SE-BTN, Lockheed 14H Super Electra

[Sven-Erik Jönsson]

SE-BTN
Typ: Lockheed 14H Super Electra
c/n: 1421
Tillverkad år 1937

Fd SP-BNF, G-AGBG (använd som kurirfpl mellan Leuchars och Bromma)
1951-04-11 köpt av Aeroscandia AB, Stockholm
Registrerad 1951-05-04 Torvald Andersson & Co. AB, Stockholm
1951-06-11 Airtaco AB, Stockholm
Haveri 1951-07-14 Bromma, motorstörning i starten, 4 omkom
Avreg 1951-07-31 Totalhaveri

SE-BTN efter haveriet på Bromma. Fyra personer omkom, två överlevde haveriet.
Foto via Leif Hellström och kommer ursprungligen från SvD arkiv.

[Rolf Larsson]

Foto: Åke Spong Bromma/BMA 1951

[Bengt Ekbladh]

SE-BTN
…
OM haveriet vid start 1951-07-14 Bromma, motorstörning i starten, Fyra personer omkom, två överlevde haveriet
…
läs mer
""14 juli 1951 Bromma – Jönköping
En av de dåtida flyglegenderna, Göte Rosén, skulle utföra en flygning med tidningar till Jönköping. Lasten var ”cirka två ton”, det var inte så noga med kontroll av lasten och fyra passagerare. Dessutom medföljde en flygingenjör Bernt Eriksson, som skulle öva för att i framtiden ta certifikat. Planet var godkänägaren Airtacoetingelserna var utmärkta och planet startade.
Strax efter att planet lyft, stannade högra motorn. Piloten handlade rent reflexmässigt, drog på full effekt på vänster motor, tog in landningsställen och kompenserademed rodren. Då stannade vänster motor. Planet vek sig och gick i marken från 20 meters höjd. Alla utom piloten Göte Rosén avled. Den senare överlevde med svåra brännskador.
Strax efter det att olyckan hade offentliggjorts i radions TT-nyheter blev Jönköping s Postens telefonväxel nerringd av allmänheten. ((ägare Airtaco)
…
Vill du kolla vidare ? kolla.
http://sffsmaland.se/Historia/hist/olyckor/layout.html

[Lars Sundin]

Vad jag kan läsa i Sanz Brommabok och Aviation Safety Network överlevde två personer, föraren Göte Rosén med svåra brännskador. Sanz citerar Roséns ord om att det visade sig vid undersökning av bränslekranarna att dessa varit rätt inställda men att de varit felaktiga ("förskjutning av segment") och inte släppt fram bränslet som de skulle.

Jag minns själv att Rosén i en av sina böcker ("vägen till Palma", Stenvalls, boken finns möjligen i olika versioner)var tacksam att utredaren var en grundlig man som lyckades klarlägga hur det låg till och Sanz följer den linjen. Det hade först talas om pilotfel och fel kran-inställning. Rosén är utförlig i sin skildring, tacksam mot kollegan Torvald Lindén som hemma i sängen hört att något hänt, reagerat snabbt och varit först på olycksplatsen och dragit Rosén bort från den brinnande bensinen, tillsammans med SAS stationsingenjör Bengt Bauer. Sedan kom brandkåren som Bauer måste hjälpa att koppla brandslangarna till skumsläckningsaggregatet.

Sanz text och redogörelse är mer utförlig än den "småländska". Jag noterar att det ges olika uppgifter i texterna om vilka tankar som var "nästan tomma". Om jag läst rätt.