Snabbare, högre och starkare?
Postat: 13 okt 2009, 23:16
Jakob Wedman.
Svar på frågor från den 21 september mba ”Snabbare, Högre och Starkare”.
1. Allvarliga brister i ledning av sektorer och militärområden.
FOKK, Försvaret Och Kalla Kriget, hade som en första målsättning att få fram sådant som inte dokumenterats under KK men som varit av stor betydelse eller hade kunnat påverka en kris-, krigsutveckling. Det gällde att få ”hågkomster” nedskrivna innan de, som varit med om och eller påverkat dem under KK, inte längre är i livet. Enligt anvisningarna så gällde det i första hand att få fram svagheter och brister som liksom allt annat skulle kunna ligga till grund för fortsatta studier och analyser och förhoppningsvis komma till nytta framöver.
Det är riktigt som Du säger att jag påtalat just brister och svagheter vad avser flygstridskrafternas ledning, i första hand milostaberna men också sektorstaberna. Jag betonar att bristerna var väsentligt mera påtalade vad avser mark- och sjöstridskrafter än flygstridskrafter – men det var inte min uppgift att föra fram detta – det verkar inte heller ha varit någon annans uppgift! Kanske fanns det inga svagheter i de försvarsgrenarna?
Bristerna hade flera orsaker. Det rörde ansvar, organisation, ständiga personalbyten, bristande utbildning, prövning och övning. Varför det blev så berodde på att de flesta staber var överhopade med fredsärenden. Det gällde HKV, MB och Fljstaberna. Enda undantaget var Första Flygeskaderns stab som var liten, ett fåtal människor, var i huvudsak inriktad på krigsfunktionen och på operationer, hade personal som var skolad för uppgifterna, som brann för dem och som i flera fall satt länge på sin befattning. Det skapades kontinuitet. Det skapades metoder för att upptäckta brister och svagheter och det fanns ett personligt ansvar att se till att inför ofta återkommande utbildning och övning ha rättat till det som inte var bra. Vi brukade säga att efter varje utbildningsomgång och övning hade vi ett femtiotal ärenden att ta i tu med, från enklare administrativ hantering i staben till tunga operativa principer. Dessa ”rutiner” saknades i MB och sektorstaber och i HKV. Chefer och personal för dessa staber togs inte ut för sin krigsbefattning, de utbildades inte för sin krigsbefattning, prövades inte och övades inte i en hyggligt anpassad realistisk miljö. Det var mest skrivbordsjobb för dem. Att observera är att en stor del av flygvapnets ledande officerare var piloter och därigenom tjänstgjorde på förband tre dagar i månaden vilket betydde kontakt med verkligheten som inte andra stabsofficerare hade. Försök gjordes från min sida som C FS att även få ut övrig stabspersonal på förbandstjänstgöring rutinmässigt – men misslyckades eftersom ”fredsarbetet” tog all tid. Sorgligt men sant.
Att också beakta är den verksamhet som flygstridkrafterna utövade under KK. Det var ofta, mycket ofta allvar i vår incidentberedskap, möten med utländska militära flygplan. Därutöver i vår underrättelseinhämtning med flygningar längs WP territorialhavsgräns, med inhämtning av underlag nära, nära WP och NATO örlogsfartyg och flygplan. Dessutom med uppdrag i utlandet, med uppdrag för våra helikoptrar i synnerligen ”skarpa” situationer, räddade ”100-tals” liv varje år. Och viktigast - det gick inte att ”köra in till trottoaren” för att kolla däcken eller smörja stridsvagns…. (var 50 kilometer?)! I luften gällde det att materielen fungerade till 100% och att flygförare likaväl som stridsledare och övrig personal var i toppklass vad avser proffsighet. För flygstridskrafterna så var KK allvar, varje arbetsdag/pass på ett annat sätt än för övriga.
Ytterligare en möjlig orsak till Flygvapnets öppenhet, dvs att påtala brister och svagheter kan vara FV´s DA-system. Driftstörningsanmälanssystem infördes cirka 1965, genom att Riksåklagaren lät meddela alla domstolar att, ungefär så här, ”piloter som efter flyguppdrag frivilligt anmäler gjorde misstag, fel, under uppdraget skall gå fria från reprisalier”. Detta resulterade i en betydande öppen- och ärlighet som kom att prägla inte endast flygtjänst och piloter utan hela Flygvapnet. Detta öppnade alltså upp för att fokusera på brister och svagheter även i annat arbete, tex krigsstabernas utbildning, prövning och övning. (Tills idag har det inkommit cirka 105 000 driftstörningsanmälningar, ja just det etthundrafemtusen!.)
