Min historia om Skå-Edeby och Jesper Hydén
Postat: 19 apr 2009, 20:08
Min historia är som följer:
Besökte Stockholm sommaren 1949 och upplevde Tidningsflygets spektakulära stora uppbåd av flygplan som varje vardagsförmiddag startade från Bromma. Detta har jag berättat om för ett par år sedan, där jag efterlyste ett foto av alla plan, stora och små, som köade på väg ut till bana 13 för start. Sedan besökte jag Bromma varje år tills jag bosatte mig i Stockholm 1952/53. Hade sedan 1950 norskt flygcertifikat, men behövde ett s.k. interimsbevis, beroende på Sveriges nära läge i förhållande till Sovjet. Efter ett halvår föll detta krav bort. Tog kontakt med Stockholms Flygklubb på Bromma, där instruktör Sahlmann flög in mig på deras Cessna 140 SE-BFM. Senare blev jag bekant med Thorvald Andersson som ägde både bolaget Airtaco och en Luscombe Silvair som jag fick flyga in mig på. Det blev mycket billigare än med flygklubbens priser. I april 1953 fick jag kontakt med Gösta Hydén som hade Stockholms Flygskola ute på Skå. Det blev ännu billigare. Flög in mig på Klemm 35 SE-BDH (behövde bara två landningsvarv).
Klemmen var en underbar kärra att flyga. Man kunde ”leka” Spit och gjorde mjuka fina vingglidningar från baslinjen in till final och sättning precis som man hade hört Spitflygarna fick göra, beroende på Spitens stora nosparti. Hydén hade så vitt jag kunde förstå hållit på något år tillsammans med Holmgren som hade det tekniska ansvaret. Samtidigt var Hydén då också instruktör för Tekniska Högskolans Flygklubb. När jag kom dit fanns enbart Klemm-plan därute. Jag fick så småningom vissa förtroendeuppgifter (obetalda). Vissa helger med stor aktivitet ställde vi en stol ute på fältet. Vi definierade start- och landningsbana från norr till syd (mot kyrkan). Där fick jag sitta eller stå med en flagga och signalera till startande och landande plan. Om jag inte minns fel startade man till höger och landade till vänster. Hangarer och verkstad låg på den tiden i nordöstra änden av det stora gräsfältet. När man kom efter vägen från staden, fick man åka längs skogskanten på östra sidan. Långt senare flyttades Hydéns verksamhet till södra sidan (av fältet . Under hösten 1953 och våren 1954 utökades flygplansparken.
En begagnad Cub SE-AWE inköptes och något senare Luscombe Silvair SE-AZS (tidigare ägare Thorvald Andersson). Även en Ercoupe SE-AZO blev inköpt. Av min flygdagbok ser jag att en av Hydéns Klemmar SE-BPD måste ha varit täckt, d.v.s. den hade huv.
Våran Cub och KTH's Klemmar uppställda framför hangaren 1954 . I luften på finalen , undertecknad med våran Ercoupe SE-AZO
Entligen ( 1954 ) köpte Hydén Stockholms Flygklubbs Cessna SE-BFM.
Då fick jag i uppgift att hämta denne på Bromma, som så kallad Ferrypilot. Vingklaffarna gick inte att låsa i utfällt läge så under första landningen på Skå var jag tvungen att hålla flapshandtaget i ett säkert grepp med den högra handen samtidigt som jag landade med vänster. Det tog inte Holmgren lång tid att reparera felet.
Vid utgången av året hade jag 198:45 flygtimmar enligt flygdagboken.
En Klemm-35 har just landat . I bakgrunden sees Skå kyrka , 1954 .
Våran Cub SE-AWE startar i riktning Stockholm ,1954 .
Jesper Hydén hade ytterligare ambitioner. Nu ville han erbjuda utbildning till B-certifikat. Han hyrde en källarlokal inne på S:t Eriksplan. Där ställde han upp en ANT-18 linktrainer som man kunde öva på. Samtidigt fanns där ett rum som blev föreläsningslokal. Från Luftfartsverket hyrde han in inspektör Schwartz som föreläste i navigation, aerodynamik och lagar. En från SMHI föreläste i meteorologi. Jag fick hänga med gratis eftersom jag ansågs vara en av grabbarna på Skå. Jag hade nu gått över till kvällsstuderande vid ingenjörskolan så därför fick jag jobb hos SAS på Bromma där jag blev till dess studierna var avklarade och tog anställning vid FFA, Flygtekniska Försöksanstalten på Ranhammarsvägen. I det stora hela hade jag mitt tillhåll nästan elva år ute på Bromma. När jag lämnade Stockholm var det med svensk fru och tre små flickor, alla födda på Allmänna BB mellan 1955 och 1961. Mitt sista besök på Skå var våren och sommaren 1961. Då fanns flera Cessna 172:or där ute. KTH's flygklubb höll fortfarande till i norra ändan av fältet .
Min äldsta dotter Torild ( fem år ) i KTH's gula Piper Cub ( våren 1961) .
Jag vill sluta med att vi hade många fina år ute på Skå. Varje höst arrangerade Jesper kräftskivor med många inbjudna gäster. Jag tror till och med att Britta Borg från Knäppupp var med en gång... Efter återkomsten till Trondheim började jag studera vid NTH och efter fyra-och-ett-halvt år fick jag min civilingenjörsexamen på maskinlinjen.
Jag kommer aldrig att glömma de underbara åren i Stockholm - Nordens Venedig!!
Detta är vad jag kommer ihåg just nu, men ställer mig till förfogande om det skulle vara något mer.
