspection on the B-17 which was completed by Saturday. On Saturday, the weather stayed below the required ceiling to give any passenger flights, however the B-17 flew in the morning on a routine training proficiency flight, performing several patterns. Following the flight, other maintenance issues arose that required us to cancel our Sunday flying schedule for repairs. The maintenance performed has not been, in any way, associated to the chain of events that led to Monday’s fateful flight, but is being considered in the preliminary investigation. However, due to the media’s sensational (mis)reporting, there is a large amount of misinformation that continues to lead the news.
Here is what we do know… Flying in the left seat of the B-17 was Capt. John Hess. John has been flying our Liberty Belle since 2005 and one of our most experienced B-17 pilots. He is an active Delta Air Lines Captain with over 14,000 hours of flying experience and flys a variety of vintage WWII aircraft. In the right seat was Bud Sittic. While Bud is new to the Liberty Foundation this year, he is also incredibly experienced with over 14,000 hours of flying time in vintage and hi-performance aircraft. He is a retired Captain with Delta Air Lines.
The news misidentified the P-40 as flying chase during the accident. I was flying our P-40, however I had departed 20 minutes prior to the B-17’s takeoff on the short flight to Indianapolis to setup for the B-17’s arrival. The aircraft flying chase was a T-6 Texan flown by owner Cullen Underwood. Cullen is one of our rated B-17 Captains and an experienced aviator tagging along as a support ship.
The takeoff of both aircraft was uneventful and proceeded on-course southeast. Prior to exiting Aurora’s airport traffic area, the B-17 crew and passengers began investigating an acrid smell and started a turn back to the airport. Almost immediately thereafter, Cullen spotted flames coming from the left wing and reported over the radio that they were on fire.
As all pilots know, there are few emergency situations that are more critical than having an in-flight fire. While it is extremely rare, it can (and sometimes does) indiscriminately affect aircraft of any age or type. In-flight fires have led to the loss of not only aircraft, but often can result in catastrophic loss of life. It requires an immediate action on the flight crew, as the integrity of aircraft structure, systems and critical components are in question.
Directly below the B-17 was a farmer’s field and the decision was made to land immediately. Approximately 1 minute and 40 seconds from the radio report of the fire, the B-17 was down safely on the field. Within that 1:40 time frame, the crew shutdown and feathered the number 2 engine, activated the engine’s fire suppression system, lowered the landing gear and performed an on-speed landing. Bringing the B-17 to a quick stop, the crew and passengers quickly and safely exited the aircraft. Overhead in the T-6, Cullen professionally coordinated and directed the firefighting equipment which was dispatched by Aurora Tower to the landing location.
Unlike the sensational photos that you have all seen of the completely burned B-17 on the news, you will see from photos taken by our crew that our Liberty Belle was undamaged by the forced landing and at the time of landing, the wing fire damage was relatively small. The crew actually unloaded bags, then had the horrible task of watching the aircraft slowly burn while waiting for the fire trucks to arrive. There were high hopes that the fire would be extinguished quickly and the damage would be repairable. Those hopes were diminished as the fire trucks deemed the field too soft to cross due to the area’s recent rainfall. So while standing by our burning B-17 and watching the fire trucks parked at the field’s edge, they sadly watched the wing fire spread to the aircraft’s fuel cells and of course, you all have seen the end result. There is no doubt that had the fire equipment been able to reach our aircraft, the fire would have been quickly extinguished and our Liberty Belle would have been repaired to continue her worthwhile mission.
Let me go on the record by thanking the flight crew for their professionalism. Their actions were nothing short of heroic and their quick thinking, actions and experience led to a “successful” outcome to this serious in-flight emergency. John and Bud (and Cullen) did a remarkable job under extreme circumstances and performed spectacularly. While the leading news stories have repeatedly reported the “crash” of our B-17, fact is they made a successful forced landing and the aircraft was ultimately consumed by fire. Airplanes are replaceable but people are not and while the aircraft’s loss is tragic, it was a successful result.
