Svenska bomb- och rakettyper

[Bengt Ekbladh]

Hej.
Tittar i
Sveriges Försvar ,,, Flygvapnet (ett samlingsverk i ord och bild ! ) del V tryckt 1939.

Säger redan nu att INGA modellår är angivna.
Dock tycker jag det finns bra Närbilder av bomberna.
Ex
"250 kg o 50 kg minbomb o 12 kg sprängbomber av Svensk modell samt i genomskärning.
samt närbilder
Kulsprutekamera J8

Har som du säkert vet ingen scanner (snart kanske) annars var det ingen konst.
(dock är en bärbar PC tillgänglig numera.)

Kan säkert beställas hos ditt bibliotek
eller LF kanske har bilderna?

mvh Bengt

[Emil Lindberg]

Den nya ÖB:s Klubba säger bla.

A 21A-3 :
2 napalmbomber (mod. vingtankar)

Nja, det där tar jag allt med en nypa salt tills vidare. Kolla bilderna längst ner på sida 60 i Flyghistorisk revy nr 29 "SAAB 21". Den infällda bilden visar en bomb som är ruskigt lik 200 kg brandbomb m/51. Och på den större bilden har flygplanet båda vingspetstankarna kvar trots att "något" briserar inunder flygplanet.

Möjligtvis experimenterade med fälltankar som brandbomber de 3-4 första åren (A 21A-3 kom enligt samma bok till 1948). Men varför slösa dyrbara vingtankar på detta? Dessutom krävdes nog en hel del modifieringar för att kunna fylla dem med napalmblandning och tillse att de detonerade/antändes vid nedslag (d.v.s inmonteringen av någon typ av tändmekanism). Dessutom: Var vingspetstankarna fällbar?!?

[Lennart A]

Nja, det där tar jag allt med en nypa salt tills vidare. Kolla bilderna längst ner på sida 60 i Flyghistorisk revy nr 29 "SAAB 21". Den infällda bilden visar en bomb som är ruskigt lik 200 kg brandbomb m/51. Och på den större bilden har flygplanet båda vingspetstankarna kvar trots att "något" briserar inunder flygplanet.

Hur det var med A 21 minns jag inte nu, men "brandtankar", som de kallades, användes både på A 28 och A 29. Olika typer av brandbomber av typ vanlig bomb provades i början, men infördes aldrig. Den måltyp som man hoppades att bandbomber skulle fungera mot var stridsvagnar, men försöken visade att effekten inte blev speciellt stor. Spridningen blev också för stor eftersom fälltankarna "tumlade" och därför försågs fälltankarna med fenor (pålimmade, av glasfiberlaminat). 1954 fanns napalm för 25 flottiljföretag och tändrör för 40 flottiljföretag med dessa "brandtankar". Det stora problemet var emellertid att extra bränsle nästan alltid behövdes, varför upphängningsanordningarna för tankarna måste utnyttjas för det ändamålet.

Om jag inte minns fel skulle napalmen blandas till (bränsle + ett gelémedel?) och sedan fyllas i fälltankarna i fält, vilket man också provade ut.

Lennart A

[Bengt Ekbladh]

Den nya ÖB:s Klubba säger bla.
A 21A-3 :
2 napalmbomber (mod. vingtankar)

Nja, det där tar jag allt med en nypa salt tills vidare. Kolla bilderna längst ner på sida 60 i Flyghistorisk revy nr 29 "SAAB 21". Den infällda bilden visar en bomb som är ruskigt lik 200 kg brandbomb m/51. Och på den större bilden har flygplanet båda vingspetstankarna kvar trots att "något" briserar inunder flygplanet.
Möjligtvis experimenterade med fälltankar som brandbomber de 3-4 första åren (A 21A-3 kom enligt samma bok till 1948). Men varför slösa dyrbara vingtankar på detta? Dessutom krävdes nog en hel del modifieringar för att kunna fylla dem med napalmblandning och tillse att de detonerade/antändes vid nedslag (d.v.s inmonteringen av någon typ av tändmekanism). Dessutom: Var vingspetstankarna fällbar?!?

