Förlag: Natur & Kultur Allmänlitteratur
ISBN: 9789127147744
Ca Pris: 189 kr
Format: 195 x 140 mm, 235 sidor, inbunden.
Detta är en bok som skiljer sig från de flesta andra flygböcker. Istället för att torrt, uppstyltat och kanske lite tråkigt beskriva flyg och luftfart, beskriver Maria Küchen luftfart med en högst personligt fängslande och samtidigt avkopplande och underhållande poesi. Detta är också en lärobok i luftfart för folk utan ingående kunskaper om dess många gånger invecklade system och terminologi. Fängslande är ett ledord. Redan efter första kapitlet om segelflygning är du såld och vill fortsätta att läsa. Så följer ett kapitel om stridsflyg, vilket i själva verket är en kärleksförklaring till SAAB 37 Viggen. Mycket annat ryms också här som t ex Finlands flygvapen, von Rosen och det finska hakkorset, Gripen-haveriet i Stockholm och vapenpolitik. I de efterföljande kapitlen omhandlas passagerarflygning, flygrädsla, incidenter, haveristatistik och fly-by-wire. Tygflyg, dvs ballonger, fallskärmar och skärmflyg och så vidare.
Författarinnan har dock inte flugit och testat allt hon beskriver, men varit i kontakt med en massa flygfolk och fått åsikter, berättelser och inspel. Detta blandas med citat från en mängd människor, kända och okända, bokreferenser och hennes egna tankar och upplevelser ända tillbaka till barndomen. Hon beskriver det hon ser, saker som jag också har sett, men aldrig ens tänkt på när jag kommer till flygplatsen för en tur till Berlin eller London. Küchen är flera gånger i gränslandet till humorn och med lite ironi hade hon varit där. Upplevelser med olika slags djur på flygplatsen, änglar som budbärare och om olika ritualer ger mig tankeställare.
Det är bara två saker som får mig att stanna upp i denna bok. Det ena är felstavningen av de Havilland som alltid skall stavas med litet d, men det kan kanske skyllas på en ovetande korrekturläsare? Det andra är mer en förvåning över att då hon talar om aviatriser och kvinnor inom flyget, inte nämner Sveriges första aviatris, Elsa Andersson. Annars är allt med. Bästa citatet i boken är det som sägs i samband med Gripen-haveriet under vattenfestivalen: Det här är en typiskt svensk katastrof. Ett stridsflygplan störtar i en folkmassa och ingen dör. Vi är världens mest skyddade folk.
