Göran Hansson skrev:...... som många redan förklarat så är MEL (Minimum equipment list) ett dokument eller snarare en bok, där det står beskrivet med vilka avsteg som kan göras för att kunna operera flygplanet.
Tack Göran! Äntligen någon som förstått vad bara jag (och inte "många" som du skriver ovan) försökt säga hela tiden, att en MEL är den lista där du kan se de saker som INTE nödvändigtvis behöver fungera hela tiden för att flygplanet i fråga skall vara luftvärdigt. Jag har aldrig sett en MEL tjock nog att kallas en bok, men det är väl möjligt att om flygplanet är stort nog så kanske. Kom ihåg, alla andra, att en MEL inte är en bunt flygklubbsregler. Den faller juridiskt under samma regelverk som BCL, JAR, FAR eller motsvarande i respektive land. Det är med andra ord likställit med en lagbok. En PIC kan alltså bli både bötfälld, åtalad och/eller ställd inför domstol om inte den följs! Att en
Minimum Equipment List skulle betyda diametralt olika saker på olika ställen i världen faller därför på sin egen orimlighet.
Som pilot "använder" jag en MEL, för att svara på Roberts fråga, genom att skriva in en exakt hänvisning till var i densamma det står skrivet att jag fortfarande kan flyga när jag fört in en anmärkning i flygplanets loggbok. Om ingen sådan hänvisning görs är flygplanet juridiskt inte luftvärdigt längre när anmärkningen skrivits in, oavsett hur litet felet är! Den "fly-away-kit" som omnämns ovan har inte ett dugg att göra med vare sig Master MEL eller MEL.
Det är riktigt att de flesta citat jag gjorde i förra inlägget var tagna direkt ur våran drifthandbok, men det var för att slippa skriva av allt ur det regelverk som den är baserad på, dvs FAR-AIM. vilken i sann byråkratisk anda är betydligt mer omständigt formulerad. Betydelsen är därför exakt densamma! Det är riktigt att en MMEL ursprungligen är skriven av flygplantillverkaren, men i och med att den förhoppningsvis blir godkänd av respektive lands luftfartsmyndighet vid varje lands typcertifiering så blir den officiellt ett dokument utställt av respektive myndighet! En MEL skrivs inte av tillverkaren som påstås ovan, utan är varje operatörs egen version av MMEL beroende på vilken utrustning som finns installerat i respektive flygplanindivid. Denna MEL måste godkännas av luftfartsmyndigheten i det land operatören verkar, och har därmed juridiskt blivit "utfärdad" av denna myndighet.
För att för alltid avfärda allt dravel om att en MEL är en lista som bara räknar upp vad som måste fungera i ett flygplan tänkte jag nedan som ett exampel visa en sida ur MEL reviderad 14 januari 2004 för N58NA, en av Finska Flygvapnets före detta DC-3or (DO-12).
Sidan talar för sig själv, men det tyckte jag även om citaten ur drifthandboken om definitionen för vad en MEL är, och de gick trots det inte hem hos alla. Det är väl därför lika bra att jag översätter och beskriver vad som står på denna sida.
Den avhandlar alltså främst systemen för avisning vid flygning i kända isbildningsförhållanden. Till vänster står först numrerat exakt vilken del som avses. Därefter följer i spalt numrerad ett den bokstavskod jag beskrev tidigare som talar om hur länge en sak får vara ur funktion utan att åtgärdas efter det att den förts upp som en anmärkning. Spalt numrerad två talar om hur många som är installerade och spalt tre hur många av dessa som måste fungera för att flyplanet fortfarande skall betraktas som flygbart. Lägg märke till antalet nollor som alltså betyder att
inget behöver fungera! Spalt fyra till sist definierar under vilka omständigheter som flygplanet fortfarande får flyga trots att viktiga saker
inte fungerar.
Med hänvisning till detta hävdar jag därför fortfarande till skillnad från flera föregående talare att en MEL används för att kontrollera vilka avsteg man kan göra från utrustning som måste fungera innan start! Det är alltså
inte en lista över vad som måste fungera. Tydligare än så här kan jag nog inte försvara mitt påstående!