Vart kommer intresset ifrån?

[Nicklas Lennartsson]

Ibland kanske ni liksom jag sitter och funderade lite på vad egentligen det var som gjorde att man fick upp ett intresse för flyg. Kan man koppla ihop det med ett speciellt ögonblick eller händelse i livet?

För egen del kommer jag ihåg det väl. Jag var väl runt 10-år och familjen skulle flyga till Mallorca med en DC-8-63 från Scanair. Jag hade flugit för, men bara med ett litet sjöflygplan. Jag minns när de drog på för start. 8:an accelerade bra och det var det absolut mäktigaste jag varit med om. Sen när flygplanet roterade upplevde jag känslan av att det plötsligt slutade skaka och mer började flyta fram. Efter det ögonblickat var det solklart att jag skulle bli pilot och flyga DC-8. Nu blev det ju tyvärr, pga av ögon problem och annat, inte så. Men intresset finns kvar och växer. Sen fick jag ju i alla fall uppleva att flyga DC-8 som pax, och det är minsann inte så lätt att få göra nu för tiden... :)

Vore jättekul att höra fleras minnen och berättelser om hur ert intresset kom till, nu när vi har bilder på varandra och allt :)!

Hälsningar
Nicklas

[Lars Sundin]

Hej Nicklas!

Jo det är alltid skoj när minnen återberättas på vårt forum som inte bara skall vara en rak "frågespalt" tycker jag. Det finns redan många minnen nedskrivna i böcker, i SFT m fl blad, på bloggar och andra webbsajter och inte minst i de egna hyllorna eller undanstoppat i lådor. "Avsett för barnen" heter det. Denna anspråkslöshet.... Mer på/via forumet, tack.

Själv har jag då och då funderat varför jag är flygintresserad, utan att ha kommit fram till något svar. Men varför bekymra sig för det? Det bara är så och låg väl i tiden om man är född 1938 och hade en farbror som gick till flygvapnet och som ett tag under skoltiden bodde hos oss, fast jag minns inget därav. Min far, som var händig till tusen, byggde en hårdträmodell av en B 17 till sin bror som flög den på F 6. Jag minns den underbara huven, undersidans sköna färg, den pillriga propellern, kronmärkena. Inget ont om den Blå Johan som nu flyger men den kan ju aldrig nå upp till mitt minne av denna modell.

Pappa byggde glidplan åt mig som jag slängde kring; de gick sönder och när han kom hem till lunch (så kunde det vara i en medelstor stad; både pappa och mamma jobbade och mormor tog hand om mig) skulle den förstås geschwint lagas. Minns dofter av zaponlack, aceton och schellack samt doften kring en lödkolv (nå, de senare dofterna hörde till pappas radiointresse).



Kort sagt: modellflyg i form av flygande modeller är vad som gäller för mig. Mitt byggande av plastic-modeller skall vi inte tala om; det är pinsamt primitivt. Flygande och flygande förresten, man lärde sig ju också att modellplan kraschar. Liksom riktiga plan. Jag har aldrig känt mig helt trygg i flygplan. När sedan min farbror så slagit ihjäl sig var som var vanligt på den tiden var ju flyg inte så poppis hos mamma så att säga.

Minns från barndomen hur jag närmast blev skrämd av ett plan med en "korv" efter sig. Samt när sonen i en grannfamilj kom på lägsta höjd med sitt B 3-schabrak. Modellflygning bortåt Valbo. Kanske något evenemang på nyöppnade Avan-fältet. Kan jag ha sett Mustang i luften redan då?; det blev minnesvärda tillfällen senare under somrarna på Gräsö.

Mamma berättade om "femöresflygaren". Historien återfann jag långt senare i Ahrenbergs memoarer.

To facts: Jag har på webben lagt ut två texter jag skrev för några år sedan. Den ena med anledning av en utställning för de boende i Stockholms-förorten Skarpnäck om områdets historia, den andra för Sven-Olof Lindéns faktainsamlande för en andra del av hans redovisning i bokform av svensk modellflyghistoria med den ack så träffande titeln "Drömmen om att kunna flyga". De kan kanske väcka minnen hos läsaren.

http://larssundin.ownit.nu/Skarpnacksminnen.doc

http://larssundin.ownit.nu/Radioflygminnen.doc

Avslutningsvis en modellflygbild om linstyrning i en gammal grusgrop i Älta som visar hur spännande det är att flyga. Säkert känner någon f d flygelev igen sitt ansiktsuttryck. Det är mycket att samtidigt hålla koll på. Upp/ned och så skall man därtill gå runt också. Men där hjälper läraren med handen på ens axel.



Lars S

[Bengt Bergholm]

Mitt intresse väcktes genom en vän i mellanstadiet som byggde plastmodeller av WWII-flygplan. Han hade talang för att måla och jag tyckte de var asläckra. Köpte en egen modell, av någon anledning en helikoper, Westland Scout och sen var jag fast i modellbyggandet. Blev en 55st innan jag började flyga på riktigt och fick jobb och annat som tog tiden i anspråk.

