Svenskt Flyghistoriskt Forum

Ibland när jag håller föredrag om J 28 Vampire i Flygvapnets tjänst, händer att jag får frågan om antalet. Så här såg beståndet ut: J 28A 70 st, J 28B 310 st, J 28C-1 30 st, J 28C-2 15 st och J 28C-3 12 st. Räknar man samman antalet blir det 437, med de 12 C-3 är ombyggda J 28B för vilka det anskaffades flygkroppar från de Havilland i England. Ombyggnaden ägde 1959 rum i Flygvapnets Centrala Verkstäder. Om inte flygkropparna räknas som flygplan, är alltså det rätta antalet 425 och det är den siffran vi bör förhålla oss till.

Det var en intressant grej.
Hur har det gjorts med övriga flygplanstyper i FV när man byggt eller typat om flygplan?
Några exempel att jämför med vore väl knappast svårt att finna? Det vore kanske lämpligt att tillämpa ett enhetligt sätt att redovisa på.
J 35A som blev SK 35C, J 35D som blev både S 35E och 35OE, J 35 F som blev J 35J.
FPL 37, 35, 32, 29 har ett antal olika exempel men även J 26, J 22 och B 18A som fick en spaningsroll under sin karriär.
Ja, hur har det gjorts under åren?

Martin Hellberg, Backamo

Ja, det är en intressant diskussion.

Det som på papperet avgör om det är ett "nytt" flygplan eller inte är väl om det får ett nytt c/n (construction number).

Så frågan är vad det är som är den "identitetsbärande" delen på en Vampire, och om de fick nya c/n eller inte.
Jag har aldrig sett någon lista över vilken J 28B som blev vilken J 28C-3, och har aldrig sett några c/n listade för J 28C-3.
Notera också att 14 J 28B plockades ut för konstruktionen av J 28C-3, alltså ett överskott på två.

Den enda C-3 som finns bevarad (28456) står på Gardermoen utanför Oslo. Så om någon har vägarna förbi där så kanske man kan kolla upp om det finns något c/n där det borde finnas.


/Lars Larsson

I Widfeldts/Halls bok om Vampire (Air Historic Research) finns en förteckning över de J 28B som fick ny kropp. Där listas alla C-3.

Normalt brukar man väl räkna flygkroppen som den "bärande" delen av ett flygplan.
Vingar, fena etc är ju sådant man sätter på i efterhand.

I det här fallet blir det lite lurigare eftersom vad jag vet så byggdes J 28C-3 om av CVM. Dessutom var det väl bara framdelen man byggde om?
Har aldrig hört att nya flygkroppar köptes hem från England, Lennart. Vilka kroppar var det? Det förutsätter ju att DH had DH 115 kroppar till salu, utan att ha gett dem c/n.
Samtliga DH 115 individer är kända och det finns ingen plats för att några av dessa såldes till Sverige 1958-59.

Min uppfattning vad gäller antal Vampire i Sverige är att jag håller med Lennart Berns, 425 stycken.

Vad jag vet har ingen hittat några CVM tillverkningsnummer, finns inga heller i Widfeldt/Halls bok. Förmodligen behöll man kanske de ursprungliga eller struntade i dem?

Hälsningar
Stig

Kul med denna diskussion och det stora engagemanget! På sid 107 i Widfeldts/Halls bok Vampire - Reaepoken står "Huvudparten av erforderlig materiel såsom kompletta framkroppar etc beställdes direkt från de Havilland ..." Jag vill minnas att den kände modellbyggaren Göran Sebarth (1935 - 2016) byggde ett diorama i 1/72 av konverteringen.

Tack Lennart

Jag kryper till korset. Har läst om lite till och tydligen var det som du säger 12 framkroppar som köptes.
Eftersom dessa uppenbarligen inte var hela flygkroppar så gav inte DH dem några tillverkningsnummer.
Förmodligen har dom s.k. "part numbers" någonstans, men tydligen är dessa inte kända.

Jag ändrar dock inte ståndpunkt i J 28C-3 frågan. Även om en del av flygplanen var nytillverkade så räcker inte
en halv flygkropp enligt min mening till för att räkna dem som nya.
Således 425 stycken totalt

Hälsningar
Stisse

C-3 kom säkert som en gåva, jämfört med C-1 med sitt "lock" på taket och besvärlig att ta sig i och ur samt begränsande vid nödutsprång. Lite konstigt var det, att de J 28C som vi användes vid spinnövningar var av versionen C-1. Bilden visar Asbjörn Norling i en C-1 och där framgår huvens ramverk. Bilden är inte av bästa kvalitet; jag tog den med en Instamatic "partykamera" från sent 6o-tal, efter start från F 4.