Sida 1 av 1

Sänkbar antenn, satt på vissa S 18

Postat: 20 feb 2019, 18:31
av Bengt Ekbladh
Sänkbar antenn, satt på vissa S 18
3 Bilder, kan förstoras

https://digitaltmuseum.se/021027259131/antenn
Antar man menar FVM S 18 ur Flygkompaniet.
Antar vidare att det var för bättre radio mottagning
Finns mer att berätta?
Varför bara vissa individer?
Finns mer att berätta, tex var detta vanligt vid andra fpl-typer vid Flygkompaniet

Re: Sänkbar antenn, satt på vissa S 18

Postat: 20 feb 2019, 23:03
av Lars Sundin
Jag kan mycket väl tänka mig att en släpande antenn kom till amvändning i plan som Saab S 18, T 2 och B 3. Jag hittade inget hos Arboga Elektronikförening, men klart är att "släpantenner" användes i VK2 av exempelvis Avro Lancaster när man ville använda mellan- eller långvåg. Kanske även kortvåg. USAF Boeing 707 lär ibland ha haft släpantenn när de flög över Nordsjön/Nordostatlanten

http://bayo-hunter.blogspot.com/2017/11 ... tenna.html

https://picclick.co.uk/World-War-Two-La ... 26681.html

Tysk läsövning från Wikipedia som visar att än i dag släpas långa antenner: Hauptmerkmal der E-6 sind zwei Schleppantennen von 1200 und 7925 Metern Länge im Längstwellenbereich für die Kommunikation mit U-Booten. Die längere der beiden Antennen muss zur Übertragung nahezu senkrecht hängen, was durch Fliegen in engen Kreisen bei Geschwindigkeiten um 250 bis 340 km/h und Querlagen von 30 bis 50° erreicht wird. Bei den E-6B sind unter anderem drei VHF/UHF, fünf HF und UHF-Satcom und ein ALR-66(V)4 EloKa-System eingebaut.

Edit/tillägg: I FR 31 skriver Arne Lundberg med 8 års erfarenhet som flygsignalist och navigatör på Saab 18: "Benämningen flygsignalist var egentligen inte heltäckande. Flygsignalisten hade länge sysslat med navigering och biträtt föraren på olika sätt, men från början var hans tillvaro mer präglad av kortvågsradion, han var då förarens förbindelselänk med marken.

Kortvågsradion hade förutom den fasta antennen en 75 meter hängande antenn som behövdes på långa avstånd. Den vevades ut och in för hand då radion skulle stämmas av. Det gällde att komma ihåg denna antenn vid förbandsflygning, före lågflygning och före landning. Det ligger förmodligen ett antal linor i markerna landet runt Sveriges land. Koppar vittrar långsamt."

Lundberg konstaterar att när VHF-radio infördes, kunde föraren själv svara för kommunikationen, och signalisten blev mer av navigatör.