Svenskt Flyghistoriskt Forum

131
B 3
Typ: Junkers Ju 86A-1k
Tillverkare: Junkers Flugzeug- und Motorenwerke AG, Dessau, Tyskland
Tillverkningsnummer 0860956


Godkänt 1936-12-18


Bromma 1936-12-18

Märkning 1-1
Till CVM Fc 1937-01-08 med motorer typ Ht nr 2724, 2723
Överlämnat till CVM Fc jml FF skr Mi 154:55 av 1937-07-28




Prov med 20 mm akan

Märkning enligt fo nr 47/1937 daterad 1937-05-18
Överlämnat till F 1 1937-12-08 som lån jml FF skr Mi 46:601 av 1937-11-18
Överlämnat till F 1 jml FF skr Mi 36:41 av 1938-03-30
Verkstad 1938-05-02
Formation 1938-05-10
Verkstad 1938-05-20
Formation 1938-05-23 .
Till CVV 1939-05-22 Liten fplöversyn och motorbyte. Motorer typ Ht nr 2724, 2747 inmonterade.
Formation 1940-04-02
Märkning enligt fo nr 50/1940 daterad 1940-06-11 gällande från och med 1940-06-25
Märkning 1-31
Överlämnat till F 3 1941-05-02 som lån
Motor nr 2724 skurit. Motor typ Ht nr 2745 inmonterad 1941-06-16.

Haveri 1942-05-26 vid Malmen. Under provflygning måste ff landa strax efter starten, varvid fpl sjönk igenom och högra landningsstället skadades. Märkning 1-46
Total gångtid 635 tim; Gångtid efter LF 246 tim
Motorer: Ht nr 2745, total gångtid 526 tim; Gångtid efter SM 125 tim nr 2747, total gångtid 646 tim; Gångtid efter SM 247 tim
Besättningen ff furir Arne Rosell, fs löjtnant C. af Geijerstam oskadad
Orsak till haveri: Hård landning
Skador flygplan: Höger stötdämparcylinder deformerad.
Skador motor: Inga skador
Beräknad reparationskostnad 1.800:- kr

Återlämnat till F 1 1942
Till CVV för liten översyn. Påbörjad 1943-08-12, beräknas klar 1943-10-23
Ombyggt till transportversion 1943
Märkning enligt fo nr A 65 daterad 1944-12-41 gällande från och med 1945-05-01.
Ommärkning fick ske tidigare enligt flottiljchefs (motsvarande) bestämmande.

Nödlandning 1945-11-07. Märkning 1-46
Motorer: Ht nr 2747, 2782
Besättningen, ff fli d′Ailly, furir Åkerlind, furir Melver oskadad
Orsak till nödlandning: Oljetrycket å vänster motor, 2747, sjönk under flygning.
Orsak till haveri: Undersökning av motorn vid CVV ej slutförd
Skador motor: Motor nr 2747 skurit
Beräknad reparationskostnad 9.000:- kr

Till flottiljverkstad 1945-11-10 för motorbyte. Motor typ Ht nr (V) 2691 inmonterad. Klar 1945-11-22.

Nödlandning 1945-12-01. Märkning 1-46
Motorer: Ht nr 2691, 2782
Besättningen, ff löjtnant Enkrantz, fanjunkare Winberg, furir Nilsson oskadad
Orsak till nödlandning: Motorstörning å vänster motor, 2691
Skador motor: Cylinder nr 2, cylindertoppen spräckt runt om toppen vid centrum av tändstifthålen
Beräknad reparationskostnad 1.500:- kr

Haveri 1946-01-22. Märkning 1-46
Motorer: Ht nr 2691, 2782
Besättningen, ff fänrik Sandbladh, furir Möller oskadad
Skador motor: Vänster motor, 2691, skurit
Beräknad reparationskostnad 6.000:- kr

F 1 verkstad 1946-01-25 för motorbyte. Motor typ Ht nr (V) 2691 utbytt mot nr 2690.
Klar 1946-02-20.

Haveri 1946-09-18
Motor: Ht nr H 2782
1.mek vicekorpral Berlin oskadad
Höger motor brandskadad
Beräknad reparationskostnad 5.000:- kr
Orsak till haveri: Har icke kunnat fastställas

Till CVV 1946-10-25 för liten översyn, motorbyte. Motorer typ Ht nr (V) 2690, nr (H) 2782
Klar 1947-05-05. Motorer typ Ht nr (V) 2782, nr (H) 2723 inmonterade
Överlämnat till F 6 1947-05-07 som lån jämlikt fo B 40/47
Återlämnat till F 1 1948-04-03
Märkning 1-46 1950-04
Till CVV för liten översyn, motorbyte. Påbörjad 1950-04-03, klar ?