This leads me into discussing the exceptional safety record of the Boeing B-17 and to hopefully squash the naysayers who preach we should not be flying these types of aircraft. Since we first flew the “Liberty Belle” in December of 2004, we have flown over 20,000 passengers throughout the country and if you count our historic trip to Europe in 2008, worldwide. Of the other touring B-17s, some of which that have been touring for over 20 years, they have safely flown hundreds of thousands of people. The aircraft’s safety record is spectacular and I am certain the overall cause of our issue, which is under investigation, will not tarnish that safety record. In fact, as many of you know, other B-17 have suffered significant damage (although not as bad as ours!), only to be re-built to fly again. From a passenger carrying standpoint, I can think of few aircraft that offer the same level of safety as the 4-engine “Flying Fortress”. As mentioned earlier, in-flight fires are extremely rare and certainly could affect any powered aircraft under certain circumstances. I would put my children today in any of the other touring B-17s to go fly. I suggest to anyone that was thinking of doing so when a B-17 visits your area to do so without giving our loss any thought.
There is wild speculation going on as to the cause of our fire and the affect to other operators. Please let the investigation run its course and report the findings. The NTSB and FAA were quickly on the scene and we are working closely with them to aid in the investigation. As soon as we receive some additional information, we will release it via the website http://www.libertyfoundation.org/.
The ultimate question remains, where does the Liberty Foundation go from here? After the investigation and recovery, we will determine our options. We are still committed to the restoration and flying of World War II aircraft. Again, we appreciate the support and people offering to help get us back flying.
Please check back for updates. I will close by thanking everyone that made our tour so successful. From the first day of the B-17’s restoration, thank you for all of you who labored to get her flying over the initial restoration years and to everyone that has worked on her out on tour since. Thank you to the crewmembers, tour coordinators and volunteers who gave up weekends and countless hours to support her on the road. And finally, thank you to the passengers, donors and media patrons that flew aboard and everyone who supported our cause. Hopefully, this will not be the end of the story, but a new beginning.
Regards,
Ray Fowler
The Liberty Foundation, Chief Pilot"
Bidragande orsak till att "Liberty Belle" förstördes var alltså att brandbilarna inte kunde köra fram i den vattensjuka åkern. Tilläggas bör att Liberty Foundation äger en B-17 bärgad från en sjö i behov av omfattande renovering:
http://www.thetelegram.com/Business/Fre ... gin-soon/1
Kanske "Liberty Belle" i alla fall "delvis" kan få flyga igen så småningom.
MVH/ Jörgen
-
Christer Sidelöv
- Inlägg: 223
- Blev medlem: 23 feb 2008, 08:25
- Ort: New Mexico
Re: B-17 Flying Fortress, lite pix från gladare dagar!
Att just den här B-17 totalförstörts tar jag i det närmsta personligt. Första gången jag såg den var i slutet på september 1979 när den stod uppställd utomhus på Bradley Air Museum i Windsor Locks, Connecticut. Jag tog då bland annat dessa två bilder. Föga anade jag att jag långt senare skulle återknyta bekantskapen.
Där hade den stått sen 1967 då den skänktes av Pratt&Whitney Engines i Hartford, Connecticut. De hade använt den i ganska exakt 20 år för flygtester av bland annat P&W T34 och T64 Turbopropmotorer. För det ändamålet hade hela cockpit flyttats en dryg meter bakåt pga vikt och balans för installationen av aktuell motor att testa i nosen.
Mindre än en vecka efter att jag tog dessa bilder kom en tornado och svepte tvärs över flygfältet och museet. En hel del av de flygplan som stod utomhus totalförstördes. En Grumman Albatros la sig tillrätta upp och ner tvärs över denna B-17 och krossade större delen av dess kropp! Både Albatrosen och framför allt B-17 betraktades efteråt som oreparabelt skrot. Runt 1987 gjorde dock museet en deal med Tom Reilly i Kissimmee i Florida om att renovera deras inte fullt så skadade B-25H till statiskt utställningsskick igen. Som alla museer hade man begränsad kassa, men Tom föreslog att han skulle ta över resterna av deras B-17 som dellikvid. (En del rykten säger att det var enbart övertagandet av B-17 som betalning, men jag har aldrig kommit ihåg att fråga Tom om det är sant). Till dags dato har Tom renoverat elva B-25 varav tio till flygande skick. Kärran blev liggande i Connecticut fram till 1992 innan Tom lät frakta ner skroten till Florida. De flesta som hörde ryktet om att han funderade på att renovera den till flygande skick skakade bara på huvudet.
Men så, våren 1997 drog projektet igång på allvar och man började borra upp alla gamla nitar och plocka isär vad man hade i beståndsdelar.
Tom drog igång renovering med egen kassa på spekulation. Han hade en hel del delar från flera andra B-17. Sommaren 1999 blev formellt Randsburg Corp i Oregon ägare till hela projektet, men i praktiken var det Boeing som stod för fiolerna. Deras plan var att skänka flygplanet till Israel för deras flygvapenmuseum. Det hela hade tydligen att göra med förhandlingar om nåt större flygplanköp.
