Svenskt Flyghistoriskt Forum

Finns det någon som har en färdplan för denna flygning?
"One of Simone Aaberg Kærn’s most spectacular projects started in 2002. One day the artist read an article in a Danish newspaper about the girl Farial from Kabul in Afghanistan."
/Jonny

Hej!


Simone Aaberg-Kærn och hennes svenske sambo gav sig iväg från Danmark med deras Piper PA-22 Colt den 21 nov 2002, flög bl.a. via Turkiet och kom fram efter 97 dagar. En fantastisk flygning, inte helt ofarlig, speciellt med det lilla och motorsvaga flygplan som de flög och dessutom VFR.

Sommaren 2006 hade Simone Aaberg-Kærn en utställning på Malmö Konsthall, "Open Sky". Jag skrev om hennes flygning och utställningen i vår tidskrift hösten 2006, samma text finner Du även på SFF webbsida under Aktuellt och senaste nytt år 2006, sök på rubriken "Open Sky - flygutställning i Malmö". Det var en fantastisk utställning. Köpte även en bok om hennes flygning, som var på både svenska och engelska. I den finns routen beskriven. Möjligen kan den fortfarande beställas från Malmö Konsthall.

Simone Aaberg-Kærn och hennes svenske sambo som var med på flygningen gjorde även en dramatiserad dokumentär om flygningen med titel "Om konsten att flyga till Kabul". Denna har sänts i Svensk TV och jag spelade själv in filmen.

/Sven-Erik

Jo, denna flygning har gjort ett starkt intryck, och det gjorde även filmdokumentären jag såg på SVT.

Det finns mycket på webben, t ex http://www.skysisters.com/ , och om du söker kan du nog hitta om inte en "vanlig färdplan" så åtminstone en rutt-beskrivning.

Jag ser att på http://www.pbs.org/wnet/wideangle/episo ... -krn/2198/ nämns några av de passager som var litet knepiga av olika skäl.

På http://www.pbs.org/wnet/wideangle/episo ... tion/2204/ ges en allmänt/politisk beskrivning av svårigheterna att flyga i de länder som berördes av flygningen.

Lars S

This is an interesting subject and I went to my favourite website for old books, Abebooks.com, to see if I could find a copy of Open Sky' there. Searching on the author’s name only I got one result:

Open Sky. Ausstellungskatalog.
Aaberg Kaern, Simone.
Bookseller: Biblion Antiquariat
(Zürich, CH, Switzerland)
Bookseller Rating:
Price: US$ 19.39
[Convert Currency]
Quantity: 1 Shipping within Switzerland:
US$ 6.50
[Rates & Speeds]
Book Description: Vlg., Christoph Merian, 2008., 2008. 70 S. mit vielen Abb. OBrosch. Bookseller Inventory # 8503BB

Adding ’Open sky’ didn’t help. Well there are other ways too find a copy of the book but I thought it was interesting to find a copy of the old catalogue.

Jag har varit inne på Simones webbsite men inte hittat någon färdplan. Det finns några fotgrafier på den utställda färdplanen men det går inte att se vilka flygplatser som har använts.
Det vore bra att åtminstone få en färdplan som visar vilka flygplatser som ingår i rutten. Kunde man sedan få datum och tider vore det ju ett plus.
Har sökt efter boken. Den finns i vart fall inte på biblioteket här i Jönköping.
/Jonny

Jag har letat men inte funnit någon detaljerad färdvägsbeskrivning. Jag stötte dock på en artikel Sven-Erik skrivit, och som möjligen är något mer detaljerad än det han skrivit under "Aktuellt och senaste nytt" för 2006 på SFF hemsida. Se http://www.iffr.net/Bulletin/2006-3.pdf.

