Spröt på SK 60

[Emil Lindberg]

På tidiga bilder av SK 60A kan man se att flygplanet har sammanlagt 11 st spröt placerade i bakkant av vingarna, i vingspetsarna, i bakkant stabilisator, i stabilisatorspetsar samt i bakkant av "stjärtkonen". Änden på dessa spröt var gulmålade.

1967 utrustades SK 60A (det fanns inga andra versioner då) med navigeringssystem av typ RN 30 Decca. Utvändigt kunde denna modifiering urskiljas genom att en stor "flat" antenn satt monterad i flygplanets buk, antennen följde kroppens skalplåt. Invändigt satt en färdskrivare (skärm) placerad centralt i instrumentpanelen.

De ovan nämnda spröten verkar nästan ha något samband med RN 30, men jag är inte helt säker på detta. Detta eftersom att dessa spröt verkar att ha försvunnit efter några år, men RN 30 fanns enligt uppgift kvar i Sk 60 en bit in på 1980-talet.

Jag har en teknisk beskrivning över SK 60 från 1970-talet. I kapitlet "Navigeringsutrustning" finns RN 30 beskriven. På en översiktsbild över i systemet ingående komponenter finns spröten utrutade, men ej namngivna eller liknande - de enda delar på bilden som inte är namngivna. Ej heller i texten finns dessa spröt ömnämnda.

Så finns det någon här som har en aning om vad dessa spröt kan vara för något? Har de något samband med RN 30 Decca?

[Lars Sundin]

Jo, jag tror det finns ett samband. Decca arbetade på låga radiofrekvenser (vilka de nu var men det kan man hitta hos t ex Wikipedia) där "statisk elektricitet" (statics), d v s uppladdning när man flyger genom luft med olika elektriska laddningar, kan inverka störande. Dessa spröt var ett sätt för skrovet att ladda ur sig. Liksom. "Bra mot åska" kan man ju också säga.

Ett citat från webben, säkert finns bättre: Precipitation static is a type of interference that occurs during dust, snow or rain storms. The principal cause of precipitation static is the corona discharge of high-voltage charges from various points on the airframe. These charges may reach several hundred thousand volts before discharge occurs. The charge can be built up in two ways. First, an electrostatic field existing between two oppositely charged thunderclouds induces bipolar charges on the surfaces of the aircraft as it passes through the charged clouds. Second, a high unipolar charge on the entire airframe occurs from frictional charging by collision of atmospheric particles (low altitudes) or fine ice particles (high altitudes) with the aircraft’s surface. The effects of corona discharge vary with temperature. The effects increase as altitude and airspeed increase. Doubling airspeed increases the effect by a factor of about 8; tripling airspeed increases the effect by a factor of about 27. The effect of precipitation static is a loud hissing or frying noise in the audio output of a com- munication receiver and a corresponding “grass” indication on a visual output device. The radio frequency range affected by precipitation static is nearly the same as for atmospheric static. When present, precipitation interference is severe, and often totally disables all receivers tuned to the low- and medium-frequency bands.

Som framgår av de sisa orden är problemet mest allvarligt vid låga frekvenser, sådana som Decca använde. Men de kan nog behövas också när man kör kortvågsfrekvenser. Dessa "urladdningsvekar" finns fortfarande på moderna trafikplan o d, se exempelvis http://thegirlswithwingsblog.blogspot.c ... wicks.html, som använder radiosystem som arbetar på lägre frekvenser än VHF/UHF. Kanske de gör nytta även där.

Ytterligare info för den nyfikne om "vofför gör di på dette vise?" på http://www.aerospaceweb.org/question/design/q0234.shtml Intressant var själva Decca-antennen på SK 60 m fl plan. Numera kan man göra små och behändiga antenner även för frekvenser där förr stora element behövdes. T ex antenn för en vanlig ADF (eller vad de kallas numera).

Lars S

[Håkan Olsson]

Jag tror också på förklaringen att spröten skall avleda statisk elektricititet.
För närvarande har jag bara sett dem på bilder av SE-XBZ samt 60010 (den första SK 60C)

MVH
Håkan

[Emil Lindberg]

Jag tackar för intressant läsning!

Titta på följande länkar till Lars Henrikssons hemsida.
På 60112 F20-112 syns spröten, bl.a i vingspetsen och längst akterut på "stjärtkonen".
På 60040 F5-40 syns inga spröt. Men det kan beror på att foto med stor sannolikhet är taget runt 1966-67, innan Decca infördes på SK 60.
på 60114 F5-114 syns spröt, titta på stabilisatorns spets. De svarta övningsmärkningarna tyder på att kortet är taget runt 1968-69.
Men på de övriga bilderna på dessa sidor kan jag inte se några spröt.
http://www.avrosys.nu/aircraft/Skol/421SK60-2.htm
http://www.avrosys.nu/aircraft/Skol/421SK60-3.htm

När jag tittar igenom massa bilder av SK 60 verkar det som om spröten försvann någon gång i mitten av 1970-talet. Jag har flera bilder från det stora året 1976 (FV 50 år) där SK 60 saknar spröt. Men jag tycker att det är lite märkligt. För enligt flera uppgifter ska Decca i SK 60A/B/C har ersatts först i början av 1980-talet.

