Svenskt Flyghistoriskt Forum

Jag försöker skapa mig en bild av vilken basbataljon som fanns på respektive krigsbas, och när, från 1958 – 2000. Liksom i det gamla talesättet Spionen lägger pussel är det många olika typer av uppgifter som ska passas ihop. Jag är mycket tacksam för varje litet svar på frågorna nedan – varje pusselbit är viktig – även om ett nytt svar ibland kan leda till tio följdfrågor. Svara här i tråden, genom PM eller epost till min hotmail.com-adress jakobwedman så kommer jag förhoppningsvis snart att kunna ha en version som är tillräckligt bra för publicering. (Skicka ett ebrev ifall du vill titta på det senaste utkastet.)

Förändringarna initieras av att en ny krigsbas tillkommer, att antalet basbataljoner minskar eller av att en eller flera flygflottiljer läggs ner. (Antalet basbataljoner minskas och kvarvarande huvudbaser fördelas om mellan de flottiljer som finns kvar.) När det gäller förändringar med anledning av indragna fredsflottiljer har jag antagit att de skett följande år:
F 14: 1961
F 9: 1969
F 3: 1974
F 18: 1974
F 11: 1978
F 12: 1978
F 1: 1983
F 6: 1993
F 13: 1993
F 15: 1996
F 5: 1997 (Kan förändringarna ha skett redan 1993? Se fråga om B106/B107 nedan.)

Under 1960- till 1980–talen så verkar basbataljonsnumret ha ”flyttats” när ansvaret för en krigsbas flyttas mellan olika flottiljer medan under 1990-talet så verkar basbataljonerna fått ett nytt unikt nummer när en ny flottilj tagit över. Att bataljonsnummer kan flytta runt försvårar andra länders underrättelseverksamhet men måste även ha orsakat missförstånd inom den egna organisationen. När, och varför skedde förändringen?

Här kommer en rad konkreta frågor om basbataljoner och krigsbaser. Ifall det finns felaktigheter i själva frågeställningen är jag givetvis tacksam för att få dessa rättade.

- Satte F 14 upp någon basbataljon i Halmstad (B141?) eller satte F 9 upp B93 från början? (F 14 avvecklades 1961 som flygflottilj enligt FB 58 och basbataljonerna organiserades väl från 1958.)
- Vilka basbataljonsnummer hade Vidsel och Fällfors? (Jag har läst att Vidsel hade B213 och Fällfors B214 men var inte Fällfors äldre än Vidsel?)
- Hade F 3 ansvar för Eneryda och, om så var fallet, med vilken basbataljon och under vilka år?
- När förlorade Tågra sin basbataljon? (1963-1967?)
- När förlorade Bromma, Torslanda och Tannefors sina basbataljoner? (1967-1970?)
- Vilka basbataljoner fick F 3 före detta krigsbaser när flottiljen lades ner? (Malmslätt B134? och Hultsfred B124? Se även Eneryda ovan.)
- När omorganiserades Västgötabaserna till parbaser? (1978-1982?)
- När förlorade Ålem, Eneryda, Kalmar, Ronneby och Ängelholm sina basbataljoner (1978-1983?)
- När förlorade Kramfors, Everöd, Barkarby, Nyköping och Tullinge sina basbataljoner (1983-1990?)
- I Svenska flygbaser (s. 147) står att B212 fanns på Jokkmokk (åtminstone från 1986). B212 fanns ursprungligen på Heden. När tappade Heden sin basbataljon? (1983-1986?)
- Vilka nummer hade Uppsala senare basbataljoner? (Västerås B165? Bråvalla B166? Visby B167? Borlänge B165 (flyttad från Västerås)? Malmslätt B166 (flyttad från Bråvalla)?)
- När förlorade Sättna, Säve, Sjöbo, Gimo och Västerås sina basbataljoner (1992-1994?)
- När förlorade Knislinge, Tierp, Uråsa, Hultsfred, Bråvalla och Visby sina basbataljoner (1996-1998?)
- På vilka baser fanns basbataljonerna B106 och B107?
(F 10 hade följande basbataljoner:
B101 Ängelholm
B102 Sjöbo
B103 Everöd
B104 Tågra, sedan Knislinge
B105, Halmstad, sedan Byholma
B107 Hagshult (Efter FB 92 enligt Svenska flygbaser s. 206)
F 10 tog även över Ljungbyhed efter nedläggningen av F 5 men det var först efter 1996 så var fanns då B106? (Eller upphörde Ljungbyhed med produktion av basbataljoner redan efter FB 92?))
- När upphörde F 5 med produktion av basbataljoner (se föregående fråga)?

