Rymdfärjan Discovery

[Christian S]

Jag får först säga grattis till en lyckad landning i Kalifornien. Men jag tittade nu på morgonen på reprisen av landningen. Det slår mig hur lik vingkonfigurationen med dubbel delta är Drakens. Vågar man påstå att NASA har sneglat på Saab när man konstruerade rymdfärjan?

[Håkan Olsson]

Det vågar man nog påstå.....
Man kan ju även nämna Concorde och F-16XL i sammanhanget.
Officiellt är ju dock den dubbla deltavingen ingen svensk uppfinning, det såg SAAB till själva. Erik Bratt blev ju bara erkänd för att han lanserat idéen om den dubbla deltavingen hos SAAB. (Den svenska jantelagen slog till)

Det första officiella erkännandet för sina insatser Erik Bratt fick var sin hedersdoktortitel 1984.

[Lars Sundin]

Det är väl så att Erik Bratt i sina ganska koncisa beskrivning (i "boken" Silvervingar; kanske har han eller andra skrivit mer) av varför man valde dubbeldeltaformen inte klart anger de aerodynamiska fördelar man kan få med en sådan, utan anger andra fördelar (stor inre volym, en stark skrovkonstruktion m m). Bratts resonemang om att spännvidd behövdes för att nå stor flyghöjd är ganska kryptiskt. Nej, man hade tur med aerodynamiken helt enkelt. Ett lyckokast.

Först mot mitten av 70-talet kom man på vitsen med strakes eller "knäckt vingframkant". Saab-aerodynamikern Krister Karling har nämnt Grumman F-14 som ett av de tidigaste exemplen Även Concorde är intressant medan man på Avro Vulcan och Gloster Javelin snarast missade många av deltavingens aerodynamiska finesser (man måste ha mer bakåtsvepning av vingframkanten).

Lars S

[Lars Sundin]

Jag har nu läst litet mer av vad Erik Bratt på olika ställen (i min bokhylla alltså) skrivit om Drakens tillblivelse men ingenstans kunde jag se något omnämnande av den fördelaktiga aerodynamiska framkantvirvelsamverkan innervinge/yttervinge som dagens aerodynamiker framhåller. Fast det är ju så att var tid har sitt språk och föreställningsvärld - de som har försökt läsa vad exempelvis Kepler och Newton skrev undrar om de egentligen begrep vad de kommit på. Det är de efterkommande som förklarat och lagt till rätta...

Jag noterar också att Bratt skriver att man inte fäste uppmärksamhet på den superstall som Olle Klinker så dramatiskt upplevde med "Lilldraken" men att han också skriver att det rätta tyngdpunktsläge var var något man var mycket osäker på när man började testa detta försöksplan.

Superstallen slog ju sedan tillbaka - men Saab och Ceylon Utterborn fixade detta.

Bratts tankar kring spännviddens betydelse, där då dubbeldeltan var Bratt/Saabs lösning att få ordentlig spännvidd för att få "bra lyft" är förstås rätt och de återfinns även i en text från Bangladesh (av alla platser!) här

Här nämns därtill den samverkan mellan innervingen och yttervingen som moderna aerodynamiker (såsom Krister Karling) framhållit men som alltså inte Bratt nämnt.

(Det är ganska skoj att även om alla teorier visar att man skall ha ordentlig spännvidd och därmed högt s k sidoförhållande för att kunna flyga högt, så har två av historiens mest högtflygande plan, SR-71 och Concorde, påtagligt låga sidoförhållanden. Ack, dessa teorier...)

Den bangladeshiska sajten nämde också en i Kina utvecklad version av MiG-21, där man gjort en "dubbeldelta" av planets rena deltaform (och litet mer) för att göra planet aerodynamiskt bättre. Se den ritning som hittas här.

Min koll av Bratt-texter visade också att Bratt fick Thulinmedaljen i silver så tidigt som 1956 samt i guld 1972. Så belönad och erkänd har han blivit av dem som kan flygteknik. Hedersdoktor blev han i Linköping och visst är det fint det också. (Någon annan blev hedersdoktor i Örebro (ej Katrineholm...) 2004. Jag tycker nog en Thulinmedalj smäller högre än en hedersdoktortitel.)

Bratt fick även staden Paris silvermedalj 1966 av skäl jag inte känner till (kan det ha med Mirage-fajten att göra?) men att uppskattas av fransmän är minsann inte dåligt presterat.

Lars S