[Lars Sundin]

..........

När jag tittar igenom massa bilder av SK 60 verkar det som om spröten försvann någon gång i mitten av 1970-talet. Jag har flera bilder från det stora året 1976 (FV 50 år) där SK 60 saknar spröt. Men jag tycker att det är lite märkligt. För enligt flera uppgifter ska Decca i SK 60A/B/C har ersatts först i början av 1980-talet.

En avvikning från ämnet - litet radionavigeringshistoria.

Jag har fått misstanken att Decca Navigator aldrig fungerade särskilt väl i luften. Jag minns att jag höjde på ögonbrynen litet när jag någon gång för länge sedan läste att nu skulle vissa SK 60 få Decca. "Kul att militärerna skaffar sig ett navigeringssystem och visst kan Decca vara bra genom sin yttäckande karaktär men ändå...". Det var ju inte det systemet som det civila flyget satsat på, utan på VOR och DME.

Nu är jag bara en "fåtöljnavigatör" så jag googlade litet. Ett resultat från http://jproc.ca/hyperbolic/delrac.html:

The Decca Company will long be remembered for its efforts to get the Decca Navigator adopted as a standard aviation navaid, culminating in a hard fought battle at the 1958 International Civil Aviation Organization meeting in Montreal, Quebec which it lost. Many Decca employees believed in Navigator as much as anyone, but in retrospect, the outcome in favour of VOR/DME was the right decision. Decca's susceptibility to static interference and tendency for ambiguity (false lane identification) were the two major reasons for it being rejected for use in aviation. It didn't matter much for ships who could afford to wait a bit for the next fix if a thunderstorm arrived and average out a number of lane identification cycles. Although Decca was a very successful marine navaid it had limited success in aviation. Besides the Navigator system, Decca had a relatively unpublicized effort in several other low frequency, hyperbolic navaids. One such example was Delrac. (DEcca Long Range Area Coverage).

(Makeringarna är mina.)

Decca använda låga frekvenser och där är störningar från atmosfären stora (åska, laddade luftpartiklar som stöter mot planet m m); vissa tider på dygnet utbreder sig vågor av dessa frekvenser "litet okontrollerat" m m.

Att kunna avleda dessa laddningar man samlade på sig och så att säga "urladda" planet med dessa vekar/spröt var viktigt. Ett citat: Decca made a great effort to overcome this static discharge problem even to the extent of buying a company specialising in wick dischargers, ....

(Ett annat googlingresulat var hur Royal Navy hade problem med en viss helikoptertyps ytbärgare; folk i livbåtar vågade inte ta i dem eftersom man fick våldsamma stötar, med personskador som följd. Hur mycket, ja det berodde på de atmosfäriska förhållandena ("åska i luften" m m). Till slut satte man efter långa diskussioner urladdningsvekar på rotorbladen, och si, då gick det bättre.)

Ett system kan i praktiken ha varit ur bruk länge innan det formellt avskaffas. Det kan finnas mer eller mindre goda skäl att vänta med det formella beslutet.

Kanske det finns någon forumläsare som kan berätta om hur bra/dåligt Decca funkade i SK 60 i själva verkligheten.

Tillägg: Naturligtvis hade flygvapnet egna radionavigeringssystem. På senare år har jag läst att det fanns s k "radarfyrar" och mitt intryck är att det gäller utvecklade former av brittisk VK2-teknik men även en mer raffig typ fanns. Kanske de främst var en slags landningshjälpmedel och mindre av "navigeringshjälp". (Sedan finns/fanns förstås tröghetsnavigering.) Jag tror SK 60 använde Sjöfartsverkets Deccakedjor, där den sista togs ur bruk sista december 1999. En liten svaghet hos Decca-navigeringssystemet framgår av denna text som dessutom ger litet svensk marin navigeringsteknikhistoria, även om SE-XGG var med på ett hörn.

Lars S

[Olle Ekwall]

Om jag minns rätt så hade Ludvika flygklubb en Decca-navigator, som användes i C172. Apparaten var av typen AP-navigator. Den slutade man använda då (ca 1995) de skaffade en Garmin GPS 95. En GPS man fortfarande använder vid enstaka tillfällen, för loggning vid precisionflygtävlingar.

Tidiga AP-navigator använde sjöfartens radiofyrar på långvåg.

[Otto]

En gammal F5:are har sagt att man aldrig kunde påvisa någon effekt av dom statiska avledarna.

[Emil Lindberg]

Jag nöjer mig så. Jag tackar alla inblandade!