Från modeller så övergick det till verkligheten. Cyklade upp på stans högsta punkt och kollade vart flygplanen landade och sen cyklade jag åt det hållet till jag hittat både Saab och Malmen :) Önskade mig och fick Bill Gunston's bok Moderna Jaktplan i julklapp och satt och dregglade i den och lärde mig alla fakta om kärrorna däri. 1983 annordnades ju flygdag på Saab... ja, resten är historia :)

[Kenneth Johansson]

"...resten är historia" Berätta gärna den historien också!
Hälsningar

Kenneth

[curtll]

Född och uppvuxen i garnisonsstaden Östersund och med närheten till F4 på Frösön så var det naturligt att intresset väcktes tidigt under krigsåren. Ständiga överflygningar av olika flygplan som startade och landade på F4. Största intrycket gjordes när skolklassen fick göra ett besök på F4 och man fick klättra upp och sätta sig i en B17. Flygdagen 1948 på F4 var också en stor upplevelse när man första gången fick se "flygande blåslampan" J28 Vampire och inte minst S31 Spitfire som kom smygande längs banan i hög fart och vid banändan gjorde en 90-gradare rätt upp. Flygande modeller byggde man och flög. Auster gummimotormodell som man skickade upp mot skyn och sedan sköt prick på med luftgevär. Experiment med Jetexmodell som modifierades med Bronzoltub och svärmare som motor o.s.v. Linflyg senare och plastmodeller ännu senare som nu fyller taket i vardagsrummet.
Numera nöjer jag mig med att fotografera flygplan och göra bildspel från olika museer bl.a.
Fortfarande funderar jag på att eventuellt börja med radioflyg, den som lever får se.
Curt
P.s.
Jag glömde nämna att jag sedan jobbade på F15 i tolv år, 10 år med A32 Lansen och två år med AJ37 Viggen, i båda fallen med el/tele. Däremot flög jag aldrig annat än som passagerare (dock aldrig Lansen eller Viggen) utan bara Hkp 4, Pembroke och Sk50.
D.s.

[Sonny Nilsson]

Jag skyller allt på min pappa som var vapenmekaniker i flyget

[Bengt Bergholm]

Vet inte om det är så intressant för menligheten men jag gick vidare för att bli trafikflygare i mitten på 90-talet men marknaden och mitt nyväckta intresse för IT ville annorlunda. Blev aldrig klar med B-teorin och har jobbat med IT sedan dess. Den 1:a juni däremot ska det bli andra bullar... börjar ATPL på distans på BFSAA :)

[Björn Tannfelt]

Själv "råkade" jag läsa en serietidning som hette "Pilot". Jag var nog 8-9 år. Just det numret handlade om besättningen på en Sunderland flygbåt. Jag var fast! Köpte alla nummer efter det. Började bygga modeller WWII. Kunde ALLA namn på den tidens flygplan. Började segelflyga vid 16. C-diplom och cert. Lumpen på stridsvagn...?
Tappade certet då annat kostade pengar körkort, bensin m.m.
Nu flyger jag som spanare ibland i FFK. Flyger "data" ibland också. WWII såklart!
Märkligt hur något kan fastna i sitta kvar sådär.

[Tony Damberg]

Hej
Mitt intresse för flygplan och Flygvapnet kom till redan i treårsåldern då min pappa tog mig med ut till F 7 Skaraborgs Flygflottilj, på Anhörigas Dag som det hette förr. Jag har nog varit på alla dessa dagar sen dess (1977)

Tidiga minnen finns lagrade i huvudet och man minns med välbehag hur AJ 37 Viggen kom in lågt över Hangar 81/82... försvann ut över fältet och steg rakt upp i skyn med tänd efterbrännkammare. Dånet var öronbedövande men ack så vackert. Graciöst och med full kraft försvann uppvisningspiloten med sitt Viggen in bland molnen för att sedan komma tillbaka och köra hela programmet. När man stod vid hangarportarna till H81/82 kunde man höra hur ljudet studsade i dessa, fast frågan är om inte revbenen i bröstkorgen studsade mer

Sen dess var man fast, intresset har väl snarare ökat med tiden och även om Flygvapnet inte är vad det en gång var så kommer alltid F 7 och AJ 37 Viggen ligga mig extra varmt om hjärtat! Fast Hercules finns också på en speciell plats då jag praktiserade på Transportflygenheten dryga året 1991.

med vänliga hälsningar
/ Tony Damberg

[Ingwar Åfeldt]

Mitt intresse kom från min morfar som var verkmästare, först hos Thulin på Ljungbyhed och sedan vid Flygkompaniet och CVM på Malmen. Jag tillbringade mycken tid i min barndom hos mormor och morfar i Malmslätt och de bodde nära F3. Hade också förmånen att ha två morbröder i flygvapnet, båda på F3. Med deras hjälp blev det åtskilliga besök på flottiljen när jag växte upp.
Sedan hade jag också turen att få göra värnplikten som radarobservatör i Flygvapnet.

[Lars Forsberg]

Flygintresset hängde med från födseln.