Bilden ovan föreställer ena vingen sedd underifrån. Man ser här tydligt att varenda del i vingen har plockats isär, rengjorts, inspekterats, målats om innan det hela nitas ihop igen. Själv jobbade jag för Tom Reilly i hans verkstad i början på 2000-talet. Förutom att jag stått och borrat nåt tusental nitar ur vingarna minns jag även ett evigt sandblästrande för att rengöra alla oljekylarna.
Vid den här tidpunkten var det meningen att kärran så småningom skulle färdigställas och målas som "Outhouse Mouse", men bland oss som jobbade där kallades den rätt och slätt "Shithouse Rat"!
Våren 2001 hoppade Boeing av. Affären med Israel blev inte av och därmed föll alla anledningar att skänka bort en B-17 till deras flygvapenmuseum. Renoveringen fortsatte som vanligt, men hela projektet var till salu.
2003 köpte Don Brooks alltihop och startade "The Liberty Foundation" i avsikt att hålla flygplanet flygande. Shithouse Ra... flåt, Outhouse Mouse fick ge vika för det nya namnet "Liberty Belle", namnet på den B-17 som Dons farsa flugit som akterskytt under WW II.
Våren 2004 hade hela flygplanet flyttats utomhus för slutarbeten. I december samma år flög den igen för första gången sen 60-talet!
Sen såg jag inte till kärran föränn sommaren 2008 då jag baserad i Concord i North Carolina flög frakt för en firma i Raleigh. Liberty Belle dök upp på sin turné och gjorde passagerarflygningar.
Det blev perfekt läge att ta lite fler bilder på "min" B-17 som jag tio år tidigare sett ligga som en hög med skrot nere i Florida.
Det bar sig dock inte bättre än att kärran blev groundad i Concord efter en kortslutning med rökutveckling i ett utrymme under cockpit. Dessutom började ettans motor läcka avsevärt med olja. Vad göra, jo man ringde efter Tom som kom upp med stora verktygslådan från Douglas i Georgia där han numera bor, för att dra nya elledningar och byta motor. Vi hade inte setts på flera år så han blev rätt överraskad att få se mig där.
Än en gång fick jag tillfälle att jobba med "min" B-17, den här gången helt oavlönad förvisso, men vissa jobb kan man snudd på betala för nöjet att få göra!
Nya motorn kommer på plats. Tom till vänster.
Att byta motor var en rätt snabb affär. Det som tog tid, flera dagar, var att dra om en massa elledningar under cockpit. Utrymmet är ganska litet och Tom var tvungen att ligga ner hela tiden för att få plats att komma åt. När allt var klart sent en kväll vänder sig Tom helt oväntat till mig och tycker att jag ska starta upp alla motorerna för att se att allt fungerar. Jag såg nog ut som ett fån när jag svarade "What, me?" Han bara ler och säger "Don't worry. I show you how!" Jag har startat upp motorerna i DC-3 några gånger, men känslan att dra igång fyra motorer i en B-17 kan nog bara bräckas av att flyga densamma.
Till sist min favoritbild på Lebban tagen i månljuset på flygplatsen i Concord (KJQF) sent en kväll efter att jag kommit tillbaka från mitt vanliga flygjobb.
Där hade den stått sen 1967 då den skänktes av Pratt&Whitney Engines i Hartford, Connecticut. De hade använt den i ganska exakt 20 år för flygtester av bland annat P&W T34 och T64 Turbopropmotorer. För det ändamålet hade hela cockpit flyttats en dryg meter bakåt pga vikt och balans för installationen av aktuell motor att testa i nosen.
Mindre än en vecka efter att jag tog dessa bilder kom en tornado och svepte tvärs över flygfältet och museet. En hel del av de flygplan som stod utomhus totalförstördes. En Grumman Albatros la sig tillrätta upp och ner tvärs över denna B-17 och krossade större delen av dess kropp! Både Albatrosen och framför allt B-17 betraktades efteråt som oreparabelt skrot. Runt 1987 gjorde dock museet en deal med Tom Reilly i Kissimmee i Florida om att renovera deras inte fullt så skadade B-25H till statiskt utställningsskick igen. Som alla museer hade man begränsad kassa, men Tom föreslog att han skulle ta över resterna av deras B-17 som dellikvid. (En del rykten säger att det var enbart övertagandet av B-17 som betalning, men jag har aldrig kommit ihåg att fråga Tom om det är sant). Till dags dato har Tom renoverat elva B-25 varav tio till flygande skick. Kärran blev liggande i Connecticut fram till 1992 innan Tom lät frakta ner skroten till Florida. De flesta som hörde ryktet om att han funderade på att renovera den till flygande skick skakade bara på huvudet.
