Instrumentlandning - en snart 60 år gammal artikel att läsa

[Lars Sundin]

Signaturen Thorj har i en tråd i galleri-forumet berättat om hur man "flög och navigerade på det svenska 50-talet". Här. Bl a berör han hur man använde radiofyrar som det då nya VOR, NDB och annat, både en-route och vid landning.

Jag kom då att tänka på en artikel jag tidigare skannat delar av om "Olika instrumentlandningssystem" som dåvarande FV-kaptenen Ove Müller-Hansen skrev för "Ett år i luften" 1952, och där han tar upp olika förfaranden att komma ned då vädret inte var nådigt. Bl a den klassiska ZZ-metoden som tydligen även förekom ännu på 50-talet inom FV med under benämningen "Landning efter molngenomgång med hjälp av UK-pejl". UK=ultrakortvåg; idag säger vi VHF.

Hela artikeln finns nu här. (1280 pixel bred, bör vara läsbar. Uppslagen avfotograferade; distorsionen är väl uthärdlig. Jag har inte använt Photoshop. På köpet början till en artikel om problemen för det svenska privatflyget. Problem då som nu...)

Vidare finns i artikeln flera s k Q-förkortningar. Thor nämnde QDM och QDR; några minns väl minnesreglerna "QD-Magen" och "QD-Ryggen" för att hålla isär från vilket håll bäringen angavs. (Q-begreppet är en kvarleva från telegrafi-tiden och stod för "Question" en gång. Lever kvar. Se http://en.wikipedia.org/wiki/Q_code.)

Müller-Hansen tar även upp andra hjälpmedel som var aktuella då, och berör förstås då den riktade radiofyr som tyska Standard-Lorenz utvecklat (och som fanns på Bromma redan 1936) och som de allierade sedan antog som SBA, Standard Beam Approach. Av detta blev med tiden dagens ILS när man väl klarat av att med användning av högre radiofrekvenser (ca 300 MHz) alstra en hygglig glidbana. Men när artikeln skrevs var detta inte klart, som inses av ett par litet oklara figurer i artikeln.

I artikeln beskrivs även radarledd landning, GCA (Ground Controlled Approach) fast jag brukar se det som PAR, Precision Approach Radar. Ett resurskrävande system med låg kapacitet med en TL som "snackade ned" piloten. Det förekom civilt i Sverige ett tag på storflygplatserna samt även i FV vad jag förstår.

Jag gissar att Müller-Hansen var inkopplad på att skaffa FV något bättre än ZZ. Den intresserade kan i Försvarets Historiska Telesamlingar på http://www.fht.nu/se/flygvapnet hitta en del under fliken "Flygbas" samt under "Radar" hitta landningsradar PN-67 och kanske få grepp på hur man landade i FV när det var uselt väder. Så småningom fick FV vad jag vet ett eget instrumentlandningssystem, och senare versioner av Gripen klarar visst även finesser som fot, knop och FL.

Lars S

[thorjh]

Åter igen , utmärkt bidrag från Lasse !
I Wikipedia kunde man läsa :
Code Meaning Sample use
QFE Atmospheric pressure at airfield elevation Runway in use .
QNH Atmospheric pressure at mean sea level (may be either a local, measured pressure or a regional forecast pressure)
Här bör nämnas att emedan QNH anger lufttrycket QFE reduserat till havets medelnivå enligt Standardatmosfären , så hade vi QFF som var QFE reduserat till havets medelnivå enligt rådande atmosfäriska förhållanden . Inom Sverige användes QFF av Flygvapnet vid justering av höjdmätaren , medan den civila luftfarten körde med QNH .
För några tiår sedan ändrades enheten mb-millibar enligt SI till hPa hektoPascal, som gav samma siffer-värde .
Thor