Svenskt Flyghistoriskt Forum

Daniel Mattsson skrev:Har några funderingar kring robot 24.

...
Finns det någon dokumentation som inte är hemlig om hur söksystemet fungerar, ljuden piloten hör och kanske t.o.m. ljudexempel?
Som jag förstått låter det samma i alla flygplan som använde denna typ av vapen, då ljudet producerades i roboten och bara skickades ut i hörlurarna till piloten.

Emil Lindberg skrev:Var det inte så att våra RB 24J var ombyggda RB 24B? (Naturligtvis inte samma individer som J 29 och J 34 "kuskade runt" på).

Dock kan ju våra AIM-9J senare ha byggts om ytterligare så att de motsvarar AIM-9P-standard.

UrbanFredriksson skrev:Letade egentligen efter nåt annat, men det kan i sammanhanget vara relevant vad jag hittade i http://www.fmv.se/upload/Bilder%20och%2 ... c04_06.pdf
"För svensk räkning är AIM-9L/I den senaste version som integrerats på Gripen. Tjeckiens AIM-9M-8/9 är en ytterligare förbättrad version..."

I mars 1961 meddelade flygöverdirektör Westergård vid Kungliga
Flygförvaltningen utrikesdepartementet att tillstånd för att köpa
följande krigsmateriel från USA hade erhållits:
1. Jaktrobot Sidewinder: 2000 missiler till en kostnad av 9 miljoner dollar.
2. Jaktrobot 327 och 328 (Falcon), till en kostnad av 24 miljoner dollar.
3. Luftvärnsrobot 327 (Hawk): 119 missiler till en kostnad av 22 miljoner dollar. Leverans skulle ske under andra halvan
av 1962.
4. Utrustning för J 35 Draken, till en kostnad av 6 miljoner dollar.

Ford Aerospace AIM-9J-1 An AIM-9B
can be converted to 9J-1 standard
for about $7,000, 9J-1 is, with 9E, standard
armament for all USAF fighters
and will remain in service into the 1980s.
The 9J-1, like the 9E, retains some tube
(valve) technology, wheareas the Navy's
9H is all solid-state. Improvements being
progressively introduced include the
standard AIM-9J-1 guidance and control
section which prevents the seeker locking
on to the target's afterburner exhaust
plume and missing the aircraft itself,
an improved warhead, a proximity fuze
similar to that in AIM-9L and reduced-
smoke Mk 17 rocket moter with an
increased impulse which will extend the
outer launch boundary. Swedish Rb24
Sidewinders are to be sent to the US for
upgrading to the Rb24J standard before
being issued to Viggen units.

1960 fick jag möjligheten att från "sadelplats" se hur dessa robotar fungerar. Flygvapnets Bomb- och Skjutskola hade som uppgift att utvärdera Sidewinder vid skjutning med J32B Lansen. Eleverna skulle skjuta 10 robotar och dessa skulle filmas från luften. jag blev inropad som förste filmare, d.v.s. jag fick en kunnig fotograf i baksitsen på mitt flygplan och jag skulle jaga robotarna när de sköts.

Jakob Wedman skrev:Hej!

I mars 1961 meddelade flygöverdirektör Westergård vid Kungliga
Flygförvaltningen utrikesdepartementet att tillstånd för att köpa
följande krigsmateriel från USA hade erhållits:
1. Jaktrobot Sidewinder: 2000 missiler till en kostnad av 9 miljoner dollar.........

Supplier/ Year Year(s) No.
recipient (R) No. Weapon Weapon of order/ of delivered/
or licenser (L) ordered designation description licence deliveries produced Comments
L: Sweden (1000) AIM-9B Sidewinder-1A SRAAM (1958) 1959-1964 (1000) Swedish designation Rb-324 or Rb-24

I januari 1958 besökte överste Taylor Stockholm för att bekanta sig med de svenska önskemålen. Överste Taylor ställde sig positiv till att det svenska försvaret utrustades med amerikanska robotar. De robotsystem som diskuterades var följande:
“Air-to-air”: i form av ”Falcon” och ”Sidewinder”;
“Surface-to-air”: ”Hawk” och ”Nike”;
“Surface-to-surface”: ”Honest John” och ”Matador”;
”Bomarc”. (s. 160)

När väl den amerikanska regeringen gett sitt medgivande till en vidgad vapenexport, meddelade flygvapenchefen general Torsten Rapp att Sverige var intresserat av robotsystemen Sidewinder, Falcon, Hawk, Bomarc och Tartar. Nu gick det undan. Den 17 februari 1959 avslutades förhandlingarna mellan USA och Sverige beträffande ett avtal om 2000 missiler av märket Sidewinder. Att avtalet om en försäljning var klart innebar dock inte att leveransen kunde påbörjas omgående. För det första tog det tid att lösa alla praktiska problem med en leverans. För det andra måste säkerhetsaspekterna regleras. Dessutom hade Sverige efterfrågat andra typer av missiler, inte bara Sidewinder. Under år 1959 kom villkoren för köp av andra missiler att bli föremål för många samtal och ställningstaganden. Sammantaget ledde dessa samtal till att Sverige fick köpa de efterfrågade missilerna, men att de slutgiltiga villkoren måste anpassas till vissa specifika säkerhetskrav och andra mer praktiska problem rörande tillverkningen och leveranstider. (s. 172)

Det förekom även svenska önskemål om licenstillverkning av komponenter för robotsystemen i Sverige. Det gällde i synnerhet Hawk och Sidewinder, men det amerikanska försvarsdepartementet avvisade dessa planer. (s. 173)

Den jaktrobot som alla väntade på var Robot 321, men ungefär 1958 kom man underfund med att man inte orkade med att ta fram de här vare sig på myndighetssidan eller inom industrin, som inte hade hunnit bygga upp några större resurser. Dessutom började man förstå att det var ganska stora kostnader inblandade. Robotbyrån trodde nog inte att man skulle realisera alla i form av serietillverkning, utan bara några. Men det blev ingen jaktrobot. Souschefen för flygförvaltningen, jag tror det var Torsten Rapp, åkte över 1958 och fick tillstånd från alla berörda departement att köpa Robot 24, som alltså är Sidewinder 9A. De levererade ganska snabbt ett antal tusen robotar. Men det fanns en motsatt uppfattning inom USA: US Navy ville inte sälja Sidewinder till Sverige. Men övriga myndigheter körde över US Navy, det vill säga State Department, Defence Department och US Air Force. När vi sedan skulle skaffa in Falcon-robotarna 1959 tog det längre tid, tre år, innan vi fick tillstånd.