Men så, våren 1997 drog projektet igång på allvar och man började borra upp alla gamla nitar och plocka isär vad man hade i beståndsdelar.
Tom drog igång renovering med egen kassa på spekulation. Han hade en hel del delar från flera andra B-17. Sommaren 1999 blev formellt Randsburg Corp i Oregon ägare till hela projektet, men i praktiken var det Boeing som stod för fiolerna. Deras plan var att skänka flygplanet till Israel för deras flygvapenmuseum. Det hela hade tydligen att göra med förhandlingar om nåt större flygplanköp.
Bilden ovan föreställer ena vingen sedd underifrån. Man ser här tydligt att varenda del i vingen har plockats isär, rengjorts, inspekterats, målats om innan det hela nitas ihop igen. Själv jobbade jag för Tom Reilly i hans verkstad i början på 2000-talet. Förutom att jag stått och borrat nåt tusental nitar ur vingarna minns jag även ett evigt sandblästrande för att rengöra alla oljekylarna.
Vid den här tidpunkten var det meningen att kärran så småningom skulle färdigställas och målas som "Outhouse Mouse", men bland oss som jobbade där kallades den rätt och slätt "Shithouse Rat"!
Våren 2001 hoppade Boeing av. Affären med Israel blev inte av och därmed föll alla anledningar att skänka bort en B-17 till deras flygvapenmuseum. Renoveringen fortsatte som vanligt, men hela projektet var till salu.
2003 köpte Don Brooks alltihop och startade "The Liberty Foundation" i avsikt att hålla flygplanet flygande. Shithouse Ra... flåt, Outhouse Mouse fick ge vika för det nya namnet "Liberty Belle", namnet på den B-17 som Dons farsa flugit som akterskytt under WW II.
Våren 2004 hade hela flygplanet flyttats utomhus för slutarbeten. I december samma år flög den igen för första gången sen 60-talet!
Sen såg jag inte till kärran föränn sommaren 2008 då jag baserad i Concord i North Carolina flög frakt för en firma i Raleigh. Liberty Belle dök upp på sin turné och gjorde passagerarflygningar.
Det blev perfekt läge att ta lite fler bilder på "min" B-17 som jag tio år tidigare sett ligga som en hög med skrot nere i Florida.
Det bar sig dock inte bättre än att kärran blev groundad i Concord efter en kortslutning med rökutveckling i ett utrymme under cockpit. Dessutom började ettans motor läcka avsevärt med olja. Vad göra, jo man ringde efter Tom som kom upp med stora verktygslådan från Douglas i Georgia där han numera bor, för att dra nya elledningar och byta motor. Vi hade inte setts på flera år så han blev rätt överraskad att få se mig där.
Än en gång fick jag tillfälle att jobba med "min" B-17, den här gången helt oavlönad förvisso, men vissa jobb kan man snudd på betala för nöjet att få göra!
Nya motorn kommer på plats. Tom till vänster.
Att byta motor var en rätt snabb affär. Det som tog tid, flera dagar, var att dra om en massa elledningar under cockpit. Utrymmet är ganska litet och Tom var tvungen att ligga ner hela tiden för att få plats att komma åt. När allt var klart sent en kväll vänder sig Tom helt oväntat till mig och tycker att jag ska starta upp alla motorerna för att se att allt fungerar. Jag såg nog ut som ett fån när jag svarade "What, me?" Han bara ler och säger "Don't worry. I show you how!" Jag har startat upp motorerna i DC-3 några gånger, men känslan att dra igång fyra motorer i en B-17 kan nog bara bräckas av att flyga densamma.
Till sist min favoritbild på Lebban tagen i månljuset på flygplatsen i Concord (KJQF) sent en kväll efter att jag kommit tillbaka från mitt vanliga flygjobb.
Re: B-17 Flying Fortress i backen
Jag förstår att det känns personligt när du har varit såpass engagerad själv! Bilderna och din berättelse ger perspektiv åt det hela och olyckan känns då ännu mer tråkig.
Jag såg henne själv på turnén 2008 när hon var på besök i Duxford.
Jag såg henne själv på turnén 2008 när hon var på besök i Duxford.
