Vad var det då i helgens blixtepisod som inte kunde väntat till Alicante för kontrollen av planet? Nu blev det ju trots allt en försening för passagerarna alldeles bortsett från stressen av att sitta i ett plan som 'tvingats' återvända oplanerat; det kan inte hjälpas att sådana här episoder tär på flygrädda flygresenärers nerver. Jag har alltid dessutom trott att det tack vare att flygplanskroppen fungerar som en Faradays bur passagerarna och planet är skyddade. Men kanske instrumenteringen är den svaga punkten? Skulle emellertid inte piloterna kunnat se på instrumenten om något viktigt är utslaget?
Personligen har jag varit med om en flygresa från Paris Charles de Gaulle (CDG) till Boston med en Lockheed L-1011 TriStar som träffades av blixten kort tid efter starten från Parisflygplatsen. Det small till något otroligt högt i kabinen och flygpersonalen gick runt och tittade ut på bl.a. vingarna. Men inte vände piloten om till CDG utan vi fortsatte vår påbörjade Atlantresa som ingenting hade hänt. Vi behövde alltså inte flyga runt runt i närheten av flygplatsen för att dumpa bränsle så att det fulltankade TriStar-planet skulle kunna landa.
Var vi alltså mindre säkra eftersom det tog rätt många timmar att flyga över Atlanten till Boston med det här TWA-planet än de som satt i SAS-maskinen under gårdagen? Kan någon, kanske en yrkespilot, kommentera gårdagens SAS-händelse och min TWA-resa för många år sedan med det starkt ljudande blixtnedslaget? Är SAS försiktigare än vad TWA var på sin tid?
undrar Arne, som måste erkänna att jag när det lät som ett kanonskott i kabinen blev lite orolig men lugnade mig tämligen omgående eftersom piloterna valde att fortsätta färden. Man skulle nog blivit mer oroad om TWA-piloterna valt att vände tillbaka till CDG och börjat dumpa bränsle för att kunna landa. Detta eftersom jag skulle tolkat det som att något viktigt trots allt hade skadats på Lockheedplanet.
