Svenskt Flyghistoriskt Forum

Ser en notis i UFL (Underrättelser från Flygledningen) 2-1949.

>> På ett Safirplan som natten 20-21/12 1948 tillfälligt uppställts i hangar å F13 ,
konstaterades på morgonen att vakthunden bitit eller rivit hål i vingduken på båda vingarna.
Om något liknande inträffar vill CFV ha anmälan>>

Var sådant beteende vanligt eller var den bara uthungrad?

Finns fler episoder med hangarhundar tro.?

Bengt

min Farfar har berättat att en mek kollega till han på F11 hade glömt att anmäla att han skulle vara kvar efter arbetstid och jobba på en S18 så hundpersonalen visste inte att han var i hangaren när hundarna släpptes in. han blev sittande i/på kärran hela natten med skogstokiga hundar runt sig ända in på morgonkröken när personalen kom för at hämta hundarna.

Riktiga bestar alltså !
Det var /är? väl bara "skötarna" som "har befälet" ?

Fler episoder ?

samt är de lika bitska nu?
Kanske lite mindre användning?
(kameror och dylikt numera?)

hälsn Bengt

Hangarhundarna är ett minne blott..det var länge sedan de försvann.
Vet inte men bedömt i mitten på 80-talet är en grov gissning.
Det fanns bara en person som kunde hantera hunden och det var hundföraren(värnpliktig med personlig hund/hundar) alla andra betraktades som fiender!!

Du menar att kameror o "dylikt" ersatt?
För kostsamt allså?

numera bara hundar vid flygbasjägarnna?
men de hundarna / och jägarna kanske även försvunnit ?

Bengt

Berätta gjärna mer om hangarhunds episoder.

Ja nu är det bara larm och modern teknik som gäller.
Hundarna däremot har sedan mitten på 80-talet varit verksamma vid både Närskydd-och Flygbasjägarsplutoner vid Flygvapnet och är väl det ännu tror jag.
Personligen har jag ont om episoder runt just hangarhundarna men fler kanske har?

>>>> På ett Safirplan som natten 20-21/12 1948 tillfälligt uppställts i hangar å F13 ,
konstaterades på morgonen att vakthunden bitit eller rivit hål i vingduken på båda vingarna.
Om något liknande inträffar vill CFV ha anmälan>>

Var sådant beteende vanligt eller var den bara uthungrad?

Finns fler episoder med hangarhundar tro.?

Det finns säkert fler närkontakter med K9:s eller?

Bengt

Bengt Ekbladh skrev:Du menar att kameror o "dylikt" ersatt?
För kostsamt allså?

Och riskabelt, t ex så rastades de med munkorg och dubbel uppsättning koppel (det ena vanligt, det andra fastbundet vid förarens arm). Och onödigt i och med att tekniken blivit bättre, för det var inte som skydd/avskräckning utan just som larmsystem de hade sin funktion; Hör nån utanför hangaren, skäll och flottiljvakten hör det i högtalare och rycker ut. Vilket får en att fundera på alla de här historierna med folk instängda i flygplan hela natten -- hur pålitliga som larmsystem var de egentligen?

Gäss är/var bättre. USAF har haft det på några ställen under åtminstone flera år.

UrbanFredriksson skrev: Vilket får en att fundera på alla de här historierna med folk instängda i flygplan hela natten -- hur pålitliga som larmsystem var de egentligen?

Jag har haft samma funderingar också, fast i liten annan riktning. Genom alla år har jag med jämna mellanrum fått höra historien om "meken som blev inlåst av misstag i hangaren och var tvungen att sova i ett flygplan!" Det lustiga är att det alltid är i stor sett samma story fast alltid med mindre varianter på flottilj och flygplantyp. Det är dessutom alltid en andra- eller tredje- eller ännu längre-hands historia! Det har aldrig vad jag vet funnits nån som kunnat berätta att "det här hände mig" eller åtminstone kunnnat namnge person och exakt plats och tidpunkt eftersom vederbörande själv arbetade där då det hände. Precis som Urban har jag alltid undrat över varför idén med dessa lättretade hundar uppenbarligen då inte fungerat som det skulle så många gånger? Dessutom så är/var de flesta av Flygvapnets "standardhangarer", alltså typ "Hangar 81" och liknande som har funnits på de flesta flottiljer inte särskillt stora. Det krävs förmodligen att man medvetet gömmer sig för att inte bli upptäckt av en hundförare som kommer dit med Karo för nattens gläffs.