Dina ”förklaringar” för att det blev som det blev stämmer således inte helt men självklart var det så att man höll tillbaka. Karriären låg i vad som togs fram vid skrivbordet. Sekretessen hade däremot intet med detta att göra.
2. Några kommentarer till Din fortsättning.
Det är lätt i efterhand att tala om vad som skulle gjorts och inte gjorts då muren föll 1989. Men glöm inte att ingen i världen kunde förutse detta. Hela världen blev överraskad. Och det tog tid att inse att världen förändrades radikalt.. Men det fanns flera i Sverige som reagerade våldsamt mot inköp av begagnade vapen från forna Öst- och Västtyskland men det hjälpte inte. I ärlighetens namn så fanns det ryska soldater kvar i ”Östländerna” fram till 1994. men självklart skulle det införts köpstopp redan 1992/94.
Vad gäller dina basspel och uppbyggnaden av våra baser så hänvisar jag till Lennart Anderssons bok Svenska flygbaser, SFF. Synnerligen bra.
3. Mitt ”inlägg” om attackeskadern (Första Flygeskadern, skall det vara!)
Det är ett exempel sammansatt av 100-tals övningar. Det finns i det exemplet mycket verklighet, huvuddelen, men för att påvisa E 1, flygstridskrafternas olika förmågor så har jag just vid det tillfället utvecklat exemplet något. I andra tillfällen har jag minskat ned. Det beror på målgrupp och målsättning för mig vid varje särskilt tillfälle.
Vad gäller principer för flygbasutbyggnad mm och utgångsbasering hänvisar jag åter till Svenska Flygbaser som är korrekt likaväl som en kommande bok om Första Flygeskadern som Lennart Andersson arbetar med, (information från FLIT 091004).
Vad som är viktigt att komma ihåg är att operativa order, taktiska planer mm gäller för ögonblicket, framtaget vid skrivbordet! Verkligheten kan tvinga till helt andra åtgärder. Att ett förband är utgångsbaserat på en bas gäller främst förberedelsearbetet. Det kan ju sedan bli så att i ett verkligt krigsläge så kommer förbandet aldrig till sin sk O-bas. Sådant hände även på våra övningar då vi på grund av långvarigt dimläge tvingades dubbelbasera och flyga från en helt annan bas än den vi förberett för övningen.
Problematiken med ammunition är observerad och hanterad i många spel och dessbättre också på övningar. Det var en av anledningarna till att C E 1 alltid velat ha attackdivisionerna så samlade som möjligt. I detta sammanhang så påpekar jag att C E 1, personligen, med stab varje år gjorde sk basresor då bland annat ammunitionsförråden inspekterades. Detta betraktades från sektorstaber och basansvariga som föredömligt och var kanske unikt! Därpå får du dra slutsatser! Sammanfattningsvis så hade Eskaderstaben ett minutaktuellt läge vad avser baserna och kunde omdisponera flygförband, personal, materiel och ammunition i nödlägen – men strävan var tydlig - att använda bassystemet som det låg i våra planer.
4. Robot 04.
Du säger att det var ”anmärkningsvärt” att alla robotar som träffar beräknas sänka ett fartyg. Det kan vara så! Det som borde framgått, om det nu inte gör det, är att om roboten träffar så sänker den eller allvarligt skadar målet. Jag brukar säga så och skriver så. Vad vi vet är att roboten detonerade efter inträngning i målet, eller efter att ha passerat över målet några meter. Den riktade sprängverkan skulle, provat med rätt resultat, vara tillräcklig för att just sänka eller allvarligt skada de fartyg som fanns i Östersjön vid den här tiden, dvs RB 04 operativa livstid. Problemet med 04 var inte dess verkan utan att få roboten att gå mot rätt mål, sitt mål, alltså inte flera robotar mot samma mål. Det var vårt, ledningens problem.
5. Dina avslutande frågor.
Baseringsfrågorna lämnar jag över till Svenska Flygbaser och till Lennart Anderssons kommande bok om Första Flygeskadern..