Mvh
/Björn Hellenius
/Björn Hellenius
-
Göran_Blomqvist
- Inlägg: 6
- Blev medlem: 10 jun 2010, 21:46
- Kontakt:
Re: B-17 Flying Fortress i backen
Tack Christer, för att du delade med dig av historien och bilderna. Det var oerhört intressant!
mvh
Göran
mvh
Göran
Re: B-17 Flying Fortress i backen
Fantastisk historia Christer,
plötsligt blev förslusten mer kännbar, respekt åt alla som arbetat på "Liberty Belle" och gett henne så många "extra" flygtimmar.
Jag trodde ett tag bilden nedan var ett fotomontage, men din historia + bilder förklarar ju det hela. Hade man kunnat flyga henne i denna konfigurationen på sitt PPL single engine/piston?
MVH/ Jörgen
plötsligt blev förslusten mer kännbar, respekt åt alla som arbetat på "Liberty Belle" och gett henne så många "extra" flygtimmar.
Jag trodde ett tag bilden nedan var ett fotomontage, men din historia + bilder förklarar ju det hela. Hade man kunnat flyga henne i denna konfigurationen på sitt PPL single engine/piston?
MVH/ Jörgen
- Bilagor
-
-
Christer Sidelöv
- Inlägg: 223
- Blev medlem: 23 feb 2008, 08:25
- Ort: New Mexico
Re: B-17 Flying Fortress i backen
Tack för vänliga ord! Det finns lite mer bilder som jag kanske lägger upp senare.
Jag har per e-mail fått samma fråga från ett par personer om bilden där Tom R ligger ner och tittar upp i kameran med undran vad som är vad i bilden, dvs var i flygplanet är den tagen. Det som nog förvirrar en del är de två gråa säten till vänster o höger som alltså inte är piloternas stolar, utan två passagerarsäten i cockpit vända bakåt. Uppåt i bilden är framåt i flygplanet. De gröna baljorna i övre vänster o höger hörn är ryggstöden för piloterna. Man ser midjebältet till vänster för piloten hängande. Röda handtaget i golvet är roderlåset. Gröna halvcirkeln bredvid är skevrodertrimmen. Det fyrkantiga hålet i golvet mellan sätena är orginalutförande och är den vägen man tar för att komma ner och fram i glasnosen. Det finns ingen lucka att stänga vilket gör det lite intressant att klättra upp och sätta sig i piloternas säten. Framför allt gäller det att komma ihåg hålet när man skall ta sig tillbaka och tänka på var man sätter fötterna. Ovanför huvudet på Tom ser man en rulle maskeringstejp. Bredvid den ser man lite av stegen ner från den öppna luckan på vänster sida i nosen. Samma stege syns utifrån på två av de andra bilderna. Utrymmet bakom piloterna är normalt fyllt av ryggtornet. Liberty Belle hade liksom flera av de andra flygande B-17 ett dummytorn som inte alls fungerade. Hoppas förklaringen gör det lite lättare att orientera sig i bilden!
Jag har per e-mail fått samma fråga från ett par personer om bilden där Tom R ligger ner och tittar upp i kameran med undran vad som är vad i bilden, dvs var i flygplanet är den tagen. Det som nog förvirrar en del är de två gråa säten till vänster o höger som alltså inte är piloternas stolar, utan två passagerarsäten i cockpit vända bakåt. Uppåt i bilden är framåt i flygplanet. De gröna baljorna i övre vänster o höger hörn är ryggstöden för piloterna. Man ser midjebältet till vänster för piloten hängande. Röda handtaget i golvet är roderlåset. Gröna halvcirkeln bredvid är skevrodertrimmen. Det fyrkantiga hålet i golvet mellan sätena är orginalutförande och är den vägen man tar för att komma ner och fram i glasnosen. Det finns ingen lucka att stänga vilket gör det lite intressant att klättra upp och sätta sig i piloternas säten. Framför allt gäller det att komma ihåg hålet när man skall ta sig tillbaka och tänka på var man sätter fötterna. Ovanför huvudet på Tom ser man en rulle maskeringstejp. Bredvid den ser man lite av stegen ner från den öppna luckan på vänster sida i nosen. Samma stege syns utifrån på två av de andra bilderna. Utrymmet bakom piloterna är normalt fyllt av ryggtornet. Liberty Belle hade liksom flera av de andra flygande B-17 ett dummytorn som inte alls fungerade. Hoppas förklaringen gör det lite lättare att orientera sig i bilden!
