Svenskt Flyghistoriskt Forum

Alla minns väl tiden när SR-71 gjorde lovar över östersjön på 80-talet? Nu på senare tid har en sak slagit mig och det är följande:

SR-71 var ju mycket svårt att få radarläsning på (eller hur?) och anses ju vara ett av de första stealthflygplanen.

Hur kommer det sig då att det inte var ett dugg svårt för svenska STRIL att följa SR-71 när flög runt gotland? Om den nu var "stealthig" borde det varit svårt att se den på radar.

Kan någon insatt förklara?

/Thomas Adamsson

Rent spontant - att SR-71 skulle vara "stealthig" (för en vanlig spaningsradar) har jag aldrig hört och jag tycker att planets utseende och utformning inte heller tyder på det - tvärtom. Min radarkunskap är visserligen rent luftfartscivil och härstammar från 60-talet men i alla fall.

Att sedan våra jaktplans radar inte räckte till är en anan sak; avståndet eller fartskillnaden var väl för stort eller något sådant. Jag är inte insatt i vilka begränsningar en målbelysningsradar/"robot-styrdon" eller radarstyrd robot har.

Tillägg: Rolf Jonsson har i SFT 4/2000 berättat om mötena med SR-71. Bl a kan man notera att planets färd föranmäldes till flygtrafikledningen före inpasseringarna till Östersjön. Vidare: "Det var en mäktig och overklig syn på radarskärmen. Det liknade ett simulerat syntetiskt vilt skenande övningseko på radarskärmen, som någon operatör i ivern att hinna med sin fikarast glömt att "tömma" från radarskärmen."

Jonsson betonar hur exakt piloten måste följa radarjaktledarens instruktioner (som kom som "data"). Ett problem var att jaktplanets radar inte kunde styras ut mer än 15 grader nedåt, varför piloten inte kunde se målet under hiss-anfallets slutfas utan fick förlita sig på styrdasystemets data (som måste vara rätt inmatade av rrjal). Det gick fort - man anföll på kontrakurs.

Lars S, ett skott från höften

Lars Sundin skrev:Rent spontant - att SR-71 skulle vara "stealthig" (för en vanlig spaningsradar) har jag aldrig hört och jag tycker att planets utseende och utformning inte heller tyder på det - tvärtom. Min radarkunskap är visserligen rent luftfartscivil och härstammar från 60-talet men i alla fall.

Flygplanets utformning beror till viss del på att den ska vara svårare att se på radar, därav att det något tillplattade utseendet. Hur väl det fungerade i praktiken vet jag inte. Det som på denna bild är svart är kompositmaterial. Det på vingarnas fram- och bakkanter är RAM (radarabsorberande material) och på sidorna av kroppen sitter en massa uppdragsspecifik utrustning.
På följande sida finns stora delar av manualerna till SR-71 och YF-12: http://www.sr-71.org/blackbird/

Den var inte svår att se på radarn, tvärtom, den syntes tydligt.
Däremot flög F..skapet så fort så att det var svårt att få låsning
på den. Det var därför erfarna målobsar oftast fick följa planet.
Det var ganska lätt att förutse var nästa "blip" skulle komma, för
SR71;or hade svängegenskaper som logdörrar.

Jens

(målobs 1980, och som ofta fick målfölja SR71)

Jo, jag skulle nog gissa att det var ett ganska fett radarmål för en spaningsradar trots att det hade vidtagits åtgärder för att minska radarsignaturen. Men på den tiden hade "stealth-tekniken" inte kommit så långt. Dessutom hade den ju en mycket kraftig IR-signatur.

Lars S, som nu kikat i Wikipedia som skriver mycket om detta fantastiska plan och även kommenterar dess stealth-egenskaper. Planets förnämnsta skydd var den höga hastigheten och den höga flyghöjden