Tack för Ditt intresse.
Bert
Svar på frågor från den 21 september mba ”Snabbare, Högre och Starkare”.
1. Allvarliga brister i ledning av sektorer och militärområden.
FOKK, Försvaret Och Kalla Kriget, hade som en första målsättning att få fram sådant som inte dokumenterats under KK men som varit av stor betydelse eller hade kunnat påverka en kris-, krigsutveckling. Det gällde att få ”hågkomster” nedskrivna innan de, som varit med om och eller påverkat dem under KK, inte längre är i livet. Enligt anvisningarna så gällde det i första hand att få fram svagheter och brister som liksom allt annat skulle kunna ligga till grund för fortsatta studier och analyser och förhoppningsvis komma till nytta framöver.
Det är riktigt som Du säger att jag påtalat just brister och svagheter vad avser flygstridskrafternas ledning, i första hand milostaberna men också sektorstaberna. Jag betonar att bristerna var väsentligt mera påtalade vad avser mark- och sjöstridskrafter än flygstridskrafter – men det var inte min uppgift att föra fram detta – det verkar inte heller ha varit någon annans uppgift! Kanske fanns det inga svagheter i de försvarsgrenarna?
Bristerna hade flera orsaker. Det rörde ansvar, organisation, ständiga personalbyten, bristande utbildning, prövning och övning. Varför det blev så berodde på att de flesta staber var överhopade med fredsärenden. Det gällde HKV, MB och Fljstaberna. Enda undantaget var Första Flygeskaderns stab som var liten, ett fåtal människor, var i huvudsak inriktad på krigsfunktionen och på operationer, hade personal som var skolad för uppgifterna, som brann för dem och som i flera fall satt länge på sin befattning. Det skapades kontinuitet. Det skapades metoder för att upptäckta brister och svagheter och det fanns ett personligt ansvar att se till att inför ofta återkommande utbildning och övning ha rättat till det som inte var bra. Vi brukade säga att efter varje utbildningsomgång och övning hade vi ett femtiotal ärenden att ta i tu med, från enklare administrativ hantering i staben till tunga operativa principer. Dessa ”rutiner” saknades i MB och sektorstaber och i HKV. Chefer och personal för dessa staber togs inte ut för sin krigsbefattning, de utbildades inte för sin krigsbefattning, prövades inte och övades inte i en hyggligt anpassad realistisk miljö. Det var mest skrivbordsjobb för dem. Att observera är att en stor del av flygvapnets ledande officerare var piloter och därigenom tjänstgjorde på förband tre dagar i månaden vilket betydde kontakt med verkligheten som inte andra stabsofficerare hade. Försök gjordes från min sida som C FS att även få ut övrig stabspersonal på förbandstjänstgöring rutinmässigt – men misslyckades eftersom ”fredsarbetet” tog all tid. Sorgligt men sant.
Att också beakta är den verksamhet som flygstridkrafterna utövade under KK. Det var ofta, mycket ofta allvar i vår incidentberedskap, möten med utländska militära flygplan. Därutöver i vår underrättelseinhämtning med flygningar längs WP territorialhavsgräns, med inhämtning av underlag nära, nära WP och NATO örlogsfartyg och flygplan. Dessutom med uppdrag i utlandet, med uppdrag för våra helikoptrar i synnerligen ”skarpa” situationer, räddade ”100-tals” liv varje år. Och viktigast - det gick inte att ”köra in till trottoaren” för att kolla däcken eller smörja stridsvagns…. (var 50 kilometer?)! I luften gällde det att materielen fungerade till 100% och att flygförare likaväl som stridsledare och övrig personal var i toppklass vad avser proffsighet. För flygstridskrafterna så var KK allvar, varje arbetsdag/pass på ett annat sätt än för övriga.
Ytterligare en möjlig orsak till Flygvapnets öppenhet, dvs att påtala brister och svagheter kan vara FV´s DA-system. Driftstörningsanmälanssystem infördes cirka 1965, genom att Riksåklagaren lät meddela alla domstolar att, ungefär så här, ”piloter som efter flyguppdrag frivilligt anmäler gjorde misstag, fel, under uppdraget skall gå fria från reprisalier”. Detta resulterade i en betydande öppen- och ärlighet som kom att prägla inte endast flygtjänst och piloter utan hela Flygvapnet. Detta öppnade alltså upp för att fokusera på brister och svagheter även i annat arbete, tex krigsstabernas utbildning, prövning och övning. (Tills idag har det inkommit cirka 105 000 driftstörningsanmälningar, ja just det etthundrafemtusen!.)
