Från en god vän i Varberg fick jag för en tid sedan uppdrag att hämta en Piper PA-28-181 Archer III av 2003 års modell i USA med registrering N925WB. Den stod på en liten flygplats som heter Toledo Suburban Airport, i Michigan vid gränsen till Ohio. Detta skulle bli min 18:e flygning över Atlanten.
Den 17 augusti 2008 startade jag från Toledo. Innan jag kunde ta mig över Atlanten skulle en ferrytank installeras.
På http://flightaware.com/live/flight/N925WB/history kan man följa flygningen fram till att Island tog över kontrollen.
I Toledo gjorde jag en PC för att mina amerikanska cert skulle vara helt up-to-date. Här står instruktören John Woody som jag gjorde checken med.
Flygplanet var bl.a. utrustat med 2 IFR-godkända GPS av typen Garmin 430 samt en höjdhållande autopilot.
Första mellanlandning under färden österut gjordes i Willes-Barre/Scranton i Pennsylvania. Flygtiden hit var ca 3 timmar.
Tankning och sedan i luften igen. Nästa ettapp var knappt 2 timmar.
Här passerar jag Hartford, Connecticut på 9000 ft höjd.
Mellanlandning nr 2 gjorde jag i New Bedford, Massacusetts. Här träffade jag en kusin som bor inte så långt från flygplatsen.
Efter middag i New Bedford forsatte jag på kvällen upp till Bangor. Flygtid 2 tim 5 minuter.
I Bangor skulle ett företag montera ferrytank och min kortvågsantenn. Här har flygplanet kommit in i hangar.
Bakre stolar och golv plockades bort och istället monterades en aluminiumklädd kraftig plywoodskiva in på vilken ferrytanken skulle monteras.
Här lyfts ferrytanken in.
Det är inte mycket plats över i dörröppningen när tanken skall in.
Tanken som rymmer 100 US-gallon är nu på plats och stolarna fram har åter monterats på plats. De bakre stolarna fick stuvas in i bakre bagageutrymmet. Den graderade slangen till vänster fungerar som tankmätare.
Tisdag morgon. Nu är flygplanet klart, kortvågsantennen syns under buken. Den består av en ca 40 meter lång kopparwire på ett hjul inne kabinen. Antennen vevas ut i luften och tack vare plasttratten i ändan med en liten tyngd i hängern den sträckt efter flygplanet.
Det behövs speciellt godkännande av tankinstallationen från FAA och i det skrivs även de begränsningar in som gäller för flygplanet, max tillåten överlast samt kraven som gäller för piloten, bl.a. instrument-rating.
Kortvågsantennen monterad i golvet inne i kabinen.
Ovanpå ferrytanken placerade jag kortvågsradion. Med den gjorde jag positionsrapporter över Atlanten. Med en bra kortvågsmottagare kan man höra dessa positionsrapporter mellan flygplan och Gander, Shannon eller Island Radio.
På plattan i Bangor stod även två Cirrus SR 22 med ferrytankar installerade. Dessa skulle flygas till Sydafrika av en och samma pilot.
Denna Cirrus SR 22 lämnade Bangor den 19 augusti med destination Sydafrika. Flygningen beräknades ta en vecka, sedan skulle han tillbaka till Bangor så fort som möjligt för att hämta den andra kärran.
Även denna Cessna 172 lämnade Bangor på tisdagen den 19 och flög via St John's och Azorerna mot okänt mål.
På Bangor gjorde denna KC-135 studs och gå.
AN-124 taxar ut för start bana 33 på Bangor.
Och här har jag ställt upp på bana 33 på Bangor för start mot Gander på New Foundland.
Bangors flygplats från norr.
Självporträtt.
Framme vid Gander. Flygplatsen syns till höger.
Strax före mig hade 2 Cessna 182 landat. Den närmaste skulle via Reykjavik till Marseille och den andra till Warzawa.
N925WB på Gander.
C-17 Globemaster III, tillhörande USAF märkt 70041 gjorde en inflygning med pådrag.
Start från Gander tidigt torsdag morgon, den 21 augusti. Här möter jag soluppgången på väg mot Island.
På väg ut mot Atlanten under stigning upp till FL90. På sträckan till Island hade jag ca 25 kt medvind.
GPS inprogrammerad på N55.00 / E 045.00 som var min andra rapportpunkt. Passerade punkten efter ca 4 timma 30 minuter.
Anlände till Reykjavik efter 10 tim 30 minuters flygning.
Det var trångt på plattan på Reykjavik. Hotellet ligger endast 10 meter från flygplanparkeringen.
Fredag morgon den 22 augusti. Överlevnadsdräkt är obligatorisk vid en sådan här flygning.
Denna PA-28-161 Warrior skulle till Armenien...
...och den här Piper Meridian hade startat från Las Vegas den 19 augusti och flög närmast vidare till London, men slutdestinationen var Australien.
Så här såg instrumentpanelen ut i N925WB.
Efter mer än 10 timmar i luften taxar jag här in till plattan på Varbergs flygplats Getterön....
...och hälsas välkommen hem.
