Luftburen spanare försvann från radarn

[Bengt Ekbladh]

Luftburen spanare försvann från radarn

Flygburna radarsystemet FSR 890
Utan spaning, ingen aning” är ett gammalt militärt talesätt som i allra högsta grad är giltigt fortfarande. För att nå framgång i militära operationer måste man alltid skapa sig en god bild av vad som händer och sker, något som gäller i både krig, kris och i djupaste fred. För att skapa sig en uppfattning av vad som händer i vårt luftrum och på havet, långt bortom vad våra markbaserade radarstationer förmår att se, köpte Försvarsmakten sex stycken flygburna radarsystem som fick namnet FSR 890.
Flygplanen av typen Saab 340 med sin karakteristiska avlånga radar monterad på taket, med den fyndiga anropssignalen Skibox, möjliggjorde därmed en total kontroll av både luftrum och havsyta. Inte minst om de fasta radarstationerna av olika anledningar inte skulle fungera. Systemet kan i dag liknas vid en mindre variant av den flygande stridsledningscentralen AWACS som används av Nato.
Att det köptes in sex system grundades som allt annat militärt vid den tiden på noggranna analyser av vad man ansåg skulle behövas i händelse av ofred. Men 2005, strax efter leverans, kom nya bud. Nu låg fokus i stället på internationella insatser och försvaret av Sverige prioriterades bort. I samband med denna omdaning framställde Försvarsmakten till regeringen om att avveckla fyra av radarsystemen som man inte längre ansåg sig behöva. Enbart två av systemen som hade vidareutvecklats under benämningen ASC 890 skulle behållas. Därmed fanns det ett ”överskott” på fyra, fullt fungerande, flygburna radarsystem som relativt nyligen hade slutlevererats och betalats. Regeringen godkände senare Försvarsmaktens framställan vilket innebar att två av flygplanen såldes till Thailand i en affär tillsammans med Jas 39 Gripen. De två andra radarsystemen såldes senare tillbaka till Saab som därmed fick sälja samma system en gång till. Den här gången till Förenade Arabemiraten.

Strax efter att två tredjedelar av den flygburna radarspaningsförmågan hade avyttrats så började säkerhetsläget, som bekant, snabbt försämras igen. Fokus hamnade föga förvånande ånyo på försvaret av Sverige, där man nu konstaterade att vi har monterat ned för mycket, och att vi därmed står inför behovet av en omfattande och kostsam återuppbyggnad av avvecklade förmågor. Jag är rätt säker på att de fyra sålda radarsystemen hade kunnat göra stor nytta för både flygvapnet och marinen i den nya säkerhetsordning vi nu har att förhålla oss till.
Men kan man åtminstone glädjas åt att pengarna från försäljningen kom till annan nytta inom Försvarsmakten? Nej, förmodligen inte. Vid försäljning av försvarsöverskott beslutar regeringen om Försvarsmakten ska få behålla pengarna. Hur det blev just den här gången vill ingen svara på. Därför kan man nog tyvärr anta att det blev noll och inget tillbaka från det som en gång betalats med försvarsanslaget. Sammantaget är det ungefär som att sälja smöret och tappa pengarna, för att direkt därefter komma till insikten att vi nog hade behövt det där smöret själva ändå.

http://www.svd.se/luftburen-spanare-for ... ran-radarn