Lästips: Tidig radar i FV - Lennart Thornströms minnen
Postat: 02 apr 2009, 00:24
Under googlande efter mer om PS-66 och vad som finns på F 21 förbandsmuseum härom, fann jag en intressant berättelse om den tidiga verksamheten med radar inom flygvapnet, bl a vad avser den radarbevakning som ordnades längst uppe i norr i samband med slutskedet av VK2 och den tyska reträtten från norra Finland.
Ett svunnet Sverige och en svunnen tid. Somt verkade lättare att fixa då...
Berättelsen/minnena sträcker sig sedan fram till nära nutid. Det handlar om en nedteckning 1994 som redigerats genom försorg av Arboga Elektronikhistoriska Förening. Man är tacksam.
Se http://www.aef.se/Ovrigt/Personliga%20m ... nstrom.htm
Om denna tidiga radar typ ERIIIB som Thornströms första minnen handlar om kan man läsa hos Försvarets Telehistoriska Samlingar på http://www.fht.nu/index.php?p=1 . Där rekommenderar jag bilagan med Torsten Gussings personliga upplevelser. (Gussing omnämns ofta av Thornström). Jag passar på att återge en upplevelse Gussing hade i Stockholms skärgård:
Mr. Watts och jag satt i solnedgången på akterdäck och diskuterade livets frågor, då mitt på den vindstilla fjärden båten började hoppa och skutta med dovt muller från botten. Plötsligt blev det tvärstopp och båten lade sig på sidan på ett undervattensgrund med blott 1 m vatten. Mr. Watts och jag och större delen av manskapet lyckades klamra oss fast i båten, medan radarmaterielen och några flygsoldater hamnade i vattnet mot relingen. Mr. Watts var dödsförskräckt och ropade hela tiden: "My God, I can't swim". Inget mera hände dock, vi satt fast på grundet. Omedelbart började vi alla rädda materielen ur vattnet och föra den upp på fartygssidan, som var närapå horisontell. Där demonterades alla apparaterna och saltvattnet torkades noggrant ur dess inre, tillsammans med en massa ökensand från den libyska öknen.
Orsaken till grundstötningen var att den civile kaptenen och styrmannen, som sett grundet på sjökortet, i upprymt tillstånd livligt diskuterade huruvida grundet skulle passeras om babord eller styrbord. Under diskussionerna gick bogserbåten rakt på grundet.
Kaptenen sände efter grundstötningen styrmannen i land i en jolle för att rekvirera hjälp från närmsta marinbas. Vid tvåtiden på morgonen strax innan soluppgången närmade sig ett av marinens fartyg under befäl av en kommendörkapten. Det måste ha varit en anslående syn att mitt på den blanka fjärden se en bogserbåt liggande på sidan nästan över vattenytan och på dess horisontella bordläggning se en massa folk sitta och rengöra en massa radarapparater.
Lars S
Ett svunnet Sverige och en svunnen tid. Somt verkade lättare att fixa då...
Berättelsen/minnena sträcker sig sedan fram till nära nutid. Det handlar om en nedteckning 1994 som redigerats genom försorg av Arboga Elektronikhistoriska Förening. Man är tacksam.
Se http://www.aef.se/Ovrigt/Personliga%20m ... nstrom.htm
Om denna tidiga radar typ ERIIIB som Thornströms första minnen handlar om kan man läsa hos Försvarets Telehistoriska Samlingar på http://www.fht.nu/index.php?p=1 . Där rekommenderar jag bilagan med Torsten Gussings personliga upplevelser. (Gussing omnämns ofta av Thornström). Jag passar på att återge en upplevelse Gussing hade i Stockholms skärgård:
Mr. Watts och jag satt i solnedgången på akterdäck och diskuterade livets frågor, då mitt på den vindstilla fjärden båten började hoppa och skutta med dovt muller från botten. Plötsligt blev det tvärstopp och båten lade sig på sidan på ett undervattensgrund med blott 1 m vatten. Mr. Watts och jag och större delen av manskapet lyckades klamra oss fast i båten, medan radarmaterielen och några flygsoldater hamnade i vattnet mot relingen. Mr. Watts var dödsförskräckt och ropade hela tiden: "My God, I can't swim". Inget mera hände dock, vi satt fast på grundet. Omedelbart började vi alla rädda materielen ur vattnet och föra den upp på fartygssidan, som var närapå horisontell. Där demonterades alla apparaterna och saltvattnet torkades noggrant ur dess inre, tillsammans med en massa ökensand från den libyska öknen.
Orsaken till grundstötningen var att den civile kaptenen och styrmannen, som sett grundet på sjökortet, i upprymt tillstånd livligt diskuterade huruvida grundet skulle passeras om babord eller styrbord. Under diskussionerna gick bogserbåten rakt på grundet.
Kaptenen sände efter grundstötningen styrmannen i land i en jolle för att rekvirera hjälp från närmsta marinbas. Vid tvåtiden på morgonen strax innan soluppgången närmade sig ett av marinens fartyg under befäl av en kommendörkapten. Det måste ha varit en anslående syn att mitt på den blanka fjärden se en bogserbåt liggande på sidan nästan över vattenytan och på dess horisontella bordläggning se en massa folk sitta och rengöra en massa radarapparater.
Lars S