Kommer att tänka på "dödsstrålar" - en gammal dröm. Minns hur ryktena gick i början av 50-talet att tyskarna nästan fått den färdig och att några skumma makter nu hade fått tag i den.
Det var möjligen den lätt bisarre i USA verksamme serbiske uppfinnaren
Nikola Tesla som var den första som lanserade idén kring 1920 och tydligen nästan fick britterna att tro på den.
I England var man på 30-talet
rädd för främmande bombflyg. Man satte till och med upp ett pris för den som kunde visa uppe en dödsstråle som kunde döda ett får på 100 yards håll. Vetenskapsmannen Robert Watson-Watt lät en assistent räkna på om man kunde producera en tillräckligt energirik radiostråle för att "steka" en fientlig flygare. Det var inte möjligt, "men vad kan vi göra i stället?", undrade Watson-Watt och så kom det fram att radiomottagning av vanliga BBC-sändningar påverkades av förbiflygande plan. Och så uppstod den brittska luftbevakningsradarn,
"Chain Home" och vad de hette. Sägs det.
(I och för sig var radar-principen känd, radar fanns sedan några år på både engelska och tyska örlogsfartyg, men det gällde att anpassa vanlig radioteknik samt organisera ett system för luftlägesrapportering.)
Se
http://www.forteantimes.com/features/ar ... h_ray.html varur jag citerar:
In 1934 the Air Ministry set up the Committee for the Scientific Survey of Air Defence. CSSAD contained some of the brightest minds of the day, and was chaired by the distinguished Oxford-trained chemist, Sir Henry Tizard, who two decades later would create the MoD’s Flying Saucer Working Party. Tizard’s group scrutinised a number of inventions and ideas, from acoustic mirrors to barrage balloons and eventually turned to the ‘death ray’ which many feared the Germans were already secretly developing.
Following the Grindell Matthews episode, the Air Ministry offered a standing reward of £1,000 to anyone who could build a death ray that could kill a sheep at 100 yards, but no one claimed the prize. On 18 January 1935 H E Wimperis, the director of Scientific Research at the Air Ministry, approached scientist Robert Watson-Watt to advise the government “on the practicability of proposals of the type colloquially called ‘death ray.’” The Tizard committee wanted to know if it was possible to create a beam of electromagnetic energy which could fry enemy pilots in the cockpit, and detonate bombs before aircraft could cause damage, just as Grindell Matthews had proposed a decade earlier.
As Professor R V Jones describes in his Most Secret War, Watson-Watt gave the problem of calculating the amount of power required for a death ray to his assistant, Arnold ‘Skip’ Watkins, who quickly concluded the proposed ray was way ahead of what could be achieved using current technology. When he handed his calculations to Watson-Watt he said: “Well then, if the death ray is not possible, how can we help them?”
Wilkins replied that he was aware that Post Office engineers had noticed that whenever aircraft flew in the vicinity of BBC masts, it caused disturbances to the radio signal. Maybe this phenomenon could be utilised for the detecting enemy aircraft before they reached the British Isles? On 26 February 1935, the day Hitler created the Luftwaffe, Watson-Watt and his assistant set up an experiment at Daventry in Northamptonshire which proved it was possible to detect aircraft by the use of radio waves. As an RAF bomber flew backwards and forwards between two BBC radio masts, the two men sat inside a van watching as a tiny glowing green line flared and swelled on a crude cathode-ray tube display. RDF, or ‘Radar’ (RAdio Detection And Ranging) – the greatest secret weapon in the Allied arsenal - was born. After the demonstration, Watson-Watt declared that Britain “has become an island once more.”
Ett mycket intressant brev finns
här. (De två datumena i februari 1935 verkar spreta litet men det har nog en enkel förklaring).
Den i citatet nämnde R V Jones blev i slutet av 30-talet satt att studera infraröd-teknik som ett alternativ till radar men kom fram till att den med tillgänglig teknik inte skulle fungera. Några decennier senare blev ju IR-tekniken i allra högsta grad "populär" i missil-sammanhang, Sidewinder och vad de heter.
Tillägg: Om den flygburna "attack-laserns" historia sett ur Boeings perspektiv kan man läsa på
http://www.boeing.com/special/abl/history/. Som väntat en kvarleva från Reagans SDI som man bedömt värd att fortsätta med. Tja. Vi tycker väl nu Teslas "dödsstråle" var stollig men då trodde ändå en del på den - Tesla var karismatisk och en stor industri Boeing tror ju många på. Vi får väl se vad vi tycker om sisådär 70 år.
Lars S, avdelningen "inget är nytt under solen"