Thor i Trondheim
Besökte Stockholm sommaren 1949 och upplevde Tidningsflygets spektakulära stora uppbåd av flygplan som varje vardagsförmiddag startade från Bromma. Detta har jag berättat om för ett par år sedan, där jag efterlyste ett foto av alla plan, stora och små, som köade på väg ut till bana 13 för start. Sedan besökte jag Bromma varje år tills jag bosatte mig i Stockholm 1952/53. Hade sedan 1950 norskt flygcertifikat, men behövde ett s.k. interimsbevis, beroende på Sveriges nära läge i förhållande till Sovjet. Efter ett halvår föll detta krav bort. Tog kontakt med Stockholms Flygklubb på Bromma, där instruktör Sahlmann flög in mig på deras Cessna 140 SE-BFM. Senare blev jag bekant med Thorvald Andersson som ägde både bolaget Airtaco och en Luscombe Silvair som jag fick flyga in mig på. Det blev mycket billigare än med flygklubbens priser. I april 1953 fick jag kontakt med Gösta Hydén som hade Stockholms Flygskola ute på Skå. Det blev ännu billigare. Flög in mig på Klemm 35 SE-BDH (behövde bara två landningsvarv).
Klemmen var en underbar kärra att flyga. Man kunde ”leka” Spit och gjorde mjuka fina vingglidningar från baslinjen in till final och sättning precis som man hade hört Spitflygarna fick göra, beroende på Spitens stora nosparti. Hydén hade så vitt jag kunde förstå hållit på något år tillsammans med Holmgren som hade det tekniska ansvaret. Samtidigt var Hydén då också instruktör för Tekniska Högskolans Flygklubb. När jag kom dit fanns enbart Klemm-plan därute. Jag fick så småningom vissa förtroendeuppgifter (obetalda). Vissa helger med stor aktivitet ställde vi en stol ute på fältet. Vi definierade start- och landningsbana från norr till syd (mot kyrkan). Där fick jag sitta eller stå med en flagga och signalera till startande och landande plan. Om jag inte minns fel startade man till höger och landade till vänster. Hangarer och verkstad låg på den tiden i nordöstra änden av det stora gräsfältet. När man kom efter vägen från staden, fick man åka längs skogskanten på östra sidan. Långt senare flyttades Hydéns verksamhet till södra sidan (av fältet . Under hösten 1953 och våren 1954 utökades flygplansparken.
En begagnad Cub SE-AWE inköptes och något senare Luscombe Silvair SE-AZS (tidigare ägare Thorvald Andersson). Även en Ercoupe SE-AZO blev inköpt. Av min flygdagbok ser jag att en av Hydéns Klemmar SE-BPD måste ha varit täckt, d.v.s. den hade huv.
Våran Cub och KTH's Klemmar uppställda framför hangaren 1954 . I luften på finalen , undertecknad med våran Ercoupe SE-AZO
Entligen ( 1954 ) köpte Hydén Stockholms Flygklubbs Cessna SE-BFM.
Då fick jag i uppgift att hämta denne på Bromma, som så kallad Ferrypilot. Vingklaffarna gick inte att låsa i utfällt läge så under första landningen på Skå var jag tvungen att hålla flapshandtaget i ett säkert grepp med den högra handen samtidigt som jag landade med vänster. Det tog inte Holmgren lång tid att reparera felet.
Vid utgången av året hade jag 198:45 flygtimmar enligt flygdagboken.
En Klemm-35 har just landat . I bakgrunden sees Skå kyrka , 1954 .
Våran Cub SE-AWE startar i riktning Stockholm ,1954 .
Jesper Hydén hade ytterligare ambitioner. Nu ville han erbjuda utbildning till B-certifikat. Han hyrde en källarlokal inne på S:t Eriksplan. Där ställde han upp en ANT-18 linktrainer som man kunde öva på. Samtidigt fanns där ett rum som blev föreläsningslokal. Från Luftfartsverket hyrde han in inspektör Schwartz som föreläste i navigation, aerodynamik och lagar. En från SMHI föreläste i meteorologi. Jag fick hänga med gratis eftersom jag ansågs vara en av grabbarna på Skå. Jag hade nu gått över till kvällsstuderande vid ingenjörskolan så därför fick jag jobb hos SAS på Bromma där jag blev till dess studierna var avklarade och tog anställning vid FFA, Flygtekniska Försöksanstalten på Ranhammarsvägen. I det stora hela hade jag mitt tillhåll nästan elva år ute på Bromma. När jag lämnade Stockholm var det med svensk fru och tre små flickor, alla födda på Allmänna BB mellan 1955 och 1961. Mitt sista besök på Skå var våren och sommaren 1961. Då fanns flera Cessna 172:or där ute. KTH's flygklubb höll fortfarande till i norra ändan av fältet .
Min äldsta dotter Torild ( fem år ) i KTH's gula Piper Cub ( våren 1961) .
Jag vill sluta med att vi hade många fina år ute på Skå. Varje höst arrangerade Jesper kräftskivor med många inbjudna gäster. Jag tror till och med att Britta Borg från Knäppupp var med en gång... Efter återkomsten till Trondheim började jag studera vid NTH och efter fyra-och-ett-halvt år fick jag min civilingenjörsexamen på maskinlinjen.
Jag kommer aldrig att glömma de underbara åren i Stockholm - Nordens Venedig!!
Detta är vad jag kommer ihåg just nu, men ställer mig till förfogande om det skulle vara något mer.
Thor i Trondheim