Född och uppvuxen i garnisonsort (Karlsborg). Bodde c:a 500 m från flygflottiljens (F6) fältgräns.
Mina första minnen av flygplan var när A21-orna kom vinglande över vårat hus i landningsvarv, kanske 50-60 meter över taket.

Luftvärnsregementet (Lv1) hade skjutningar mot flygbogserade korvmål nere vid Vätternstranden, dragna av Flygtjänsts gula B17 och Fairy Firefly. Och vi grabbar kunde då ligga på fästningsvallen bara 150 meter ifrån skjutplatsen och beskåda det hela.

Motorljudet på planen lärde man känna igen, A21s Daimler Benz ”vassa” motorljud eller Fairy Fireflys Rolls Roycemotors speciella ljud.

Sen kom reaåldern (som det hette) med A29 Tunnan.
Ibland lät det lite annorlunda och man tittade upp lite extra noga och där kom det en Vampire eller Hunter med sina karakteristiska ljud eller en gästande A21 R från grannflottiljen i Såtenäs.

Så blev man så pass vuxen (hela 13 år) att man fick börja i Flygpojkarna. Då hade flottiljen fått Lansen (1957) som lät så pass mycket mer än Tunnorna. Så när divisionerna startade på mornarna, så ”mullrade” det så enormt när planen lyfte med fullt pådrag och EBK och fönsterrutorna ”skallrade” i samhället så, att vår lärare i skolan blev tvungen att ta en paus i undervisningen eftersom undervisning i normal samtalston inte hördes.

I Karlsborg fanns också Fallskärmsjägarna (FJS). ”Deras” DC3-or, Tp79, med sitt dova mullrande kunde man höra och se ofta, ibland fällde man hopparna i Vätternviken eller i Bottensjön som ligger på ömse sidor av samhället vilket alltid var spännande att beskåda.
Min första flygning gjorde jag som flygpojke1957 med Tp79 ”Pegasus”. En krona fick vi betala i flygförsäkring.

Alltid hörde och såg man flygplan som startade och landade.

Min kompis Pär, som bodde inom flottiljområdet, och jag bestämde oss för att bli fältflygare såklart. Vi var då 16 år och snart 17. På den tiden kunde man ”förtidsinskriva” sig till försvaret när man fyllt 17 år. Men man måste ha målsmans godkännande först.
Pärs pappa var förvaltare på flygflottiljen, dock inte flygande. När han fick höra om våra planer fick Pär, och även jag, raka besked: ”Aldrig i livet pågar, (han var skåning), ni ser väl att ’dom där’, så pekade han upp i luften med pekfingret, ramlar ner varenda dag och slår ihjäl sig.”
Så var det med det.
Jag frågade aldrig mina föräldrar.


För egen del gjorde jag så småningom min militärtjänst som fallskärmsjägare vid FJS och fick i alla fall flyga en hel del. Oftast var det att lyfta med Tp79 eller Tp55 (Caribou), men vi fick sällan vara med och landa eftersom vi för det mesta hade hoppat av tidigare.

MVH
Lars F

[Lars Forsberg]

Det blev lite för mycket upprepningar
Det är första gången på nya forumet.
Jag får skylla på det.
Jag hoppas ändå att det blir läsbart

Lars F

[Sven-Erik Jönsson]

Hej Lars!
En fördel med detta nya forum är att Du själv i efterhand kan redigera Din text om Du inte är nöjd med den. När Du är inloggad, så finns det en knapp med text "ändra" till höger om inlägget.
Hälsningar
Sven-Erik

[Lars Sundin]

Jo, denna ändringsmöjlighet är verkligt bra. Jag har kommit att använda den ofta. Även om jag kontrollerar min text innan jag skickar iväg den, är jag ofta så spänd och även utled på allt redigerande att det oftast finns fel kvar. Så kan man också komma på bättre eller kompletterande tankar i efterhand - bättre än att skriva ett nytt inlägg - kanske. Det går ju också att helt ta bort ett sitt inlägg om man ångrar sig - dock bara innan någon svarat.

Att inlägget ändrats indikeras inte förrän någon svarat på inlägget - så har jag fattat det. Det kan ju vara litet lömskt för en läsare; någons inlägg (som inte besvarats) kan faktiskt ha ändrats - eller tagits bort t o m - sedan man läste det senast.

Lars S

[Fredrik Svärd]

Jag har faktiskt en namngiven skylldig för mitt flygintresse. Fram tills jag var 13 var jag "normalintresserad" av flyg, åkte med pappa till någon flyguppvisning och så. När jag fyllt 13 hörde pappa talas om Flygpojkarna i Ljungbyhed och körde dit mig en måndagskväll. Där fick vi börja med "allmän kurs", detta innebar att vi först tittade på en film och sedan började Han. Sven-Erik "Gennis" Nilsson på Filmdetaljen. Han visste det mesta som var värt att veta om flygets historia. Jag tror han hade ett privat mål att alla mäniskor han träffade skulle frälsas med flygintresse! Mig lyckades han med iallafall.