Tjena.
Vet någon om SAAB någonsin övervägde General Electric J79 motor till Draken eller var det RR Avon som gällde redan från början?
GE J79 sitter bla i F-4 Phantom och F-104 Starfighter, bägge flygplan från Drakens generation.
GE J79 är väl för övrigt den flygmotor som tillverkats i störst antal under efterkrigstiden i västvärlden?
Trevlig helg!
MvH Andreas
General Electric J79 till Draken?
Moderator: Sven-Erik Jönsson
-
Lars Sundin
- Inlägg: 2934
- Blev medlem: 23 feb 2008, 07:17
- Ort: Handen
Hej Andreas!
Jag har inget minne från läsningen av Erik Bratts "Silvervingar" att något annat än Avon övervägdes. Googling visar att den i sin första form började produceras (eller om presenterades) 1950 medan J 79 experimentflögs f f g år 1955, se http://www.geae.com/engines/military/j79/index.html.
(Tillägg: När jag nu kikar närmare i "Silvervingar" sid 241 ser jag att en motor från Stal-Laval, Glan, var något Saab funderade på för Draken, men så bestämde sig FV att avsluta den svenska jetmotortvecklingen. Jag finner liknande saker i Widfeldts bok om Draken )
Sverige hade ju då sedan några år en etablerad licenstillverkning av engelska jetmotorer. FV hade väl sina etablerade kontakter också och Avon hade ju redan valts för Lansen (i stället för Stal-Lavals inhemska alternativ). Som jag minns den tidiga jetmotorutvecklingen, så var ju engelsmännen ledande och tidiga amerikanska motorer byggde i mycket på brittisk teknik.
Däremot berättar Bratt om hur man just 1955 var över till USA bl a för att kika på styrautomater och även bestämde sig för en del banbrytande kringutrustning till Drakens motor, bl a en constant speed drivning från Sundstrand av växelströmsgeneratorn.
Bratt berättar att resan gick bra men att man i USA upplevde minst ett dussin motorstörningar på trafikplanen (vilka då var stora kolvmotorer).
Bratt berättar också om hur motorvalet till Viggen gick till och att man då hade misstolkat effektuppgifterna för Bristol Olympus och JT 8D. Det framgår också att det var "konkurrens" i motorbranschen och gör en fin antydan om att alla leverantörsval från FV:s sida väl inte gick helt invändningsfritt till.
(Tillägg: Kikar man ytterligare i "Silvervingar" och Krister Karlings lilla bok, noterar man att i projektstudierna efter 1955 var det brittiska motorer som gällde; t ex för en förstorad Draken. I någon skiss i Karlings bok är dock en J57 visad. Av Bratts skildring av Flygförvaltningens Viggen-beslut i december 1961 (s 282ff) framgår att han tycker att planet borde haft Bristol Olympus. Men så upphörde det brittiska behovet av den aktuella Olympusvarianten. Bratt tar hela affären som ett exempel på "high level confusion" samt skriver: Vi fick åka till East Hartford och prata med P&W-folket och det var mycket ogjort på den motorn (JT8D) innan den kunde gå att använda.)
Lars S, fåtöljflygare
Jag har inget minne från läsningen av Erik Bratts "Silvervingar" att något annat än Avon övervägdes. Googling visar att den i sin första form började produceras (eller om presenterades) 1950 medan J 79 experimentflögs f f g år 1955, se http://www.geae.com/engines/military/j79/index.html.
(Tillägg: När jag nu kikar närmare i "Silvervingar" sid 241 ser jag att en motor från Stal-Laval, Glan, var något Saab funderade på för Draken, men så bestämde sig FV att avsluta den svenska jetmotortvecklingen. Jag finner liknande saker i Widfeldts bok om Draken )
Sverige hade ju då sedan några år en etablerad licenstillverkning av engelska jetmotorer. FV hade väl sina etablerade kontakter också och Avon hade ju redan valts för Lansen (i stället för Stal-Lavals inhemska alternativ). Som jag minns den tidiga jetmotorutvecklingen, så var ju engelsmännen ledande och tidiga amerikanska motorer byggde i mycket på brittisk teknik.
Däremot berättar Bratt om hur man just 1955 var över till USA bl a för att kika på styrautomater och även bestämde sig för en del banbrytande kringutrustning till Drakens motor, bl a en constant speed drivning från Sundstrand av växelströmsgeneratorn.
Bratt berättar att resan gick bra men att man i USA upplevde minst ett dussin motorstörningar på trafikplanen (vilka då var stora kolvmotorer).
Bratt berättar också om hur motorvalet till Viggen gick till och att man då hade misstolkat effektuppgifterna för Bristol Olympus och JT 8D. Det framgår också att det var "konkurrens" i motorbranschen och gör en fin antydan om att alla leverantörsval från FV:s sida väl inte gick helt invändningsfritt till.
(Tillägg: Kikar man ytterligare i "Silvervingar" och Krister Karlings lilla bok, noterar man att i projektstudierna efter 1955 var det brittiska motorer som gällde; t ex för en förstorad Draken. I någon skiss i Karlings bok är dock en J57 visad. Av Bratts skildring av Flygförvaltningens Viggen-beslut i december 1961 (s 282ff) framgår att han tycker att planet borde haft Bristol Olympus. Men så upphörde det brittiska behovet av den aktuella Olympusvarianten. Bratt tar hela affären som ett exempel på "high level confusion" samt skriver: Vi fick åka till East Hartford och prata med P&W-folket och det var mycket ogjort på den motorn (JT8D) innan den kunde gå att använda.)
Lars S, fåtöljflygare