Tricycle landing gear – finns det en svensk nomenklatur?

[Arne M]

Frågan är vad flygplanstermen 'Tricycle landing gear' heter på svenska? Jag stötte på det här fackuttrycket när jag läste om britten Eric 'Winkle' Brown' som var den förste som landade ett flygplan med landställ typ 'Tricycle landing gear' på ett hangarfartyg. Men kan det kallas för ett 'trehjulingsställ'? En 'tricycle' är ju en trehjulig cykel, typ en sådan för mindre barn.

Eftersom vi svenskar inte har några hangarfartyg är kanske behovet av ett svenskt uttryck för detta arrangemang med ett noshjul och två huvudställ mindre akut! Men man kan ju landa sådana här plan med ett noshjul och två ställ ytterligare, ett under var sin vinge, på vanliga flygfält också. Så något ska det väl kallas på 'ärans och hjältarnas språk'?!

[eralehm]

"Landställ med noshjul", kanske ...

/Leif H

[Lars Sundin]

Hör en slamkrypare. På engelska kommer skribenter undan med "inverted tri-cycle" eller "reversed tri-cycle" ser jag. Men vad skulle en översättare till svenska valt för uttryck?

http://larslundin.ownit.nu/SE-XIY.jpg (byt l i lundin till ett s)

Bilden är tagen på Barkarby 2005 och typen heter L-40 Meta Sokol. Bra sikt över nosen vid markkörning men nog litet knepig vid sidvind.

Fler bilder av denna tjeckiska typ: http://www.airplane-pictures.net/type.php?p=5795

För de två slagen av landställ som varit de vanliga ger Wikipedia benämningarna "sporrställ" och "nosställ". Men en googling visar att ordet nosställ i vanligt språk oftast syftar på det främre landställs-benet. Och oftast är sporren ingen sådan utan har ett litet sporrhjul,..

Försvarsmaktens bok "Flygplankort" har en bra och ambitiös lista över förkortningar och definitioner men vad jag ser förekommer inte "landställ" där.

[Olle Ekwall]

Jag vill nog hänföra detta landningsställsarrangemang till sporhjulsställ med tillägget framflyttat sporrhjul.
/Olle

[Stellan]

Lars, det är väl så att man refererar till den vanligaste/klassiska konfigurationen av hur en trehjuling brukar se ut. En trehjuling för barn alltså. För vuxencyklar används begreppet trehjulig lastcykel eller liknande då det är relevant, dessa är oftast av utförandet "reversed tri-cycle" så det brukar inte behöva nämnas. Är det i flygsammanhang du sett uttrycket "reversed tri-cycle"?

I Sverige brukar väl inte landningsstället nämnas om det inte är relevant för sammanhanget och därmed har själva grundproblemet försvunnit. Om det är nödvändigt används nosställ eller sporrställ/-hjul för att vara mer precis i benämnandet.

[Lars Sundin]

Det var just i en beskrivning av Meta Sokol L-40 jag såg uttrycket "reversed tricycle".

Wikipedia har en artikel om "tricycles" och det finns ju både sådana med två hjul i fram och sådana med två hjul i bak. Är inte hemma i svensk cykel-terminologi men såg IRL måndags kväll en trehjuling för vuxna med två hjul i bak i Uppsala vid avnjutandet av en kvälls-pizza vid Västertorg.

En avstickare. Har länge grunnat över landstället hos Bleriot XI. Fick äntligen svaret på http://www.pbs.org/wgbh/nova/bleriot/tour-nf.html

Jo, själva det språkliga grundproblemet har i stort sett försvunnit, nosställ har blivit det dominerande. Boeing 747 får sägas ha nosställ (samt en väldig massa landställsben i övrigt). Men så finns ju tandemställ som hos B-47, B -52, Vatour och U-2. Det dröjde länge innan man fick veta att B-52:ans ställ kunde ställas snett när det var sidvind.

[Stellan]

I sammanhanget med Meta Sokol lkanske det är relevant då det verkligen rör sig om likvärdiga ställ både fram och bak och dessutom ser ut som allt är bakvänt. Finns väl några kärror från flygets barndom som hade liknande kosntruktioner, som exempelvis Bleriot, exempelvis denna http://www.wright-brothers.org/History_ ... iplane.jpg.

Visst finns det trehjulingar med hjulparet baktill även för vuxna men då är det ju ingen skillnad mot en barndito förutom storleken. Unreversed tricycle eller reversed reversed tricycle...

