Svenskt Flyghistoriskt Forum

Snyggt jobbat Lars

En insatts för Sveriges Försvar.

P.s Även fast det var för Marinen D.s

Jo, fast jag har ju varit krigsplacerad inom Kustartilleriet, alltså det som blivit Amfibiekåren, så jag kände ju ett visst ansvar liasom.

Det blev ytterligare några inlägg på Flashback. Det var ganska lätt att handskas med detta forums formulär men man har där ju resurser att fixa de små små detaljerna som gör'et. Det tog tre dygn innan man blev godkänd, men jag kunde innan dess skicka personliga meddelanden till trådstartaren på Flasback (och fick även svar). Lusten och även förmågan att uttrycka sig var påtaglig på detta forum. Även om inte alla brytt sig att följa upp allt som sagts på de två forumen, fanns det de som gjort det. SFF forum var känt; "finns intressanta saker där också fast det är ju litet annorlunda" var väl uppfattningen.

Jag fick en välvillig varning att man bör hålla sig mer anonym, vilket ju strider litet mot SFF:s forumpolicy. Ännu så länge har jag inte haft något obehag av min öppenhet och dessutom kommer de fulaste slängar jag fått genom åren från skribenter som inte varit anonyma. Jag är tydligen känd som "Majistern" och det får jag väl hålla med om.

(Som några kanske vet skrev journalisten Nisse Larsson ett tag väldigt trevligt och spirituellt på DN:s Namn och Nytt sida under signaturen "Majister Nisse", vilket inspirerade mig. Sedan han blev sin egen med böcker som exempelvis Känsla för masonit.)

Jag tycker förresten SFF:are skall fundera över hur man skall ta upp inte bara föremåls- och plats-samlandet och registrerandet av personliga minnen, nog så väsentligt, men även uppmärksamma gångna trender och tendenser och tänkande (julklappsboken hade t ex något om hur man grubblade över hur mycket man behövde sprida ut en krigsbas med tanke på fiendens vapen) såsom görs inom dagens teknik- och ekonomihistorieskrivning.

Lars S

Vilket bra jobb, Lars!
Känns skönt att på ett hörn medverkat i en detektivhistoria...
Hur hade det gått innan internet fanns?

Anders Lidén skrev:Vilket bra jobb, Lars!
Känns skönt att på ett hörn medverkat i en detektivhistoria...
Hur hade det gått innan internet fanns?

Hej Anders!

Jo det var på många sätt en tänkvärd och rolig historia med gott slut. Med modern teknik som Internet kan mycket åstadkommas, samtidigt som man kan åka rejält vilse trots GPS. Och vad är navigering? Att veta hur man skall färdas för att komma dit man vill eller är det att veta var man är?

Du satt mitt inne i det svenska inlandet i Borlänge (gissar jag) och läste på ett webbforum med sin server gud-vet-var i världen (SFF:s gamla forums server fanns i South Virginia i sydöstra USA) och ser ett inlägg som handlar om Stockholms skärgård, som du så berättar om på ett annat forum (detta) som jag läser och noterar att detta handlar om något som ligger ju bara någon mil eller två hemifrån Handen. Man skulle ju kunna leta fast föremålet kan ju knappast ligga kvar. Men ett lördagförmiddagsnöje med lagom spänning i kan det ju bli.

Ger mig ut i den mycket täta dimman (även sparvarna gick till fots som var den gamla tyska beskrivningen av oflygbart väder). Kör fel i dimman och det blir en lång runda sydvästvart med två friska batterier som antingen får sättas in i GPS eller kamera.

Med GPS:en kunde jag sedan karlägga ungefär var jag varit:



Jag kommer alltså in norrifrån (gröna prickade spåret. Kör fel vid punkt 1, inser detta och startar så GPS:en vid punkt 2 för att åtminstone senare kunna ta reda på var jag varit. GPS:en slocknar snart men efter ett tag kan jag stanna och skifta batterier vid punkt 3.

Så småningom kommer jag fram, efter att ha korsat mina spår minst två gånger och sedan var det en baggis. Såg föremålet efter bara fem minuters strövande längs stranden. Öppet vatten. Stängde av GPS:en och tog bilder i stället innan jag beslöt mig för att ta med rodret hem.

Så här mycket vägledning hade jag av den mycket grova GPS-kartan: http://larssundin.ownit.nu/090207_Irrfard_mark.jpg Fast när jag såg en typisk järnvägsstation samt så en staty kände jag igen mig. Tänkte plåta den men batterierna satt i GPS:en.

Lars S, som senare skaffat ett par batterier till