Det tidigare nationalitetsmärket från augusti 1914 (blå/gul kokard samt bokstaven ”S”) ansågs inte vara tillräckligt synlig, utan tre svarta kronor mot en vit bakgrund ansågs tydligare enligt ett förslag från chefen för Flygavdelningen Henrik Hamilton.
Arméns generalorder nr 1333:
”K U N G L. M A J:T har, med ändring av i g.o n:r 961/1914 givna bestämmelser, i nåder befallt, att arméns eller i dess tjänst varande flygmaskiner skola, efter chefens för Fortifikationen närmare bestämmelser, förses med följande märken:
å sidorodret en svensk örlogsflagga,
å undersidan av de undre vingarna och å översidan av de övre vingarna (vid monoplan å vingarnas båda sidor) tre svarta kronor å vit botten.
Stockholms Slott den 22. september 1915.
på nådigaste befallning
(oläsligt)”
Marinens generalorder nr1272
”Kungl, Maj:t har med ändring av i g.o. n:r 772/14 givna bestämmelser i nåder befallt.
att marinens eller i dess tjänst varande flygbåtar skola förses med nedan angivna målade märken näm-ligen
å sidorodret en svensk örlogsflagga,
å översidan av de övre vingarna samt å undersidan av antingen dessa eller ock de undre vingarna (vid monoplan å vingarnas båda sidor) tre svarta kronor å vit botten (modell) samt ävenledes i svart ett nummer (de två sista siffrorna i flygbåtens ständiga nummer) angivet med arabiska siffror.
Stockholms slott den 22 september 1915
På nådigste befallning
Dan Broström
/G. af K.”
Den ”modell” som anges i marinens skrivelse.
Sommaren 1917 började man inom marinen måla nationalitetsbeteckningen även på kroppssidorna enligt marinens generalorder nr 947 daterad 27 juli 1917.
Den 7 september 1917 följde arméflyget efter med generalorder nr 1139. Dessa go kom att gälla till flygvapnet kom med sin egen generalorder 1927.
Det förekom vissa avvikelser i märkningen i början på 20-talet. Ofta slopades den vita bakgrunden på vingarna både inom marinen och armén. När arméflygets flygplan började kamouflagemålas cirka 1923-24 målades kronorna vita på flygkroppen och svarta på vingarna.
Både arméflyget och marinflyget framförde förslag omkring 1924-25 förslag på tydligare nationalitetsbeteckning.
I ett förslag från marinen skulle de svarta kronorna sammanföras något och anbringas på ett cirkulärt fält. Detta märke kunde lätt urskiljas även på långa avstånd ”samt ansluter sig i princip till internationellt system”.
Hela sidorodret skulle målas i nationsfärgerna blått och gult i vertikala fält i stället för örlogsflaggan.
Flygbåtar vilka var i tjänst från vintern 1926 märktes på detta sätt.
Arméns förslag var även det att hela sidorodret skulle målas i blått och gult. Kronmärket däremot förslogs att vara i två färger: svarta kronor med vit bård eller vita kronor med svart bård. De flygplan som togs i tjänst 1925-26 märktes med vita kronor med svart bård. Märket ansågs tydligare visa den svenska nationaliteten än marinens förslag.
Ett antal E.2 märkta enligt arméns förslag till go från april 1926.
1925-26 gjordes en hel del prov med olika märkningsförslag både inom marinflyget och arméflyget för att få fram ett gemensamt märke och dessa utmynnade i flygvapnets första egna generalorder angående märkning av flygplan, nämligen go nr F 12 daterad 20 januari 1927.
Utdrag:
”Kungl. Maj:t har, med upphävande av arméns g.o. 1139/17 samt marinens g.o.947/17, i nåder befallt, att följande bestämmelser för märkning av militära flygplan skola lända till efterrättelse.
1. Bestämmelser angående märkning av flygplan.
Militärt flygplan skall vara försett med dels nationalitetsbeteckning, utvisande flygplanets svenska nationalitet, dels ett märke (numreringsmärket) utvisande flygplanets nummer.
Nationalitetsbeteckningen utgöres av två märken:
a) Kronmärket: tre svarta kronor på ljus botten i enlighet med fastställd modell (bil. 1). Bottnen skall vara cirkelformigt begränsad, om ytan i övrigt har annan färg;
b) Blå-gula märket: två lika stora, vertikala fält täckande hela roderytorna bakom roderaxeln, det främre gult och det bakre blått; skolande nämnda färger i enlighet med lag angående rikets flagga av den 22 juni 1906 vara resp. guldgul och ljust mellanblå;”
Proportionerna på kronmärket som fastställdes enligt modell ovan är samma än idag med vissa smärre justeringar.
På aluminiummålade flygplan målades så småningom inte det vita fältet utan enbart de tre svarta kronorna.
När prov med kamouflagemålning gjordes hösten 1935 ansågs det vita fältet vara för röjande och ändring av kronmärket förslogs så att kronorna blev gula och cirkeln blå. Eftersom nationalitetsfärgerna återfanns i kronmärket bortföll märkningen på sidorodret.
Detta fastställdes genom generalorder nr 164 daterad 12 maj 1937.
Efter andra världskrigets utbrott 1939 visade det sig att nationalitetsbeteckningen inte syntes tillräckligt tydligt så den gula ringen utanför den blå cirkeln tillkom, vilket fastställdes genom generalorder nr 248 daterad 8 juni 1940.
Denna generalorder har vad jag fått fram inte upphävts.
När JAS 39 kom i tjänst på 1990-talet ansågs den gamla blå/gula nationalitetsbeteckningen för framträdande och prov gjordes med gråa kulörer i stället och från cirka 1995 blev detta standard även för andra gråmålade fpltyper.
Förutom den ”gamla” från 1940 så är nationalitetsbeteckningen idag en mörk ring mot en något ljusare bakgrund och innanför denna ring tre mörka kronor.
Personligen tycker jag att ett kronmärke liknande arméns förslag från 1926 tydligare skulle visa den svenska nationaliteten på gråmålade flygplan.
