Det var ju så att linjen Stockholm-Helsingfors 1924 öppnades av ABA och Aero OY i samarbete. Carl Florman ville komma igång innan någon annan gjorde det. Han hade ju liksom Aero OY stöd från Junkers, som försökte etablera bolag på många ställen i världen, men Florman lyckades kanske bättre än andra frigöra sig från Junkers-beroendet.
Alltnog, premiärdagen 2 juni var var ABA:s plan eller besättning svensk (Loose och
Schesny var tyskar; den senare blev sedan kvar här). Man kom inte heller fram efter beräknade 2½ timme utan det tog 21 timmar p g a av dimma. Från Helsingfors hade Aero OY startat med en F-13, även här hindrade dimman som fläckvis låt över Ålands hav.
Jag har de senaste dagarna sysslat med ett SFF-klipparkiv och lånar två bilder därur från Aerotransports 10-årsfirande 1934:
http://larssundin.ownit.nu/Speech.jpg
http://larssundin.ownit.nu/Future.jpg
Beträffande SAS bildande fick jag nyss ett mail från en flyghistorisk bekant som skriver ungefär som så:
Intressant läsning om SAS och 1946 i Forum. När jag anställdes vid SAS på början av 50-talet , fick vi en veckas kurs om företagets historia och policy. Då lärde vi oss att man först hade ESAS inom Europa och senare OSAS för den transatlantiska trafiken.
Man kan läsa om SAS bildande och tidiga tid i Hans Boëthius artiklar i "I luften 2007". Man kan bl a läsa att de tre bolagen fortsatte med sina egna linjer inom Europa. Ett citat:
Valutarestriktioner och överetablering gjorde att alla tre bolagen brottades med stora ekonomiska svårigheter. 1948 beslöts det därför att samordna den europeiska trafiken inom ramen för ett avtal som som fick namnet European SAS, ESAS. (Samtidigt började man man internt använda beteckningen OSAS för det egentliga SAS men detta var ingen officiell beteckning, bara intern). Samma år, 1948, slogs SILA och ABA på svenska statens initiativ samman under namnet ABA. ESAS gav inte förväntat ekonomiskt utbyte och 1949 hotade DNL att dra sig ur, inte bara ur ESAS utan också ur SAS.
Då satte sig några kloka herrar tillsammans (Marcus Wallenberg, Per Kampmann och Einar Isdahl) och kom överens om att lägga ned de nationella bolagen och överlåta all trafik till ett nybildat, totalt SAS. Efter långa och ofta emotionella diskussioner, godkändes förslaget i de tre parlamenten. Det nya avtalet undertecknades 8 februari 1951.
Åtminstone Marcus W var ju näringslivets man. I dag ses ju SAS av vissa som "en statlig koloss" men så var det inte då; det var då till hälften näringslivsägt. Och till hälften statligt är det ännu ser jag.
Lars S