[Lars Sundin]

Kom på att jag på skrivbordet hade liggande en text om landställ som jag tänkt använda i en kommande bloggning vars inriktning jag nu glömt. Texten handlar om landställ och är välskriven och står för sig själv. Kanske den också ger något vad avser nomenklaturen? Nå, det gjorde den inte - men vem gillar inte en välskriven och spirituell text. Den är "lånad" ur ett gammalt nummer av den avsomnade tidskriften MACH.

https://larsan13.files.wordpress.com/20 ... c3a4ll.jpg

Folke P Sandahl (tidigare Paul F Johansson) var välkänd inom Flygvapnets flygutbildning. De omdömen jag läst går litet isär, intressant, men signaturen "Borneo" har i sin blogg skrivit fina minnesord.

http://borneosloopar.blogspot.se/2012/0 ... r-dod.html

Borneos blogg har tydligen upphört (är vilande kanske) men de texter som finns kvar finner jag läsvärda.

På min blogg kan man ännu finna några fungerande länkar till texter av och om Sandahl. Mycket av vad han själv visade upp på webben verkar tyvärr ha försvunnit. Minnen, recensioner av marschmusik och flygfilmer samt förstås inte minst flygutbildning och flygelevpsykologi.

[kenjohan]

Jag tycker mig ha sett Noshjulsställ och Sporrhjulsställ. Det borde väl duga.

Sam

[Stellan]

Jag tycker mig ha sett Noshjulsställ och Sporrhjulsställ. Det borde väl duga.

Sam

Problemet kvarstår om det är skopa därbak, då är det ju tekniskt sett inget sporrhjul... De engelsktalande använder ju termen "tail dragger" för flygetyg som har en markkontakpunkt därbak och då undkommer man problemet med vilken typ av kontaktpunkt. Inte ens de som borde veta om det finns altenativ benämning använder en dylik, om det nu finns vill säga. De bjuder in flygplan med sporrhjul eller -skopa i texten http://www.sffsto.se/TaildraggertraffiHatuna.htm

Noshjulsställ är dock adekvat i mina öron då det är noshjulet som är den centrala delen i ett tri-cycle landing gear.

[eralehm]

Det enklaste är väl att bara säga "nosställ" och "sporrställ": Airacobra och Viggen har nosställ, Tiger Moth och An-2 har sporrställ.

/Leif H

[Lars Sundin]

Jag tycker mig ha sett Noshjulsställ och Sporrhjulsställ. Det borde väl duga.

Sam

Problemet kvarstår om det är skopa därbak, då är det ju tekniskt sett inget sporrhjul... De engelsktalande använder ju termen "tail dragger" för flygetyg som har en markkontakpunkt därbak och då undkommer man problemet med vilken typ av kontaktpunkt. Inte ens de som borde veta om det finns altenativ benämning använder en dylik, om det nu finns vill säga. De bjuder in flygplan med sporrhjul eller -skopa i texten http://www.sffsto.se/TaildraggertraffiHatuna.htm

Noshjulsställ är dock adekvat i mina öron då det är noshjulet som är den centrala delen i ett tri-cycle landing gear.

Termen "taildragger" är ganska lättsam och går nog inte för sig i "högtidligare sammanhang" och betyder i "gatuslang" något som jag inte går in närmare på. En gammal gedigen amerikansk flygsajt (Aerofiles) har i sin definitionslista termen "conventional landing gear" för sporrställ, vilket väl visar att detta med korrekta termer är en närmast hopplös sak. Termerna blir med tiden föråldrade och ibland missvisande eller intetsägande. (Aerofiles gav upp med en suck, verkar det som!)

Har grunnat över varför sporrställ är så knepiga. Antagligen beror det på att "sporrens" kontakt med marken är dålig under en del av landningen ("wheelies" som ofta rekommenderas innebär ju att piloten använder sidrodret för kurshållningen och till sist räcker det inte till även om sporren nått marken). Används sporrhjulslåsning vid landning förresten? Hur som haver; att kunna ha huvudstället bakom tyngdpunkten gör susen,

Noshjulet är nog viktigt men "huvudstället" är som benämningen antyder viktigast. En gång i tiden var det stora luftmotstånd/tyngd som nos-stället medförde avskräckande för konstruktören som ville ha god driftsekonomi (=litet luftmotstånd och vikt).

Jag har inte sett elefanterna dansa men väl en Cherokee galoppera...

I övrigt är jag nog inte ensam om att ha länge ha missat finessen med landstället på Bleriot XI. Framhjulen är där "automatiskt svängbara" (svirvlande) för att bättre klara sidvind. I alla fall var väl detta konstruktörens förhoppning. Principen med "vridbart ställ" har förekommit senare i flyghistorien men inte slagit igenom, men för B-52 tyckte man tydligen att man måste ha det. Andra stora flygplan får kämpa med sidvind, till glädje för pressens spaltutfyllnadsjournalistik och för Youtube.