Lars S

Jag har nu tittat igenom boken (utställningskatalogen), det är en verklig bok med fantastiskt bra berättelse, men tyvärr finns det inte någon detaljerad beskrivning av Simones route. Därför har jag nu i kväll tittat på videon som sändes i SVT och fått fram följande route. Jag har dock kommit fram till att hon sannolikt gjort ytterligare några mellanlandningar i Europa.
Start den 21 november 2002 med sin Piper PA-22-108 Colt, OY-EAT från Lille Skensved, ett gräsfält på Själland inte så långt från Köpenhamn till Berlin Tempelhov. Vidare via ett gräsfält utanför Prag till Graz i Österrike. Vidare via Split och Dubrovnik. Simone hade som ett delmål att landa i Sarajevo, som varit stängt för VFR flygning sedan kriget började. Det hade nu varit fred i fem år och trots det fortfarande stängt. Hon försökte på alla möjliga sätt få tillstånd att flyga dit, hon var inbjuden av Konstmuseet i Sarajevo och hade en anledning att komma dit.
Men militären hade satt upp en osynlig mur, som förbjöd flygning enligt visuella flygregler till Sarajevo. Simones Piper Colt var inte instrumentutrustad och hon hade ingen instrumentflygutbildning och det var alltså omöjligt för henne att flyga IFR. Hon konstaterade att om ingen kräver himlen tillbaka, så glömmer militären att öppna den igen. I filmen ringer hon ett antal samtal och försöker övertala militären att ge henne ett tillstånd, men det är omöjligt.
Nu flyger hon från Dubrovnik till Kurfo, vidare till Kavalla - Istanbul - Esrisehir och till den turkiska flygbasen Konya i mellersta Turkiet. Här möter Simone några turkiska kvinnliga stridspiloter. När hon flyger vidare, så gör de en mycket nära förbiflygning med sina F-5 Freedom Fighter. Från Konya flyger Simone över höga berg till Antalya vid Turkiska Medelhavskusten.
Från Antalya går routen vidare till Tansco, Adana , Diyarbakir och Van. I Van söker Simone visum till Iran, är orolig att inte få det eftersom när hon i Köpenhamn hade sökt, så hade hon blivit nekad. Men efter några dagar kom beskedet att visumet var beviljat. Nu flög hon vidare till Tabriz, Tehran, Sarzevar och nådde Mashad, som inte ligger långt från Afghanistans gräns på den 73:e dagen.
Visumet till Iran var giltigt i 7 dagar och på den 7:e dagen hade hon fortfarande inget överflygningstillstånd från amerikanarna för att flyga över krigszonen i Afghanistan. En amerikansk officer talar i telefon om för henne att om hon flyger in, så kommer hon att betraktas som fientligt flyg. Eftersom visumet nu går ut, så får hon inte stanna längre i Iran, utan måste ge sig iväg. Hon lämnar in en färdplan till Chakhaharan i Afghanistan, som accepteras av Irans flygledning. Hon startar, får transponderkod 5555 och flyger på 7500 foot. Nu ropar hon upp den amerikanska radarstationen som svarar för luften i denna del av Afganistan, de svarar och hon låtsas inte höra. Sedan blindsänder hon sin position, transponderkod, höjd och planerad flygväg via Herat- Victor 390. Det fungerar, hon hör på radion hur AWACS-plan har kontroll på henne, men inget händer och Simone och hennes sambo passerar ut ur det förbjudna området utan att bli nedskjutna. Första flygplats i Afghanistan som de landar på är Chakhaharan. Det är nu 77 dagar sedan de startade från Danmark. Flygplatschefen vill ha 200 USD i landningsavgift, som Simone anser vara alldeles för mycket. Hon talar om för flygplatschefen att hans stora landningsbana inte ens märker när hennes lilla flygplan landar där, det är högst som en smekning. Till slut har han sänkt priset.
I Chakhaharan finns ingen flygbensin och de får köpa bilbensin på en bensinstation i stan. Sedan flyger de vidare via Bamyan som är ett gräsfält och slutligen över höga berg, där hon lyckas få upp Colten på 11800 foot för att klara bergen med minsta marginal innan de är framme i Kabul.
I Kabul flyger sedan Simone med en Afghansk flicka som har en dröm att bli pilot. Detta var också målet med flygningen, Simone hade läst om flickan i en Dansk tidning långt tidigare.

Plocka gärna fram en karta och studera flygvägen med de höga bergen. Ingen dålig sträcka med en Colt som gör 140 km/tim.

/Sven-Erik

Tack så väldigt mycket Sven-Erik för allt arbete med rutten.
Tack!
/Jonny

Kompletterande kuriosa.