-
Bengt Ekbladh
Re: B-17 Flying Fortress i backen
Hej.
lite bilder från haveriet och
""here's an oddly hopeful photographic chronology of the event's aftermath that shows Liberty Belle will live on in other B-17s.""
http://www.avweb.com/avwebflash/news/Li ... ml#gallery
Bengt
lite bilder från haveriet och
""here's an oddly hopeful photographic chronology of the event's aftermath that shows Liberty Belle will live on in other B-17s.""
http://www.avweb.com/avwebflash/news/Li ... ml#gallery
Bengt
-
Klas Andersson
- Inlägg: 73
- Blev medlem: 21 jun 2018, 17:30
Re: B-17 Flying Fortress i backen
Både dessa bilder på bärgningen och de första på när planet bara har en liten brand i vingen visar ju att fältet inte alls är speciellt mjukt !!!
tvärtom ! så verkar det vara ganska fast mark !! kan aldrig tro det torkat upp så fort !
Verkar som om det vore befogat att utdela en helvetes stor spark i Röven ! på brandgubbarna som inte ens försökte !
rädda planet , tydligen sket dom i branden när den inte var fara för någons liv längre !
"Unlike the sensational photos that you have all seen of the completely burned B-17 on the news, you will see from photos taken by our crew that our Liberty Belle was undamaged by the forced landing and at the time of landing, the wing fire damage was relatively small. The crew actually unloaded bags, then had the horrible task of watching the aircraft slowly burn while waiting for the fire trucks to arrive. There were high hopes that the fire would be extinguished quickly and the damage would be repairable. Those hopes were diminished as the fire trucks deemed the field too soft to cross due to the area’s recent rainfall. So while standing by our burning B-17 and watching the fire trucks parked at the field’s edge, they sadly watched the wing fire spread to the aircraft’s fuel cells and of course, you all have seen the end result. There is no doubt that had the fire equipment been able to reach our aircraft, the fire would have been quickly extinguished and our Liberty Belle would have been repaired to continue her worthwhile mission."
tvärtom ! så verkar det vara ganska fast mark !! kan aldrig tro det torkat upp så fort !
Verkar som om det vore befogat att utdela en helvetes stor spark i Röven ! på brandgubbarna som inte ens försökte !
rädda planet , tydligen sket dom i branden när den inte var fara för någons liv längre !
"Unlike the sensational photos that you have all seen of the completely burned B-17 on the news, you will see from photos taken by our crew that our Liberty Belle was undamaged by the forced landing and at the time of landing, the wing fire damage was relatively small. The crew actually unloaded bags, then had the horrible task of watching the aircraft slowly burn while waiting for the fire trucks to arrive. There were high hopes that the fire would be extinguished quickly and the damage would be repairable. Those hopes were diminished as the fire trucks deemed the field too soft to cross due to the area’s recent rainfall. So while standing by our burning B-17 and watching the fire trucks parked at the field’s edge, they sadly watched the wing fire spread to the aircraft’s fuel cells and of course, you all have seen the end result. There is no doubt that had the fire equipment been able to reach our aircraft, the fire would have been quickly extinguished and our Liberty Belle would have been repaired to continue her worthwhile mission."
-
UrbanFredriksson
- Inlägg: 208
- Blev medlem: 23 feb 2008, 07:31
Re: B-17 Flying Fortress i backen
Det är inte det minsta befogat.Klas Andersson skrev:Verkar som om det vore befogat att utdela en helvetes stor spark i Röven ! på brandgubbarna som inte ens försökte !
rädda planet , tydligen sket dom i branden när den inte var fara för någons liv längre !
Det hade varit befogat om de tagit risken, fastnat och därför blivit otillgängliga som räddningsresurser.
-
Olle Ekwall
- Inlägg: 206
- Blev medlem: 10 apr 2008, 22:35
Re: B-17 Flying Fortress i backen
Jag tackar för bilder och berättelser.
Då jag jämförde planets historia med egna reseanteckningar fann jag att i samband med Sun´n Fun 1999 så var vi några kamrater som även tittade på vad som fanns i Kissimmee och besökte då den verkstad, där man bl.a. höll på att renovera vad som jag nu vet blev Liberty Bell.
Då jag jämförde planets historia med egna reseanteckningar fann jag att i samband med Sun´n Fun 1999 så var vi några kamrater som även tittade på vad som fanns i Kissimmee och besökte då den verkstad, där man bl.a. höll på att renovera vad som jag nu vet blev Liberty Bell.