Om man nu exprimenterar med napalmfällning (A 21A3) är väl "bomben" centralt upphängd ?

Samt att man inte slänger sina "egna" tankar, isf. bör väl 2 fällas samtidigt för att inte äventyra stabilisieringen?
(osäker på om A 21 kunde fälla sina "riktiga, vingmonterade" tankar::se upphängningsannordningen)
I fallet A 29B sägs: "fälltankarna kunde allternativt utnyttjas som Brandbomber (napalmbomber)

Hur det var med A 21R är osäkert .

mvh Bengt

[Erik]

Om jag inte minns fel skulle napalmen blandas till (bränsle + ett gelémedel?) och sedan fyllas i fälltankarna i fält, vilket man också provade ut.

Vid brandövningar (brandtunnel, brinnande docka mm) används ibland napalm. Den tillverkas idag genom att blanda motorbensin med alunat M4 (tidigare användes även kresol), som sedan får stå i 12 timmar för att få rätt konsistens. Ett problem är att den fortsätter tjockna med tiden så man kan inte ha några större lager färdigtillverkad napalm.

[Bengt Ekbladh]

Den nya ÖB:s Klubba säger bla.
A 21A-3 :
2 napalmbomber (mod. vingtankar)

Nja, det där tar jag allt med en nypa salt tills vidare. Kolla bilderna längst ner på sida 60 i Flyghistorisk revy nr 29 "SAAB 21". Den infällda bilden visar en bomb som är ruskigt lik 200 kg brandbomb m/51. Och på den större bilden har flygplanet båda vingspetstankarna kvar trots att "något" briserar inunder flygplanet.

Möjligtvis experimenterade med fälltankar som brandbomber de 3-4 första åren (A 21A-3 kom enligt samma bok till 1948). Men varför slösa dyrbara vingtankar på detta? Dessutom krävdes nog en hel del modifieringar för att kunna fylla dem med napalmblandning och tillse att de detonerade/antändes vid nedslag (d.v.s inmonteringen av någon typ av tändmekanism). Dessutom: Var vingspetstankarna fällbar?!?

ÖB:s klubba säger (s39)::
A 28B kunde bära 8st 14,5 cm attackraketer.
Teoretiskt skulle också anfall med 400 liters napalmbomber (konverterade fälltankar)kunna fällas, men eftersom verkan var dålig
och flygplanet alltid behövde bära extratankar skulle detta alternativ knappast bli aktuellt i krig.

Även för A 29B fanns alternativet 400 L napalmbomber.

Bengt

[Bengt Ekbladh]

Den nya ÖB:s Klubba säger bla.
A 21A-3 :
2 napalmbomber (mod. vingtankar)

Nja, det där tar jag allt med en nypa salt tills vidare. Kolla bilderna längst ner på sida 60 i Flyghistorisk revy nr 29 "SAAB 21". Den infällda bilden visar en bomb som är ruskigt lik 200 kg brandbomb m/51. Och på den större bilden har flygplanet båda vingspetstankarna kvar trots att "något" briserar inunder
flygplanet.
Möjligtvis experimenterade med fälltankar som brandbomber de 3-4 första åren (A 21A-3 kom enligt samma bok till 1948). Men varför slösa dyrbara vingtankar på detta? Dessutom krävdes nog en hel del modifieringar för att kunna fylla dem med napalmblandning och tillse att de detonerade/antändes vid nedslag (d.v.s inmonteringen av någon typ av tändmekanism). Dessutom: Var vingspetstankarna fällbar?!?