Några månader före Simones utställning i Malmö hade jag i mitt forskande efter webbtps för Nätkassen upptäckt att hon och en kompis gjort gjort några program i dansk TV (d v s DR, Danmarks Radio) där de flugit runt i en Piper Cub i USA och intervjuat kvinnliga f d piloter som f d WASPs exempelvis (WASP = Women's Air Force Service Pilots Corps; leveransflygare), och även presenterat kvinnliga stridspiloter, bl a då sovjetiska. Jag funderade på om detta var något för Nätkassen men tyckte det var svårt att beskriva och kanske det hela var för feministiskt och flummigt.

Så droppar det in ett mail från Simone som jag inte minns mer av än att hon hade vissa frågor samt önskemål inför utställningen i Malmö. Jag vet inte vilka (förträngning är en vanlig försvarsmekanism...) men jag insåg att det måste vara ett misstag. Det var nog Lars Lundin hon avsåg. Och viljestarka och handlingskraftiga kvinnor kan ju vara jobbiga, så jag bollade över mailet till honom; kanske med kopia till Sven-Erik, som redan kände till den planerade utställningen vill jag minnas.

Och Sven-Erik har ju verkligen tänt på det hela. Som några nog vet har han ju själv en lust till och erfarenhet av långa flygningar. Själv lyckades jag en gång ta mig 50 km från Vängsö till Ekeby, med segelflygplan. Mer blev det inte. Det var inte min grej insåg jag då. Kom aldrig över tröskeln.

Ytterligare läsning om Simone, som verkar mycket känd i Danmark, och tankarna bakom Kabul-flygningen finns här

Lars S

Lars Sundin skrev:

Några månader före Simones utställning i Malmö hade jag i mitt forskande efter webbtps för Nätkassen upptäckt att hon och en kompis gjort gjort några program i dansk TV (d v s DR, Danmarks Radio) där de flugit runt i en Piper Cub i USA och intervjuat kvinnliga f d piloter som f d WASPs exempelvis (WASP = Women's Air Force Service Pilots Corps; leveransflygare), och även presenterat kvinnliga stridspiloter, bl a då sovjetiska. Jag funderade på om detta var något för Nätkassen men tyckte det var svårt att beskriva och kanske det hela var för feministiskt och flummigt.

Simone har gjort ett 50-tal porträttmålningar av kvinnliga stridspiloter från både väst och öst, i huvudsak sådana som var verksamma under andra världskriget. Dessa målningar fanns med vid utställningen i Malmö och guiden på museet berättade en del om Simones flygning i USA med den lånade Piper Cuben. Jag har inte uppfattningen att det är feministiskt eller flummigt. Simone är också mycket bra på video och har även gjort en film om dessa kvinnliga stridspiloter, där hennes intervjuver finns med. Det är säkert denna film som hade sänts på dansk TV. Hon har inför dessa intervjuver gjort en hel del researcharbete. En annan rolig historia med dessa 50 porträttmålningar är, att de allra flesta har hon suttit och målat vid en hangar på ett litet flygfält på Själland. Hennes inkomster och ekonomi var då väldigt begränsade och när hon inte hade råd att köpa oljefärg för att måla färdigt, så använde hon gammal motorolja istället.

Jag är facinerad av henne och hennes flygning, därför att hon vägrar ge upp. Det är säkert svårt att hitta någon som ens skulle komma på tanken att flyga med en Piper Colt till Afghanistan och dessutom ge sig iväg, trots att hon i Köpenhamn vägrats visum genom Iran. Jag är själv så feg att jag hade aldrig gett mig av hemifrån i det läget. Slutligen trotsar hon den amerikanska militären och flyger genom en krigszon, när hon före start fått klart besked att hon kommer att betraktas som fientligt mål. Hon har också en frisk inställning mot militärens sätt att försöka spärra luftrummen, hon anser att luften, liksom havet alltid skall vara fritt för alla.

I en liten stad i Turkiet inhandlade hon en slöja för att dölja sitt huvud med enligt islamsk sed, hon ville inte stöta sig med vanliga människor genom att uppträda utan sådan. När hon i Van i Turkiet på nytt sökte visum till Iran tog hon nytt foto iklädd slöjan och det var kanske därför hon nu fick sitt visum. I Teheran insåg hon att alla skrattade åt henne, då hennes slöja var väldigt omodern och hon fick skaffa sig en modernare slöja.