Några uppgifter som rör dina undringar, från boken Kalla Krigets Kronoberg av Samuel Palmblad:

Eneryda flygbas fungerade fram till 1983 som huvudbas med tillhörande basbataljon. Den 52. basbataljonen från F 5 i Ljungbyhed ansvarade för förbandsproduktionen, tidigare hade F 3 i Linköping ansvarat för densamma. 52. basbataljonen överfördes 1983 till Kosta.

Basbataljonen på Uråsa flygbas avvecklades 1997.

/ O.A.

Ola Andréasson skrev:Några uppgifter som rör dina undringar, från boken Kalla Krigets Kronoberg av Samuel Palmblad:

Eneryda flygbas fungerade fram till 1983 som huvudbas med tillhörande basbataljon. Den 52. basbataljonen från F 5 i Ljungbyhed ansvarade för förbandsproduktionen, tidigare hade F 3 i Linköping ansvarat för densamma. 52. basbataljonen överfördes 1983 till Kosta.

Basbataljonen på Uråsa flygbas avvecklades 1997.

/ O.A.

Tackar, den boken har jag bittert ångrat att jag inte beställde

Det märkliga är att F 5 hade Eneryda under 1960-talet (då med B53) så när, och varför, tog F 3 över?

Även efter basbataljonens försvinnande från Uråsa 1997 krigsplacerades flygplanmekaniker där. Antar att dessa då organisatoriskt tillhörde Byholma?
Minns för övrigt övningen "Byholma Link" 2000. Vilka fantastiska insatser av Di Svenske.
Förövningen "Baltic Link" var väl okej den också
Winerbröden från Lidhults värdshus bär jag för övrigt fortfarande spår av i mina artärer.

Vet inte om detta varit upp här innan
Satt och kollade en snutt på Youtube visandes Adam Gul / Petter Röds sista flygning från F18.
Då den röda draken startar kan man se en märklig målning på banan inte helt olik den på en vanlig
väg med mitt och sidolinjer. Är det en övnings sträcka inför de riktiga vägarna tro?

KS HAD

Hej.
citerar lite ur "F21- nyckelflottilj i norr /2003.

>> Heden blev 1956 hemvist för FV:s Enda Övningsbas bataljon ( Ö-basbat.).

....vid "Raiden" stod Ö-basbat för den allmnna servicen medan klargöringen av fpl. sköttes av förbandets egen personal.

Vid Överlämningen 1966 (( står EJ till vem)) finns uppräknat vad som fanns.

(Jag hade ett inslag att Heden 1967 skulle läggas i "malpåse")
Det finns bilder på "A60", 3:e div F21 , som övar på Heden (de fanns ca 1973-83 vid F21 innan flytt till F16.
1983 flyttade verksamheten till Vidsel , då Heden Inte skulle bli en Bas 90 bas.

På annat ställe står:
1983 hade Övningsbasbataljonen överflyttats från Heden till Vidsel och bestod i den formen till 1995, då den reducerades till en Bastropp, senare reducerades bastroppen ytterligare o upprättas numera (2003) bara vid behov.

mvh Bengt

Hej moderatorer!

tycker inte ni att Basbataljonsfrågorna skall lyftas till en egen tråd?
Bengt

Hej Jakob.
Bra iniativ.
I din lista över indragna flottiljer o därmed inverkan på basförbanden saknar jag F8 / Barkarby.
F8 som jaktflottilj indrogs genom FB 58, sista div. planen drog väl ca 1962 till F9 / Säve med J34 Hunter.

I din lista (som kan erhållas , se Överst!) ser jag bara B.141= F14: 1:a basbataljon.
F8 Måste ju ha haft minst 2(-3) Basbataljoner, lika F14.(Åtminstone i Tidigare organisation)
Beträffande F14 hade väl "Bauer" en del intressanta detaljer om Attackens baseringar.
Eller hann inte dessa bataljoner organiseras?
Återkommer senare.

Ps :: I din lista finns Bk64, o Bk83-84 i Jönköping, Örebro o Karlstad.

Bk är det bas kompani eller??

Vem organiserade dessa förband?

Bengt

Jag missade visst F 8 i listan men jag har antagit att avvecklingen av basförbanden skedde 1974. Kan inte flottiljen ha fortsatt att utbilda basbataljoner (åtminstone för Barkarby men även för Bromma) även sedan jaktdivisionerna flyttades? (F 5 utbildade basbataljoner trots att den var en skola.)

När det gäller F 14 basbataljoner så är jag osäker genom att baskompanierna omorganiserades (bytte namn?) till basbataljoner från 1958 (exempelvis Med invasionen i sikte s. 27) och då var det redan beslutat att F 14 skulle dras in.

Uppgifterna om baskompanier kommer från Svenska flygbaser (s. 205) och från armehandbok.se och 1961 fanns Bk83 och Bk84 som organiserades av F 8 så Bk 64 bör ha organiserats av F 6. Dessa baskompanier blev alltså inte omorganiserades till basbataljoner men jag är intresserad av hur länge de fanns kvar. Organisationen med sidobaskompanier kom väl för senare?