Dina ”förklaringar” för att det blev som det blev stämmer således inte helt men självklart var det så att man höll tillbaka. Karriären låg i vad som togs fram vid skrivbordet. Sekretessen hade däremot intet med detta att göra.
2. Några kommentarer till Din fortsättning.
Det är lätt i efterhand att tala om vad som skulle gjorts och inte gjorts då muren föll 1989. Men glöm inte att ingen i världen kunde förutse detta. Hela världen blev överraskad. Och det tog tid att inse att världen förändrades radikalt.. Men det fanns flera i Sverige som reagerade våldsamt mot inköp av begagnade vapen från forna Öst- och Västtyskland men det hjälpte inte. I ärlighetens namn så fanns det ryska soldater kvar i ”Östländerna” fram till 1994. men självklart skulle det införts köpstopp redan 1992/94.
Vad gäller dina basspel och uppbyggnaden av våra baser så hänvisar jag till Lennart Anderssons bok Svenska flygbaser, SFF. Synnerligen bra.
3. Mitt ”inlägg” om attackeskadern (Första Flygeskadern, skall det vara!)
Det är ett exempel sammansatt av 100-tals övningar. Det finns i det exemplet mycket verklighet, huvuddelen, men för att påvisa E 1, flygstridskrafternas olika förmågor så har jag just vid det tillfället utvecklat exemplet något. I andra tillfällen har jag minskat ned. Det beror på målgrupp och målsättning för mig vid varje särskilt tillfälle.
Vad gäller principer för flygbasutbyggnad mm och utgångsbasering hänvisar jag åter till Svenska Flygbaser som är korrekt likaväl som en kommande bok om Första Flygeskadern som Lennart Andersson arbetar med, (information från FLIT 091004).
Vad som är viktigt att komma ihåg är att operativa order, taktiska planer mm gäller för ögonblicket, framtaget vid skrivbordet! Verkligheten kan tvinga till helt andra åtgärder. Att ett förband är utgångsbaserat på en bas gäller främst förberedelsearbetet. Det kan ju sedan bli så att i ett verkligt krigsläge så kommer förbandet aldrig till sin sk O-bas. Sådant hände även på våra övningar då vi på grund av långvarigt dimläge tvingades dubbelbasera och flyga från en helt annan bas än den vi förberett för övningen.
Problematiken med ammunition är observerad och hanterad i många spel och dessbättre också på övningar. Det var en av anledningarna till att C E 1 alltid velat ha attackdivisionerna så samlade som möjligt. I detta sammanhang så påpekar jag att C E 1, personligen, med stab varje år gjorde sk basresor då bland annat ammunitionsförråden inspekterades. Detta betraktades från sektorstaber och basansvariga som föredömligt och var kanske unikt! Därpå får du dra slutsatser! Sammanfattningsvis så hade Eskaderstaben ett minutaktuellt läge vad avser baserna och kunde omdisponera flygförband, personal, materiel och ammunition i nödlägen – men strävan var tydlig - att använda bassystemet som det låg i våra planer.
4. Robot 04.
Du säger att det var ”anmärkningsvärt” att alla robotar som träffar beräknas sänka ett fartyg. Det kan vara så! Det som borde framgått, om det nu inte gör det, är att om roboten träffar så sänker den eller allvarligt skadar målet. Jag brukar säga så och skriver så. Vad vi vet är att roboten detonerade efter inträngning i målet, eller efter att ha passerat över målet några meter. Den riktade sprängverkan skulle, provat med rätt resultat, vara tillräcklig för att just sänka eller allvarligt skada de fartyg som fanns i Östersjön vid den här tiden, dvs RB 04 operativa livstid. Problemet med 04 var inte dess verkan utan att få roboten att gå mot rätt mål, sitt mål, alltså inte flera robotar mot samma mål. Det var vårt, ledningens problem.
5. Dina avslutande frågor.
Baseringsfrågorna lämnar jag över till Svenska Flygbaser och till Lennart Anderssons kommande bok om Första Flygeskadern..
Tack för Ditt intresse.
Bert
