I g.o. nr 961 från Kungl. Lantförsvarsdepartementets Kommandoexpedition daterad 1914-08-06 anges i korthet:
Kungl maj:t har i nåder befallt … att arméns eller i dess tjänst varande flygmaskiner skola förses med målat nationalitetsmärke av följande utseende:
å sidorodret en svensk örlogsflagga, samt
å undersidan av de undre vingarna en kokard, bestående av gul prick med omgivande blå ring samt med svart färg bokstaven S med därefter följande arabiska siffra 1, 2, 3, 4 osv. utmärkande flygmaskinens n:r.
G.o. nr 772 från Kungl. Sjöförsvarsdepartementets Kommandoexpedition daterad 1914-08-07 är liknande.
Kungl maj:t har i nåder befallt, att svenska krigsmakten tillhörande flygbåtar skola förses med nedan angivna målade nationalitetsmärke, nämligen:
å sidorodret en svensk örlogsflagga;
å undersidan av de undre vingarna en kokard, bestående av gul prick med omgivande blå ring samt med svart färg bokstaven S efterföljt av ett nummer (de två sista siffrorna i flygbåtens ständiga nummer) angivet med arabiska siffror.
Förtydligande för märkningen på arméns flygplan är en skrivelse daterad 1914-08-12 där det anges att kokarden skall göras så stor som möjligt och att den skall placeras så långt ut mot ändarna som möjligt. Den gula prickens diameter skulle vara hälften av hela kokardens. Siffrorna skulle tillsvidare inte användas.
Ovanstående användes ett drygt år. I skrivelse från Flygavdelningen Kungl Fälttelegrafkåren daterad 1915-07-21 skriver chefen Henrik Hamilton att kokarden syntes dåligt på långt avstånd och att bokstaven S ur militär synpunkt var onödig. Han anger också att enligt uppgifter från kriget tyskarnas beteckning i svart och vitt var mycket synlig, och föreslog att beteckningen skulle ändras så att den på vingarnas undersida skulle vara tre svarta kronor på vit botten, dessutom att den skulle målas även på vingarna ovansida.
Det blev så genom marinens g.o. nr 1272 och arméns g.o. nr 1333, båda daterade 1915-09-22.