Dessutom 2, när jag gjorde grundutbildningen som Vaktsoldat (föregångare till Flygbasjägare) på F 7 fick vi teknisk grundkurs på Skyddshund, dvs den mer sansade versionen av jycke i stället för Hangarhundar. Det pratades dock en hel del om de andra drägglande bestarna som släpptes lösa bland flygplanen på natten, och framför allt hur viktigt det var att deras hundförare verkligen kollade först att hangaren ifråga verkligen var tom på nåt levande!

Därför tycker jag att historierna om den kvarglömde meken, som dessutom själv måste känt till hangarhundarnas existens, luktar lite av militär "Klintbergare"! Jag tänker därför här sticka ut hakan och påstå att: DET HAR ALDRIG HÄNT!

Men historien är så pass bra så jag hoppas verkligen nån här kan bevisa mig fel med egna trovärdiga förstahandsuppgifter om när var hur och vem! Gärna även med korrekt flygplantyp för övernattning . Men till dess står jag fast vid mitt påstående!

Att en jycke däremot gett sig på duken på en Tp 91 eller annat flygplan är inte bara fullt trovärdigt utan säkert även ingen engångsföreteelse.

Christer Sidelöv skrev:Jag har haft samma funderingar också, fast i liten annan riktning.

Som ju är helt rätt!

Att en jycke däremot gett sig på duken på en Tp 91 eller annat flygplan är inte bara fullt trovärdigt utan säkert även ingen engångsföreteelse.

Fast vi kanske ska påpeka att för att det inte skulle hända så sprang de inte fritt i hangaren, utan var kedjade så de inte skulle nå något flygplan, fast med en svag länk i kedjan.

Jag vet inte vart jag läste det, antagligen "Flygtiga minnen 2" som jag lånade på Stockholms stadsbibliotek nyligen. Där beskrivs en virrig historia om två flygmekaniker som kom på att de skulle stjäla ett flygplan (Kalmar flygflottilj?) på 40- eller 50-talet (vill jag minnas). Då hade man minsann dödat hangarhundarna, stulit ett flygplan och därefter försökt lyfta med flickvännerna. Det hade inte gått så bra och flygplanet havererade vid startförsöket.

Eftersom jag inte minns detaljerna eller vilken bok det är så kan jag tyvärr inte återberätta mer. Men i stora huvuddrag var det så att mekanikerna ville imponera på sina flickvänner och "fly" till ett annat land och leva loppan.

matnor skrev:Jag vet inte vart jag läste det, antagligen "Flygtiga minnen 2" som jag lånade på Stockholms stadsbibliotek nyligen. Där beskrivs en virrig historia om två flygmekaniker som kom på att de skulle stjäla ett flygplan (Kalmar flygflottilj?) på 40- eller 50-talet (vill jag minnas). Då hade man minsann dödat hangarhundarna, stulit ett flygplan och därefter försökt lyfta med flickvännerna. Det hade inte gått så bra och flygplanet havererade vid startförsöket.

Eftersom jag inte minns detaljerna eller vilken bok det är så kan jag tyvärr inte återberätta mer. Men i stora huvuddrag var det så att mekanikerna ville imponera på sina flickvänner och "fly" till ett annat land och leva loppan.

Ja det nämns i Flygtiga minnen 2 s18
B5 boken // Widfeldt, Hall samt vi har nog haft det på forumet (gamla?)
Det hände söndagsnatten 1948-08-22
Planet var B5 7058 F12-, med motor 563

En hangarhund sköts, bild finns.
Rubriserades väl som rymningsförsök.
Korpralerna var Johansson o Henriksson
Flickorna hette Kling o Olsson

Målet var Italien eller Frankrike.
Men utan flygutbildning o med en i förarsätet o 3 i baksits kom man bara efter
ca 200 meters luftfärd till att planet viker sig .
Vänster ställ bryts samt vingen knäcks.
Med motorn igång upptäcks planet på morgonen

De blir straffade och planet kasseras
För övrigt sista störe hav. med B5:an
Bengt

Per Björkqvist skrev:Hangarhundarna är ett minne blott..det var länge sedan de försvann.
Vet inte men bedömt i mitten på 80-talet är en grov gissning.
Det fanns bara en person som kunde hantera hunden och det var hundföraren(värnpliktig med personlig hund/hundar) alla andra betraktades som fiender!!

Som en av de sista värnpliktiga vid F 6 Västgöta Flygflottilj, kan jag nämna att hundförare i allafall hösten 1993 satte ut hundar i hangarerna. Tror det var så att det upphörde när de sista Viggenplanen lämnade flottiljen. Hundarna fick vänja sig vid hundföraren, ett tag innan hundföraren fick lov att sätta ut hunden i hangaren.