Enligt säker källa blev både Kallax och Heden sidobaser till Fällfors 1992 men de hade då sidobaskompanier i krig.

Jakob Wedman skrev:....de hade då sidobaskompanier i krig.

bara så vi är någorlunda i "samklang".
Under 40 o säkert -50talet? beskrevs bas bataljonens delar med Basavdelninger , enligt vad jag erfarit offstast 3, st per bataljon (säkert med olikheter tex om F2 ?)

Kan någon bekräfta att från ca 1958 en Bas bataljon (oftast?) bestod av 3 baskompanier?

Bengt

Det är tid för mig att besvara dina frågor från den 16 (?) september. Var och hur vill Du ha svaret? Enklast för mig ät att maila över dem - men då får ju inte andra som läst frågoprna svaren. Och dessvärre är jag inte mannen som kan finna dina frågor i forumet men väl har dem här på skrivbordet. Under vilken referens finns frågorna här? Tack.

Bert

Jakob Wedman.

Svar på frågor från den 21 september mba ”Snabbare, Högre och Starkare”.

1. Allvarliga brister i ledning av sektorer och militärområden.

FOKK, Försvaret Och Kalla Kriget, hade som en första målsättning att få fram sådant som inte dokumenterats under KK men som varit av stor betydelse eller hade kunnat påverka en kris-, krigsutveckling. Det gällde att få ”hågkomster” nedskrivna innan de, som varit med om och eller påverkat dem under KK, inte längre är i livet. Enligt anvisningarna så gällde det i första hand att få fram svagheter och brister som liksom allt annat skulle kunna ligga till grund för fortsatta studier och analyser och förhoppningsvis komma till nytta framöver.

Det är riktigt som Du säger att jag påtalat just brister och svagheter vad avser flygstridskrafternas ledning, i första hand milostaberna men också sektorstaberna. Jag betonar att bristerna var väsentligt mera påtalade vad avser mark- och sjöstridskrafter än flygstridskrafter – men det var inte min uppgift att föra fram detta – det verkar inte heller ha varit någon annans uppgift! Kanske fanns det inga svagheter i de försvarsgrenarna?

Bristerna hade flera orsaker. Det rörde ansvar, organisation, ständiga personalbyten, bristande utbildning, prövning och övning. Varför det blev så berodde på att de flesta staber var överhopade med fredsärenden. Det gällde HKV, MB och Fljstaberna. Enda undantaget var Första Flygeskaderns stab som var liten, ett fåtal människor, var i huvudsak inriktad på krigsfunktionen och på operationer, hade personal som var skolad för uppgifterna, som brann för dem och som i flera fall satt länge på sin befattning. Det skapades kontinuitet. Det skapades metoder för att upptäckta brister och svagheter och det fanns ett personligt ansvar att se till att inför ofta återkommande utbildning och övning ha rättat till det som inte var bra. Vi brukade säga att efter varje utbildningsomgång och övning hade vi ett femtiotal ärenden att ta i tu med, från enklare administrativ hantering i staben till tunga operativa principer. Dessa ”rutiner” saknades i MB och sektorstaber och i HKV. Chefer och personal för dessa staber togs inte ut för sin krigsbefattning, de utbildades inte för sin krigsbefattning, prövades inte och övades inte i en hyggligt anpassad realistisk miljö. Det var mest skrivbordsjobb för dem. Att observera är att en stor del av flygvapnets ledande officerare var piloter och därigenom tjänstgjorde på förband tre dagar i månaden vilket betydde kontakt med verkligheten som inte andra stabsofficerare hade. Försök gjordes från min sida som C FS att även få ut övrig stabspersonal på förbandstjänstgöring rutinmässigt – men misslyckades eftersom ”fredsarbetet” tog all tid. Sorgligt men sant.

Att också beakta är den verksamhet som flygstridkrafterna utövade under KK. Det var ofta, mycket ofta allvar i vår incidentberedskap, möten med utländska militära flygplan. Därutöver i vår underrättelseinhämtning med flygningar längs WP territorialhavsgräns, med inhämtning av underlag nära, nära WP och NATO örlogsfartyg och flygplan. Dessutom med uppdrag i utlandet, med uppdrag för våra helikoptrar i synnerligen ”skarpa” situationer, räddade ”100-tals” liv varje år. Och viktigast - det gick inte att ”köra in till trottoaren” för att kolla däcken eller smörja stridsvagns…. (var 50 kilometer?)! I luften gällde det att materielen fungerade till 100% och att flygförare likaväl som stridsledare och övrig personal var i toppklass vad avser proffsighet. För flygstridskrafterna så var KK allvar, varje arbetsdag/pass på ett annat sätt än för övriga.

