SE-SUN

[Lars Sundin]

Hej Bem och tack Robert D för din syn på den kära Bergfalken. Ett plan som spelat stor roll för vårt segelflyg och är värd en flyghistorisk avhandling.

KSAK hade tidigare testat en amerikansk typ från Schweizer och den brittiska Slingsby T 21 (motsv) men det fanns bl a valutaproblem. Och så var ju dessa ganska primitiva. Bergfalke hade ju prestanda nästan i klass med dåtidens bästa tävlingsplan.

Jag har i min blogg hänvisat till en artikel i SVS-nytt från 2010 som jag varit fräck nog att skanna och som delvis besvarar "bems" frågor. Fanns ett tyskt alternativ men man tyckte Bergfalken var bäst. Sedan tyckte visst ett svenskt företag i segelflygtillverknings- och importbranschen (och säkert många andra) inte riktigt om KSAK:s initiativ för en "standardtyp" för utbildning. Det har förstås genom åren diskuterats livligt inom segelflyget "hur vi ska ha det" men jag är inte insatt i detta. Segelflyg är dock något annat än motorflyg, om man som jag sett det från gamla dagars flygklubbnivå. För att inte tala om den tid dessförinnan då man skulle bygga själv. 99 % arbete och 1 % flyga.

Här SVS-nytt-artikeln från 2010 av Knut Uller som avled härom året: https://larsan13.files.wordpress.com/20 ... gfalke.jpg

[Robert Danewid]

Ja "the full story" om varför Bergfalkan blev svensk kommer i "årsboken" 2019.

[Sven Blomberg]

Ingen, vad jag vet, har byggts om från kantig till blåst huv. Däremot har flertal, till exempel TAX, moderniserats med högre fena/sidroder á la BF III och sporrhjul.

Under min tid har vi i Landskrona haft två BF II/55, SYX som hade kantig huv och TAY som hade blåst huv. Båda hade hög fena/sidoroder beroende på att dessa detaljer hade lämnats kvar i något staket eller dylikt. SYX hade sporrhjul men TAY hade släpsporre. Anledningen till mitt inlägg är att du nämner TAX vilket som jag har förstått det hade kantig huv, eller? I så fall var kanske övergången mellan kantig och blåst huv precis här, mellan TAX och TAY?

Du har missuppfattat mig, Christer. TAX hade inte kantig huv vare sig då jag flög den i Ljungbyhed 1963, eller nu när den finns privatägd på Vängsö. Däremot hade den sporrskopa och låg fena 1963, vilket den inte har nu.

SE-TAX på Segelflygets Dag 2016-08-20 på Vängsö Foto Jannica Wunge

[Christer Engdahl]

Sven,

Jag är övertygad om att både TAY och TAX hade blåst huv från början. Min tanke var kring hög fena/sidoroder som jag uppfattade var i kombination med sporrhjul, inte släpsporre som på TAY. Därav min teori att övergången till hög fena/sidoroder plus sporrhjul i produktionen av modifieringssatserna var "löpande", sporrhjulet kom senare. På TAY hade inte sporrhjulet introducerats men på TAX hade det (TAY modifierades innan TAX?) eller så var det valbart.

[Robert Danewid]

SE-TBZ, som är en Berggfalke III från 1965 har släpsko.

[Christer Engdahl]

Det indikerar att det inte finns någon koppling mellan hög fena/sidoroder och sporrhjul. Det senare var "optional ultimate luxury" ... ... !

[Sven Blomberg]

Att byta till hög fena, är en liten åtgärd. Fenan sitter skruvad i flygkroppen. Att byta till sporrhjul kräver svets och dukjobb. Så ser jag det.

[Lars Sundin]

Så här anser man på det tyska segelflygmuseet på Wasserkuppe att Bergfalke-originalets fena såg ut:

https://cevans.me/VINTAGE/Documentation ... 138_L.jpeg

Detta är inte är prototypen utan en "replika", baserad på en relativt tidig vanlig Bergfalke. Fotografen skriver: "Although sharing the Mü-13 model number with the Akaflieg München Merlin, the Mü-13E Bergfalke is a very different aircraft. As glider flying was at the time prohibited in Germany, the prototype of the Mü-13E was built by the Segelfliegergruppe Jenbach in Austria. The first flight was made as OE-0138 on 05-Aug-1951. Although the aircraft on the photo is painted as OE-0138, the museum says that it was built by FSC Giebelstadt in 1955/56 so this is probably not the real OE-0138."

Man ser att Scheibe höll fast vid en (gammaldags) vingprofil som var tjock långt fram och därmed med ganska rundad framkant. Först Bergfalke IV fick en modern profil.

Jag avser skriva på min blogg om personliga minnen av Bergfalke och andra plan. Om höjdtrimmar som inte räckte till. Och fanns hjulbroms? Höjdtrim med spiralfjäder sägs ha förekommit. Något jag upplevt med en något risig Ka 6CR, SE-TNM. "Sploing" lät det. Och vår (ÖSFK) Ka 6E SE-TFN hade det också erinrar jag mig nu när jag skriver och kollar ett cockpit-foto. Fusk tyckte jag då men fjädrar och balansvikter är vanligt i motorplan och idag t o m datorer.