[/quote]

Bilderna är från 1952-05-12
Exakt samma bild är omslaget till Ufl 5-6 1952
text"Fällning av napalmbomber på Järvafältet", nämnda dag.
(tyvärr ingen mer info där)

Samtida tidning säger i sammandrag bla.
>>A 21 F6 fäller 8 små napalmbomber på prov vid Järvafältet, mot ex. lastbil, betongbunker o vägmål.
Svenska försök med napalmbomber började för några år sedan>>

""ruskigt lik 200 kg brandbomb m/51."" skriver Emil.
Kolla J 28 boken s 38.
Där visas FC prov på J 28B med brb m/51 (200kg) upphängd i mod. raketbalk
Detta var i nov. 1953.
Resultat:balkarna för klena o instabila samt aerodynamiskt ogynnsamt utformade på Vampire

Bengt

[Bengt Ekbladh]

Lite mer info om F6:s napalmuppvisning å Järvafältet 1952-05-12.
När målet var ett simulerat vägmål fälldes 2 napalmbomber av en rote.
Och då blev ett par tre hundra m. av vägsträckan en rasande eldhärd.

Sverige är nu efter några år väl rustat med det nya attackvapnet.

De 8 bomber som fälldes var tämligen små, men i krig tillgriper man betydligt större bomber.
I Koreakriget används 400-600 L. av den eldfängda bensinmassan.

Bengt

[Bengt Ekbladh]

Om man tittar på Reservflygkårens beväpning (SK 16 boken)
Ser man att beväpningsalternativen var:

4x8cm raketer m/46
4x10 cm raket m/47
4x 10,3 cm raketer (senare betecknad 14,5 cm pansarsprängraket m/49) !
samt 2x 50kg bomber

Men det fanns tydligen vissa problem som ni får läsa vidare om:
(samt vissa bilder)

Bengt

[Emil Lindberg]

Om man tittar på Reservflygkårens beväpning (SK 16 boken)
Ser man att beväpningsalternativen var:

4x8cm raketer m/46
4x10 cm raket m/47
4x 10,3 cm raketer (senare betecknad 14,5 cm pansarsprängraket m/49) !
samt 2x 50kg bomber

När jag i helgen besökta SFF:s arkiv fann jag en SFI för Sk 16 som beskrev exakt vilka typer av bomber och raketer som kunde hängas.

Men att 10,3 cm raket senare skulle benämnas 14,5 cm pansarsprängraket m/49 är nog en misstolkning av fakta. Förvisso hade motorn till 14,5 cm pansarsprängraket m/49 en diameter på 10,3 cm. Men det fanns även en "egen" 10,3 cm övningsraket m/49. Man skulle ju kunna misstänka att man då bara hade bytt ut huvudet på denna för att få en pansarsprängraket, men så var nog inte fallet eftersom att längden på motorn till 10,3 cm övningsraket m/49 resp. 14,5 cm pansarsprängraket m/49 skiljde sig märkbart åt.

[Bengt Ekbladh]

Om man tittar på Reservflygkårens beväpning (SK 16 boken)
Ser man att beväpningsalternativen var:
4x8cm raketer m/46
4x10 cm raket m/47
4x 10,3 cm raketer (senare betecknad som 14,5 cm pansarsprängraket m/49) !
samt 2x 50kg bomber

När jag i helgen besökta SFF:s arkiv fann jag en SFI för Sk 16 som beskrev exakt vilka typer av bomber och raketer som kunde hängas.

Men att 10,3 cm raket senare skulle benämnas 14,5 cm pansarsprängraket m/49 är nog en misstolkning av fakta. Förvisso hade motorn till 14,5 cm pansarsprängraket m/49 en diameter på 10,3 cm. Men det fanns även en "egen" 10,3 cm övningsraket m/49. Man skulle ju kunna misstänka att man då bara hade bytt ut huvudet på denna för att få en pansarsprängraket, men så var nog inte fallet eftersom att längden på motorn till 10,3 cm övningsraket m/49 resp. 14,5 cm pansarsprängraket m/49 skiljde sig märkbart åt.

Nu får vi väl ta till"" Skjut inte budbäraren"
reffererar enbart till Flygvapnets Sk 16 sid 79
mvh Bengt