En av svenskt flygs största personligheter har lämnat oss. Erik Bratt dog i lördags, 94 år gammal.
Tack Erik för allt du gav oss.
Erik Bratt
Moderator: Sven-Erik Jönsson
Re: Erik Bratt
Jag hade förmånen att få träffa Erik Bratt ett flertal gånger, framförallt under min tid i Linköping på 80-talet.
Jag minns honom som en mycket sympatisk person och en angenäm bekantskap.
Jag minns honom som en mycket sympatisk person och en angenäm bekantskap.
Hälsningar
//EK
//EK
-
Håkan Olsson
Re: Erik Bratt
Förmodligen är det väldigt få på det här forumet som förstår vilken fantastisk människa Erik var.
Han födde i flygets barndom och tog del av en fantastisk del av flygets utveckling. Litet senare formade han själv flygets utveckling och skapade verkligen flyghistoria.
Som person var Erik en varm människa med ett stort hjärta. Hans passion för flygning var enorm. Erik kunde entusiasmera och förklara och få de mest
förhärdade flyghatare att erkänna att det här med flyg var ju något helt enastående.
Förmågan att förklara komplicerade aerodynamisk finesser på ett sätt så att en lekman kunde förstå och tillämpa kunskapen har hjälpt många, inklusive mig själv, genom åren.
Erik var framför allt pilot och älskade att hålla sig i luften samt att umgås med likasinnade. Han var alltid sig själv och försökte inte på något sätt
framhäva sig själv eller sin djupa kunskap. Han tyckte helt enkelt inte om att spela teater utan höll en ganska låg profil i de flesta offentliga sammanhang. Han sade många gånger att inte tyckte att hans insatser varit speciellt märkvärdiga och gillade inte riktigt uppståndelsen runt honom i vissa sammanhang.
Ett exempel på detta var den 25:e januari 1983 då SF 340 skulle flyga för första gången. Vi var ett ganska stort gäng entusiaster som samlats vid staketet utanför SAAB-fältet alldeles intill de gamla Grini-ladorna där vi hade bra utsikt. Gissa vem som dyker upp om inte Erik!
Jag undrade vad i allsin dar han gjorde där, han borde ju varit inne på fältet där ju SAAB hade ordnat utmärkta utsiktsplatser för diverse dignitärer.
Eriks svar var kort och gott ungefär så här: "Det här är en ganska stor grej och jag upplever den hellre tillsammans med er som förstår någonting i stället
för att stå och äta snittar med högdjuren, då missar jag ju garanterat hälften av tillställningen." Istället valde han att stå och frysa i snålblåsten med oss i ganska många timmar eftersom starttiden blev framflyttad.
Jag tror att det tillfället beskriver Erik ganska bra som person.
Det är med stor sorg och saknad jag skriver dessa rader, tomheten och saknaden känns stor men samtidigt jag är otroligt glad och stolt över att ha fått lära känna Erik Bratt.
Vem vet vad som händer härnäst ? Kanske kommer änglarna inspireras av Eriks entusiasm så till den milda grad att de utrustas med dubbeldeltakonfiguration ?
Han födde i flygets barndom och tog del av en fantastisk del av flygets utveckling. Litet senare formade han själv flygets utveckling och skapade verkligen flyghistoria.
Som person var Erik en varm människa med ett stort hjärta. Hans passion för flygning var enorm. Erik kunde entusiasmera och förklara och få de mest
förhärdade flyghatare att erkänna att det här med flyg var ju något helt enastående.
Förmågan att förklara komplicerade aerodynamisk finesser på ett sätt så att en lekman kunde förstå och tillämpa kunskapen har hjälpt många, inklusive mig själv, genom åren.
Erik var framför allt pilot och älskade att hålla sig i luften samt att umgås med likasinnade. Han var alltid sig själv och försökte inte på något sätt
framhäva sig själv eller sin djupa kunskap. Han tyckte helt enkelt inte om att spela teater utan höll en ganska låg profil i de flesta offentliga sammanhang. Han sade många gånger att inte tyckte att hans insatser varit speciellt märkvärdiga och gillade inte riktigt uppståndelsen runt honom i vissa sammanhang.
Ett exempel på detta var den 25:e januari 1983 då SF 340 skulle flyga för första gången. Vi var ett ganska stort gäng entusiaster som samlats vid staketet utanför SAAB-fältet alldeles intill de gamla Grini-ladorna där vi hade bra utsikt. Gissa vem som dyker upp om inte Erik!
Jag undrade vad i allsin dar han gjorde där, han borde ju varit inne på fältet där ju SAAB hade ordnat utmärkta utsiktsplatser för diverse dignitärer.
Eriks svar var kort och gott ungefär så här: "Det här är en ganska stor grej och jag upplever den hellre tillsammans med er som förstår någonting i stället
för att stå och äta snittar med högdjuren, då missar jag ju garanterat hälften av tillställningen." Istället valde han att stå och frysa i snålblåsten med oss i ganska många timmar eftersom starttiden blev framflyttad.
Jag tror att det tillfället beskriver Erik ganska bra som person.
Det är med stor sorg och saknad jag skriver dessa rader, tomheten och saknaden känns stor men samtidigt jag är otroligt glad och stolt över att ha fått lära känna Erik Bratt.
Vem vet vad som händer härnäst ? Kanske kommer änglarna inspireras av Eriks entusiasm så till den milda grad att de utrustas med dubbeldeltakonfiguration ?