Svenskt Flyghistoriskt Forum

Undrar lite hur man gjorde med trafiken när man hade vägbasövningar, stängde man bara av vägen under den tid man landande plan eller startade 10-15 min? Eller fick man lägga om förbifarten med jättelånga omvägar? Kollade på eneryda tex, det blir ju jättelång omväg där man fick lottsa om trafiken`i så fall. Men i ålem ser det bättre ut tex.

Spontant, vid vägbasövningar ville man nog störa så lite som möjligt.
Dvs. fanns "nära" omvägar utnyttjades dessa, ev. enkelriktade?
Man har ju sett vpl. med flaggor och dylikt för trafikdirigering.
Och som sagt med så lite störningar som möjligt.
Dvs. trafiken släpps på till nästa start/landning.

Vid skarpt läge, och behov att utnyttja vägbasen oftare samt med då säkert mycken mindre civil trafik
kunde det nog bli längre stopp och längre omfarter där så erfordrades.
Detta är min syn.

Bengt

I samband med övning på Björkabasen 1991 eller -92 flög vi även på väg 13 söder om Sjöbo.
Där finns en relativt kort omväg runt banan, och den användes för biltrafik hela dagen trots att vi bara flög ett pass på förmiddag och ett på eftermiddagen.
Omvägen syns tydligt på på Eniro, ligger norr/ost om väg 13 med en skarp 90-grders krök.

/Martin

Min svärfar som ofta körde sträckan Kalmar - Stockholm under 70-talet, och även under tidigt 80-tal, har berättat att han vid ett flertal gånger har fått stanna eftersom vägen varit avstängd vid Fält 83 Ålem.

Vid ett par tillfällen såg han J 35 (oklart vilken version) komma in för landning, alt lyfta.

Mvh
Fredrik Lager

Många baser hade en trafikregleringsplan för vägtrafik och skyltar för att ombesörja omledning, avspärrning, m.m. Men om och hur den utnyttjades vid övningar då allmänna vägar nyttjades av/för flygplan vet jag ej.

Men det synes som så att man ofta föredrog att leda om trafiken via andra vägar, istället för att ideligen stänga av resp. släppa på trafik. Fördelen med detta var många, bl.a:

# Man kunde minska antalet personer som behövdes för att leda och ombesörja avstängning och omledning.

# Man minskade risken för tillbud mellan civil och militära fordon, t.ex klargöringsfordon som backade ut ur flygplansfickor.

# Man minskade risken för skadliga föremål på de vägar där flygplanen skulle taxa eller bogseras.

# Man slapp insyn från alltför nyfikna civilister och utländska fordon (som påpassligt ofta uppehöll sig i trakterna kring svenska flygövningar).

# Man slapp störningar i flyg- och klargöringsenvelopen p.g.a att vägen inte hade tömts på civila fordon.

Fredrik Lager skrev:Min svärfar som ofta körde sträckan Kalmar - Stockholm under 70-talet, och även under tidigt 80-tal, har berättat att han vid ett flertal gånger har fått stanna eftersom vägen varit avstängd vid Fält 83 Ålem.

Vid ett par tillfällen såg han J 35 (oklart vilken version) komma in för landning, alt lyfta.

Mvh
Fredrik Lager

Oki lät intressant då det fältet inte verkade så svårt att leda om trafiken vid. Men det kanske var en dagövning, och att man ledde om då övningen pågick längre?

Andy skrev: Oki lät intressant då det fältet inte verkade så svårt att leda om trafiken vid. Men det kanske var en dagövning, och att man ledde om då övningen pågick längre?

Vet inte om det var dag, natt eller kvällsövningar. Har faktiskt aldrig tänkt tanken att fråga om detta. Men ska göra det nästa gång jag träffar honom!

Mvh
Fredrik Lager

Hej.
Ur; boken Gripen F7 Flottiljen s 241:

Bildtext;
"Vägen mellan Lidköping o Trollhättan duger gott som landningsbana åt Viggen ,men marschfarten på landsvägen är inte så imponerande. Även en 3-hjuling går fortare"

Har inte scanner , men bilder visar en startande? 37:a med i bakgrunden väntande långtradare.
Bogserade 37:a förbi personbilar som ev. står mycket nära diket.
samt 3-hjulingen framför bogserande 37:a

Ingen förbifart här inte.

Bengt