Hon är helt klart en duktig konstnär.

/Sven-Erik

Jo visst var hon modig.

Hela historien handlar ju om frihet eller känslan av frihet. Vilket det är skillnad på, ofta paradoxal. Och hur förhåller sig (känslan av) frihet till (känslan av) trygghet?

En person som var med om ett tandemhopp i fallskärm beskrev att han aldrig haft en sådan känsla av frihet förut, trots att han helt objektivt sett var totalt utlämnad åt andra makter.

Själv var jag mest litet rädd när jag flög. Medan jag upplevde ensamvandring i fjällen som total frihet. Jag kunde göra precis vad jag ville. Vilket jag förstås inte kunde. Exempelvis inte läsa morgontidningen vilket annars är skoj, prata med folk m m. Riskerade vricka foten vid varje steg o s v.

Lars S, filosoferande

När jag ser hur Sven-Erik och Lars biktar sig apropå att flyga en liten Colt till Kabul kan jag inte låta bli att säga att jag för min del mest uppfattade filmen/flygningen som en sorts "installation" i mer eller mindre samma kategori som de nu så aktuella Psykotiska brohopparna och Aktiva T-banevagndekoratörerna. Men jag har å andra sidan inte träffat vare sig den flygande konstnären eller hennes svenske regissör som enligt fackorganet Journalisten verkar ha eftersträvat rekord i antal fällningar av Granskningsnämnden för radio och TV. Men jag är nyfiken nog att följa de länkar som Lars gav och läser med förvåning att det finns "fler kvinnliga stridspiloter i Turkiet än vad det finns i hela Europa". "Bakgrunden till det hela är Atatürks dotter, Sabiha Gökçen, som bad sin pappa att få bli pilot. Hon har varit en viktig förebild för tusentals kvinnliga stridspiloter."

Tusentals? Finns/har det verkligen funnits så många i bara Turkiet? Eller avses kanske Sovjet (där Sabiha utbildades)? Nån som vet vad som menas?

F ö ser jag på Wikipedia (for what it is worth) att "världens första kvinnliga stridspilot 1937" Sabiha Gökçen totalt loggade över 8 000 timmar "varav 32 timmar som aktiv stridspilot". Detta inte sagt för att på minsta sätt förringa kvinnliga prestationer. Tycker bara att det är litet skillnad på konst och historiska fakta.

Seve U.

Läste lite om Colt och Tri-Pacer på Wikipedia. Där står det att Colten är en skolversion av Tri-Pacern. Med enbart en vingtank, inga flaps och borttagen vindruta och lite mer förenklingar. Det kan väl omöjligen vara en sådan Simone använde för sin tur till Kabul? Antingen så var det en Tri-Pacer eller en kraftigt uppgraderad Colt.
Någon som vet?
/Jonny

PS.
Vi är några flygsimulatorfantaster som gör om Simones flygning till Kabul. Vi håller till på http://swedlanda.se/ . För att se våra förehavanden måste Du registrera dej som medlem på siten. Men det är gratis och ofarligt.
DS.

Jonny Snell skrev:Läste lite om Colt och Tri-Pacer på Wikipedia. Där står det att Colten är en skolversion av Tri-Pacern. Med enbart en vingtank, inga flaps och borttagen vindruta och lite mer förenklingar. Det kan väl omöjligen vara en sådan Simone använde för sin tur till Kabul? Antingen så var det en Tri-Pacer eller en kraftigt uppgraderad Colt.
Någon som vet?

OY-EAT "Rip" är en PA-22-108 Colt: http://www1.airpics.com/showimg.php?imgid=67106

Vindruta fanns nog på alla Colt från början, men det gick fint att få tankar i båda vingarna som tillval om man så önskade "way back in the early 60's".


Simone var förresten i småländskt luftrum (mark) förra veckan, men då i en Cub. Dessutom kanske det kan nämnas att hon håller på med den konstnärliga utsmyckningen av flygskolan på Malmen.