Under mitt forskande på webben fann jag helt nyss denna fina segelflyghistorik från Ola Lundberg med anknytning till ÖSFK och Nyköping. Kan vara allmänbildande:

: https://www.osfk.se/wp-content/uploads/ ... k-PDF-.pdf

[Robert Danewid]

Var har du hittat att prototypen till Mü-13 E var OE-0138?

Flygplanet på Wasserkuppe är en Mü-13 E, men den är t ex modifierad med en skida, det hade inte de Mü-13 E som Scheibe byggde. Ca 170 Mü-13 E Bergfalke byggdes innan Bergfalke II kom, som är en helt ny version. Annan vinge, annat vingkoppel, annan fena (fortfarande "låg) och skida + hjul. Berfalke II/55 är sedan en II med Stålis ca 100 förändringar/förbättringar.

[Lars Sundin]

Att prototypen var registrerad som OE-0138 framgår på https://www.airhistory.net/photo/72938/OE-0138 . Man kan anta att det är fotografen Peter Vercruijsse, som står för påståendet och som väl härrör från museipersonalen.

Själva bilden återges även på https://cevans.me/VINTAGE/Documentation ... falke.html I denna artikel kan man se mycket, bl a Martin Simons-ritningar samt en tidningartikel från tiden det begav sig. Planet är där liksom modellen (se nedan) inte så "bukig" som den som hänger i Wasserkuppe-museet vilket är i linje att man inte hade någon fjädrad skida i prototypen

Den som byggde/säljer denna jättemodell tror också på registreringen OE-0138. http://www.schneider-modell.com/flieger ... gfalke.htm Vore intressant att se hans underlag.


Tillägg 2019-03-15: Här en bild jag fann i en bok som delvis finns på webben. Tack Google! https://larsan13.files.wordpress.com/20 ... e-0138.jpg Man ser ju märkningsskillnader gentemot Schneider-modellen. Se sid 483.

[Robert Danewid]

Betr SE-SUN
Så här står det i L-E Lundins registerutdrag

SE-SUN Scheibe Bergfalke II/55 220 1956
R 56-08-06 Östersunds Flygklubb, Östersund
H 63-08-23 1km O Optand, utelandning, flygkropp vriden
H 63-08-23 600m V Optand, utelandning, kollision kraftledning, fpl brann upp
Ar 64-01-16 Totalhaveri, kroppen bevarad vid Segelflygmuséet, Ålleberg i uppskuret skick

Betr Mü-13 E på Wasserkuppe museet kan man läsa om den i Peter Selingers "Segelflugzeug-Geschichten", sid 98. Ett tyskt hemmabygge 1955/56 som i samband med renoveringen för museet "byggdes om" till en "riktig" Mü-13 E (så när som på skidan) och fick ursprungsregistreringen.

[Lars Sundin]

Hej Robert!Vad gäller det på Wasserkuppe utställda planet är vi överens, men att SE-SUN varit utsatt för två haverier samma dag och utseendet på den flygplankropp som är utställd i museet på Ålleberg är förbryllande, som Sven-Erik Jönsson resp. Sven Blomberg och jag påpekat.

[Robert Danewid]

Näää, men det måste ju vara samma haveri.

Och OE-0138 på Wasserkuppe är en Mü-13 E, men som återställts till ursprunglig Mü-13 E (bl a ökat spännvidden till ursprungliga 17.2 m).

[Olsson]

Hej

Enligt de dokument jag har: "Under sommaren 1963 var Karl-Göran Klevstigh ( Klevas ) inkallad på repövning som pilot åt artilleriflyget på Grytans skjutfält. Under en flygning passerades Optands flygfält, och han får då se en pilot stå vid en Bergfalke på en åker utanför flygfältet. Piloten viftar med ett tygliknande föremål. Klevas undrar vad det handlar om och plötsligt, hela flygplanet brinner. Det som hänt är att den unge piloten tyckte att vädret var lämpligt för en sträckflygning, men ångrade sig då vädret blev sämre. Han nådde inte flygfältet och vid den sent ansatta utelandningen kom flygplanet i kontakt med en kraftledning och det blev överslag strax före sättningen. Det mesta brann upp men en vinge klarade sig - och även piloten. Av säkerhetsskäl skickades han till sjukhuset. Enda skadan var att vid kortslutningen hade instrumentpanelen smält och en droppe kom på knäet och gick igenom jeansen. SUN hade flugit färdigt och lastades som 50kg styckegods på en öppen vagn och skickades till Falköping för 20 kronor."

/Bertil

[Lars Sundin]

Tack Olsson!