Om jag inte minns fel, var de kopplade i väggen och om hunden gav skall, larmade ett högtalarsystem... så man från vakten kunde lyssna på hunden i hangaren. Verkade det misstänkt blev det en extra patrullrunda ner över flottiljområdet. Ibland kunde hundarna reagera på exempelvis harar och rådjur som kommit in på området, dessa sprang oftast sin väg när man kom i närheten. Ibland lugnade hundarna ner sig fortare och då kunde man lyssna efter misstänkta ljud... hörde man inget mer än hundens tassande och koppel... då kunde man avvakta.

Någon kanske vet mer när man slutade sätta ut hundar. Kanske det var just för att F 6 var under avveckling som man inte "investerade" i ett modernare övervakningssystem?

Jag har också hört historier om folk som av olika anledningar blivit jagade av hundarna i en hangar. På F 6 fick vi höra historien om
"städerskan som kom för att städa nere på kompaniet, och man hade glömt att ta ut hundarna (eller om hon var tidigare till jobbet) så hon fick ta sig upp på ett Viggen... väl uppe på ryggåsen på flygplanet var hon i säkerhet tills vakter och hundförare fått ut hunden"

Per Björkqvist skrev:Hangarhundarna är ett minne blott..det var länge sedan de försvann.
Vet inte men bedömt i mitten på 80-talet är en grov gissning.
Det fanns bara en person som kunde hantera hunden och det var hundföraren(värnpliktig med personlig hund/hundar) alla andra betraktades som fiender!!

När jag gjorde värnplikten på F17 1996-1997 så sattes hangarhundar ut varje natt på både första och andra kompaniet.

Mvh
Carl-Johan

Bengt Ekbladh skrev:

matnor skrev:Jag vet inte vart jag läste det, antagligen "Flygtiga minnen 2" som jag lånade på Stockholms stadsbibliotek nyligen. Där beskrivs en virrig historia om två flygmekaniker som kom på att de skulle stjäla ett flygplan (Kalmar flygflottilj?) på 40- eller 50-talet (vill jag minnas). Då hade man minsann dödat hangarhundarna, stulit ett flygplan och därefter försökt lyfta med flickvännerna. Det hade inte gått så bra och flygplanet havererade vid startförsöket.

Eftersom jag inte minns detaljerna eller vilken bok det är så kan jag tyvärr inte återberätta mer. Men i stora huvuddrag var det så att mekanikerna ville imponera på sina flickvänner och "fly" till ett annat land och leva loppan.

Ja det nämns i Flygtiga minnen 2 s18
B5 boken // Widfeldt, Hall samt vi har nog haft det på forumet (gamla?)
Det hände söndagsnatten 1948-08-22
Planet var B5 7058 F12-, med motor 563

En hangarhund sköts, bild finns.
Rubriserades väl som rymningsförsök.
Korpralerna var Johansson o Henriksson
Flickorna hette Kling o Olsson

Målet var Italien eller Frankrike.
Men utan flygutbildning o med en i förarsätet o 3 i baksits kom man bara efter
ca 200 meters luftfärd till att planet viker sig .
Vänster ställ bryts samt vingen knäcks.
Med motorn igång upptäcks planet på morgonen

De blir straffade och planet kasseras
För övrigt sista störe hav. med B5:an
Bengt

Första gången jag hörde talas om den här händelsen var när jag i början på 70-talet fick syn på haverirapporten på Krigsarkivet när jag egentligen sökte nåt annat. Det är ett tag sen, men vad jag minns kom man aldrig ens i luften. Förutom mörker rådde "starkt nedsatt sikt" (möjligen dimma). Flygplanet gjorde en kraftig ground-loop under startförsöket vilket knäckte både landställ och vinge (och förmodligen någons självförtroende). "Piloten" var förutom att han saknade flygutbildning endast lindrigt nykter liksom hans passagerare. Om han verkligen kommit upp i luften, ens 200 meter bort, hade garanterat ingen överlevt! Vaktstyrkan blev varse ganska omgående att nåt höll på att hända när man hörde en motor som plötsligt gick på högvarv. Den eller de som gav sig ut i mörkret på fältet hittade då först bara flygplanet som stod där på ett ben och puttrade för sig själv.

Andra rapporter som fastnade i minnet var exempelvis den om den endast segelflygutbildade meken på F 5 som stal en Sk 25, som han busflög med längs med västkusten innan han då soppan tog slut nånstans långt ut i Göteborgs skärgård landade på vattnet. Varken flygplan eller mek hittades efteråt trots att en fyrvaktmästare sett var han landat. Rapporten avslutas med ett kort torr kommentar: "Troligen självmord".

