Svenskt Flyghistoriskt Forum

!945-07-26 blir en av Svensk Flygtjänst inköpta J 11 påskjuten av värnpliktig vid Hästholmen.

"Det var skjutövningar vid Hästholmens skjutplats,:: vid anflygningen "greps en vpl. av någon slags psykos"
"rusar fram till en då obemannad lv-pjäs och avgav eld".

Resultat: föraren T M Pettersson får några kraftiga köttsår i ena benet, men lyckas återvänd och landa på
F3, Malmen.

Nu verkar ingen av Svensk Flygtjänst J 11 avförts pga. händelsen , men

Vilken fd. J 11 var det?
Vad fick vpl. för straff?
Bengt

Det är alltså någon av planen på nedanstående lista:

http://surfcity.kund.dalnet.se/falco_swecivil.htm

men vilken?

Med stor sannorlikhet var det frågan om SE-AOK. Piloten "Pithers" berättelse finns i boken Målflyg vilket återges här med tillstånd från författaren Åke Hall:

Här kommer en bild på Tage Pallér framför SE-AOK på Karlsborg. Jag tror det var den kärran (?) för Pither var baserad på F 6 då "Hästholmenincidenten" inträffade...

Tage Pallér – eller Pither – får själv berätta:

"Jo, ja, det där var ju kul att hamna på förstasidan i Vecko-Journalen. Jag var ju bara 27 år gammal då, men fan vad mycket post och beundrarbrev jag fick från en massa tokiga fruntimmer – ja till och med från gamla kärringar och rika änkor. Bakgrunden till det där var ju en liten malör som jag råkade ut för under mitt första år i Svensk Flygtjänst. Under målflygning över Hästholmen vid Vättern på 300 meters höjd, och wirelängd 800 meter, tog luftvärnet fel på målet och flygplanet, så jag fick en salva i kärran med en träff i vänster ben med kraftigt blodflöde som följd. Jag försökte i bästa möjliga mån stoppa blodflödet med vänster hand under hemflygningen till F 3, där ambulans väntade för vidare transport till lasarettet och tre veckors sjukhusvistelse. Jag fick som plåster på såret 250 kronor för att jag räddade kärran hem till Malmslätt.

Det var ju så att jag tidigare var värnpliktig flygförare. Hade jag varit fänrik så hade jag fått Svenska Dagbladets medalj, men Nordenskiöld tyckte annorlunda och han satt ju med i juryn där… Jag var i alla fall den främste aspiranten till medaljen 1945 och det var tänkt att jag skulle få den. Jag fick en skrivelse där jag skulle redogöra för händelseförloppet. Jag hade en god vän som var advokat, och som hjälpte mig att formulera skrivelsen, men det hjälpte ändå inte… Det föll väl inte Nordenskiöld på läppen att en före detta skiten värnpliktig flygförare och furir skulle få medalj för berömlig flygargärning, vad vet jag?"