Bra att få kött på benen Berättelsen är ju inte oförenlig med hur SvD beskrev olyckan:

https://larsan13.files.wordpress.com/20 ... _tot-1.jpg

Jag jobbar f n med min blogg med ett inlägg om segelflyg, tråden om SE-SUN har gett inspiration men som vanligt har jag svårt att strikt hålla mig till ämnet. Få se vad det blir. I alla fall tänkte jag nämna några segelflygpionjärer, bl a just Klevas. Han kunde dessutom berätta och man kanske inte ska tro allting. Här tror jag Jonas Björnstam till en del är medskyldig. Intressant är att Klevas även här visar kunskap om SJ:s godstaxor! (Texten är stulen ur Jonas bok om ÖSFK:s historia "En gnutta flax" )

https://larsan13.files.wordpress.com/2014/08/klevas.jpg

[Robert Danewid]

I en av segelflygets årsböcker- Segelflyg 89/90 (som jag f ö är en av medförfattarna till) är 27 sidor ägnade åt Klevas och hans historier. Klevas gick i pension 1989. Kapitlet är skrivet av en annan pionjär - Yngve Norrvi.

[Sven-Erik Jönsson]

Tyvärr är det ofta felaktigheter i Lars E Lundins registerunderlag som Robert ovan har refererat till, uppgifter som jag också använt i forumavdelningen Civilregistret.
Jag har nu från en som var medlem i Österunds Flygklubb i slutet av 1950-talet fått bekräftat, att det inträffade ett haveri med flygplanet någon gång under somrarna 1957, 1958 eller 1959 då en kvinnlig elev fick ett antal studsar vid landingen och flygkroppen blev intryckt nedtill. Reparerades på F 4:s verkstad.

[Robert Danewid]

Då är det säkert så att det första haveriet i Lundins registerutdrag är det som skedde någon gång under sent 50-tal.

[Sven Blomberg]

Tyvärr är det ofta felaktigheter i Lars E Lundins registerunderlag som Robert ovan har refererat till, uppgifter som jag också använt i forumavdelningen Civilregistret.
Jag har nu från en som var medlem i Österunds Flygklubb i slutet av 1950-talet fått bekräftat, att det inträffade ett haveri med flygplanet någon gång under somrarna 1957, 1958 eller 1959 då en kvinnlig elev fick ett antal studsar vid landingen och flygkroppen blev intryckt nedtill. Reparerades på F 4:s verkstad.

Kan det då inte även vara fel att det är SUN:s kropp som är bevarad i Segelflygmuseet? Flygplanet brann ju och byggdes inte upp enligt Lars E Lundins utdrag. Den flygkropp som står i museet är ju lika en sen BF II/55 eller BF III.

http://www.svs-se.org/museum/segel/SE-SUN.html

[Lars Sundin]

Ett frågande mail om den utställda Bergfalkekroppens identitet är på väg i riktning Ålleberg/Jönköping och man kan ju hoppas att någon där vet vad som hände med SE-SUN-vraket

Här är några fynd i gamla nummer på webben av Looping/Flygrevyn och andra ställen. Karlströms färgsättning av SE-SUA är intressant. Jag tror att man i Tyskland använde klar (spänn)lack förresten. Och vingspetsarna blev inte rundade på det sättet. Och hjulet saknas liksom i den tyska bilden från 1953. Notera bildernas datering.

Bergfalken vid SM 1955 är väl antagligen SE-SUB. Bilderna från Ottsjö med ÖSFK:s SE-SUG är från mars 1967.

Scheibe (och andra konstruktörer) kämpade ihärdigt med att få in två personer i ett segelflygplan.

https://larsan13.files.wordpress.com/20 ... bilder.jpg

[Robert Danewid]

Som jag skrev tidigare är alla Bergfalkar "prototyper". En del Mü-13 E byggdes i klubbar och de kan mycket väl ha haft både hjul och skida och enbart skida eller enbart hjul (som det var "tänkt"). Mü-13 E hade runda vingspetsar.

Jag har flugit Bergfalke med tjock vingprofil, tunn vingprofil, DFS bomsar, Schempp-Hirth bromsar, släpsporre, sporrhul och alla har de varit Bergfalke III.

Bergfalkarna var inte klarlackade utan målade i en "gräddvit" färg. Senare svenska Bergfalkar har vingar i denna färg och röd kropp.

SE-SUA och SUB är Bergfalke II (flygplanet med en 8 på nosen är SUB).

SE-SUC, SUD och SUE är Bergfalke II/55.

Sven kan ha rätt att det inte är SUN som står på museet. Bergfalken på museet har hög fena och glasfibernos och glafiberkåpa bakom huven (alltså hade den "blåst" huv). Så det är nog allt en Bergfalke III, eller ombyggd II/55. Först inregistrerade "trean" enligt Lundins register var SE-TBP, som kom till Östersund 1963 och SUN brann upp i augusti 1963. Det förefaller inte vara troligt att SUN blev ombyggd med hög fena och blåst huv före det datumet.