Ytterligare en möjlig orsak till Flygvapnets öppenhet, dvs att påtala brister och svagheter kan vara FV´s DA-system. Driftstörningsanmälanssystem infördes cirka 1965, genom att Riksåklagaren lät meddela alla domstolar att, ungefär så här, ”piloter som efter flyguppdrag frivilligt anmäler gjorde misstag, fel, under uppdraget skall gå fria från reprisalier”. Detta resulterade i en betydande öppen- och ärlighet som kom att prägla inte endast flygtjänst och piloter utan hela Flygvapnet. Detta öppnade alltså upp för att fokusera på brister och svagheter även i annat arbete, tex krigsstabernas utbildning, prövning och övning. (Tills idag har det inkommit cirka 105 000 driftstörningsanmälningar, ja just det etthundrafemtusen!.)

Dina ”förklaringar” för att det blev som det blev stämmer således inte helt men självklart var det så att man höll tillbaka. Karriären låg i vad som togs fram vid skrivbordet. Sekretessen hade däremot intet med detta att göra.


2. Några kommentarer till Din fortsättning.
Det är lätt i efterhand att tala om vad som skulle gjorts och inte gjorts då muren föll 1989. Men glöm inte att ingen i världen kunde förutse detta. Hela världen blev överraskad. Och det tog tid att inse att världen förändrades radikalt.. Men det fanns flera i Sverige som reagerade våldsamt mot inköp av begagnade vapen från forna Öst- och Västtyskland men det hjälpte inte. I ärlighetens namn så fanns det ryska soldater kvar i ”Östländerna” fram till 1994. men självklart skulle det införts köpstopp redan 1992/94.

Vad gäller dina basspel och uppbyggnaden av våra baser så hänvisar jag till Lennart Anderssons bok Svenska flygbaser, SFF. Synnerligen bra.

3. Mitt ”inlägg” om attackeskadern (Första Flygeskadern, skall det vara!)
Det är ett exempel sammansatt av 100-tals övningar. Det finns i det exemplet mycket verklighet, huvuddelen, men för att påvisa E 1, flygstridskrafternas olika förmågor så har jag just vid det tillfället utvecklat exemplet något. I andra tillfällen har jag minskat ned. Det beror på målgrupp och målsättning för mig vid varje särskilt tillfälle.

Vad gäller principer för flygbasutbyggnad mm och utgångsbasering hänvisar jag åter till Svenska Flygbaser som är korrekt likaväl som en kommande bok om Första Flygeskadern som Lennart Andersson arbetar med, (information från FLIT 091004).

Vad som är viktigt att komma ihåg är att operativa order, taktiska planer mm gäller för ögonblicket, framtaget vid skrivbordet! Verkligheten kan tvinga till helt andra åtgärder. Att ett förband är utgångsbaserat på en bas gäller främst förberedelsearbetet. Det kan ju sedan bli så att i ett verkligt krigsläge så kommer förbandet aldrig till sin sk O-bas. Sådant hände även på våra övningar då vi på grund av långvarigt dimläge tvingades dubbelbasera och flyga från en helt annan bas än den vi förberett för övningen.

Problematiken med ammunition är observerad och hanterad i många spel och dessbättre också på övningar. Det var en av anledningarna till att C E 1 alltid velat ha attackdivisionerna så samlade som möjligt. I detta sammanhang så påpekar jag att C E 1, personligen, med stab varje år gjorde sk basresor då bland annat ammunitionsförråden inspekterades. Detta betraktades från sektorstaber och basansvariga som föredömligt och var kanske unikt! Därpå får du dra slutsatser! Sammanfattningsvis så hade Eskaderstaben ett minutaktuellt läge vad avser baserna och kunde omdisponera flygförband, personal, materiel och ammunition i nödlägen – men strävan var tydlig - att använda bassystemet som det låg i våra planer.



4. Robot 04.
Du säger att det var ”anmärkningsvärt” att alla robotar som träffar beräknas sänka ett fartyg. Det kan vara så! Det som borde framgått, om det nu inte gör det, är att om roboten träffar så sänker den eller allvarligt skadar målet. Jag brukar säga så och skriver så. Vad vi vet är att roboten detonerade efter inträngning i målet, eller efter att ha passerat över målet några meter. Den riktade sprängverkan skulle, provat med rätt resultat, vara tillräcklig för att just sänka eller allvarligt skada de fartyg som fanns i Östersjön vid den här tiden, dvs RB 04 operativa livstid. Problemet med 04 var inte dess verkan utan att få roboten att gå mot rätt mål, sitt mål, alltså inte flera robotar mot samma mål. Det var vårt, ledningens problem.

5. Dina avslutande frågor.
Baseringsfrågorna lämnar jag över till Svenska Flygbaser och till Lennart Anderssons kommande bok om Första Flygeskadern..

Tack för Ditt intresse.

Bert