Registrerat SE-KAH 1952-06-30
Till Svensk Flygtjänst 1953-03-01 som lån/förhyrning
Till CVV för liten översyn, motorbyte. Påbörjad 1953-11-28, klar 1954-03-30
Till Svensk Flygtjänst 1954-04-21
Kasserat 1955-12-21. Gångtid efter LF 48 tim, Motor typ Ht nr 2739, gångtid efter LM 48 tim, nr 2691, gångtid

131 B 3
....
Om Provet med 20 mm akan
http://i301.photobucket.com/albums/nn80 ... 0kanon.jpg


B 3 Nr.131 modifierades 1937 med en Bofors 20 mm akan prototyp.
Denna kanon kom senare att bli Akan m/40. Trots att detta troligen var en
av de mest kraftigaste defensiva beväpningarna för sin tid så
kan man klart se varför projektet inte kom längre.
Ett trum magasin på bara 36 patroner är ingenting.

https://scontent.farn2-1.fna.fbcdn.net/ ... e=5B76E130

https://scontent.farn2-1.fna.fbcdn.net/ ... e=5BB81D22

https://scontent.farn2-1.fna.fbcdn.net/ ... e=5BC1745A

131 B 3
…
Ja som syns ovan funkar inte alla länkarna...
…
Här har du 3 bilder…
https://imgur.com/a/hoNvt
…
"B 3 131 testades 1937 med en Bofors 20 mm automatkanon i det övre tornet.[3] Anledningen till att kanonen inte togs i bruk på B 3 var troligen att kanonen var svårsiktad då den manövrerades med två vevar, en för det horisontella och en för det vertikala.
Bild på "vanlig" 131:a
http://wp.scn.ru/en/ww15/b/160/90/0#2

Lite info om 20 mm automatkanonen som prövades 1937.

Vapnet beställdes 1933 av KFF (Kungliga Flygförvaltningen) från Bofors för användning i flygplan. Konstruktionen för den nya pjäsen var fastställd nog 1934 att man gav den en preliminär beteckningen av 20 mm kulspruta L/44 m/34.

Konstruktionen baserades på Bofors 40 mm och 25 mm luftvärnsautomatkanoner som nyligen hade visat sig vara mycket kapabla konstruktioner. 20 mm pjäsen kom dock att skilja sig från sina 25-40 mm kusiner i att använda pneumatisk rekyldämpning istället för hydraulisk sådan, samt trummagasin istället för laddramar. Trummagasinen höll 25 patroner och roterade genom en mekanism baktill kopplad till vapnet. Eftersom grundkonstruktionen använde gravitationsmatning saknade trummagasinet väggar och lät istället patronerna falla ner i vapnet två åt gången. För att hålla patronerna på plats medan de satt i magasinet fanns ett stekpanneformat hölje fram och baktill som omslöt patronernas bas. Det främre höljet var integrerat i vapnet och behövde fällas fram med en spak för att montera ett magasin. Vid eldgivning sköts tomhylsorna ut baktill likt 25-40 mm grundkonstruktionerna.

Utvecklingen av det nya vapnet tog längre tid än väntat och ett försöksvapen kunde inte levereras förens hösten 1937. Denna prövades i B 3 nummer 131 i ett roterande övre aktertorn sent 1937. Provresultaten har olika vinklar beroende på källa men i slutändan valde KFF att inte anskaffa vapnet. Man ansåg att vapnet var föråldrat vid denna tidpunkt eftersom dess eldhastighet och magasinkapacitet inte var tillräcklig för att skjuta ner framtidens flygplan i helmetall. Dessutom var man orolig att Bofors inte kunde leverera vapnen i tid inför det kommande kriget (redan 1937 visste man att VK2 var på väg). Istället gick man till den internationella marknaden och 1938 valde man att anskaffa FN Herstals 13,2 mm flygplankulspruta, sedermera känd som 13,2 mm automatkanon m/39.

Som kuriosa kan nämnas att flygvapnet använde arméns beteckningssystem vid beställning och där började kanoner först vid kaliber 30 mm. Därför betecknades vapnet som kulspruta. Flygvapnet anskaffade ett eget beteckningssystem runt 1937 varav kanoner började runt kaliber 10 mm. Detta var i enighet med majoriteten av europeiska länder innan andra världskriget då 10 mm (vanligen 12,7 mm) var den minsta kaliber där man började använda briserande projektiler med verkansdel (vanligen kallat granater). Den tidsenliga internationella termen för dessa vapen var "shell firing guns" (granatskjutande vapen).

Efter att KFF strök beställningen valde Bofors att vidareutveckla vapnet som en luftvärnspjäs vilket sedan blev 20 mm automatkanon m/40. Det största ändringarna de gjorde till konstruktionen var att förlänga eldröret till 1,4 meter (från L/44 till L/70), samt att ta bort det främre höljet framför magasinet för att tillåta snabbare laddning.