Christer Sidelöv skrev: .......

Andra rapporter som fastnade i minnet var exempelvis den om den endast segelflygutbildade meken på F 5 som stal en Sk 25, som han busflög med längs med västkusten innan han då soppan tog slut nånstans långt ut i Göteborgs skärgård landade på vattnet. Varken flygplan eller mek hittades efteråt trots att en fyrvaktmästare sett var han landat. Rapporten avslutas med ett kort torr kommentar: "Troligen självmord".

Detta hände 1946-08-15 med Sk25 25108, F5-308.
Fur. N.E.Claesson tar planet ,under förevändningen att han skall köra ut planet till startplatsen.
Starten sker 13,30 och bränsle finns för 3,5 tim.
Han kretsar bla. runt kyrktornet i Ängelholm samt över Helsingborg slår han av motorn flera ggr. under sin "uppvisning".
17,10 ser fyrmästaren på Tistlarna hur ett plan gör en brant dykning för att plana ut
strax över vattenytan.
Sjunker efter några minuter.
Kamraterna hade tyckt att han under torsdags-förmiddagen verkat vara sinnesförvirrad.
Bla skulle han sagt; ""nu skall det snart ske"".

Bengt

Genom alla år har jag med jämna mellanrum fått höra historien om "meken som blev inlåst av misstag i hangaren och var tvungen att sova i ett flygplan!" Det lustiga är att det alltid är i stor sett samma story fast alltid med mindre varianter på flottilj och flygplantyp. Det är dessutom alltid en andra- eller tredje- eller ännu längre-hands historia! Det har aldrig vad jag vet funnits nån som kunnat berätta att "det här hände mig" eller åtminstone kunnnat namnge person och exakt plats och tidpunkt eftersom vederbörande själv arbetade där då det hände.

Därför tycker jag att historierna om den kvarglömde meken, som dessutom själv måste känt till hangarhundarnas existens, luktar lite av militär "Klintbergare"! Jag tänker därför här sticka ut hakan och påstå att: DET HAR ALDRIG HÄNT!

Men historien är så pass bra så jag hoppas verkligen nån här kan bevisa mig fel med egna trovärdiga förstahandsuppgifter om när var hur och vem! Gärna även med korrekt flygplantyp för övernattning . Men till dess står jag fast vid mitt påstående!

Dags att ändra sig ! Hittade av en slum hela historien från den drabbade Ulf Wiberg när jag satt och bläddrade bland gamla ex av "Svensk flyghistorisk tidskrift".

SFT 3/03 sid 26-27

Mvh
Nicklas

På min tid som vpl insatssoldat vid först F15 och sedan F13M så hade vi hangarhundar.
Kommer ihåg en händelse som var riktigt nervöst.... och det var när man skulle gå in sig på hangarhundarna uppe på F15..... då skulle man gå mycket sakta på en stig i skogen och sedan kom hundföraren ifatt mig.... å så rätt som det var så fick jag en hund i ryggen och känner bara huggen komma mot ryggen... tur dock så har dom munkorg på sig :)
På F13M var dom mycket snällare. Det var tjänste hundar klass 3 så dom var mycket lugnare. En kul episod därnere var att vi fick för oss att testa hundarna.... så vi pratade ihop oss med räddningsledaren/insatschefen och även ansvarig hundchef på F13.
Så vi skickade en av dom nyinryckta killarna långt ut mot bankorset och sedan fick han sakta ta sig upp mot hunden (som satt ute i löplina).
Jag och en till observerade följande från en av plattorna och såg hur "pinnen" kom närmare och närmare.... tills hunden kände av honom, och sätter full fart mot honom. Tack o lov så tar det stopp vi slutet av löplinan och hunden flyger upp i luften och landar sedan hårt i marken.... och skäller och skäller nå så förbaskat...
då ska jag tala om att även om detta var en tjhund kl 3.... så var hon en knähund. Killen inne i vakten blev helt förskräckt när hunden började skälla och ropade på oss mycket upphetsat på radio.... å då svarade vi att vi övar med hunden och det inte är någon fara. Vi går sedan fram till hunden(som fortfarande skäller och hoppar för den vill så gärna hugga en värnpliktig i benet) och sätter på kopplet för att göra eftersöket. Vi ropar på radion åt "pinnen" att han ska lägga sig ner platt på marken tills vi kommer fram och efter en stund när vi kommit fram så lugnar sig hunden.