Svenskt Flyghistoriskt Forum

Jag läste nyligen i en bok att Lansen var förberedd för att bära amerikanska kärnvapen. Med tanke på att Sverige sedan mycket länge har haft ett nära och intimt samarbete med NATO, är väl detta inte så konstigt. Kunde Viggen och kan Gripen göra detsamma?

Hälsar
Sam

>>Jag läste nyligen i en bok >>

Det finns många böcker.
Vad reffererar du till?
Bengt

Jag refererar till en bok jag nyligen läst, som sagt. Vilken bok det är spelar väl mindre roll. Men om ingen vet något eller vill svara på frågan så spelar det mindre roll. Så viktigt är det ju inte.
Sam

Hej!

Eftersom Gripen kan använda NATO balkar så bör typen, rent teoretiskt kunna bära, åtminstone mindre taktiska,
kärnvapen!?

Tommy

A 32A Lansen kunde ju bära den brittiska 1000 lb general purpose bomb, som i svenska Flygvapnet benämndes 500 kg minbomb m/56. Av vad jag kan se var upphängningsöglornas placering oförändrad gentemot de engelska bomberna. Således borde Lansen ha haft balkar som kunde bära vissa "NATO-vapen". Om det fanns några amerikanska atombomber som passade i dessa balkar och som hade en vikt runt 500-600 kg vet jag dock ej, men helt osannolikt är det väl inte. Fällningsmetodik skulle väl, precis som många andra vapen, vara ett "hantverk" där piloten manuellt skulle fälla lasten vid rätt fart, höjd, dykvinkel, belastning, m.m.
Dock är väl steget lite väl långt att därmed säga att Lansen var anpassad för att bära atomvapen.

De flesta av Viggens vapenbalkar var konstruerade för att kunna bära last med s.k T-plugg. Vidare var de flesta elanslutningarna i balkarna och på den yttre lasten av s.k RUBE-typ, vilket innebär att kontaktstycket automatiskt gled upp i balkens enanslutning. Detta är ett unikt svenskt system, konstruerat för att underlätta och snabba på hängning och nedtagning av yttre last. Således passar "NATO-vapen" inte rakt av i dessa balkar. Exempelvis när RB 24, 71, 74, 75, 99 (samtliga "NATO-vapen") implementerades fick lavetten, skenan mellan roboten och balken, omkonstrueras för att passa T-pluggs- och RUBE-systemet.

JAS 39A/B/C/D har också T-pluggs- och RUBE-systemet. Men på JAS 39C/D finns möjligheten att byta ut de svenska balkarna mot balkar som kan bära "NATO-vapen". Dessa vapen är oftast försedda med två upphängningsöglor som sitter 14 tum eller 30 tum ifrån varandra. Elektrisk anslutning till flygplanet sker oftast medelst kabel som skruvas fast. Om det finns atombomber som passar i dessa balkar och har en vikt under 1200-1300 kg vet jag dock ej.

Om du vill läsa på lite om svenska kärnvapen kan du googla på "svensk atombomb", "svenska kärnvapen" eller "SAAB A36". Eller lyssna på denna P3 dokumentär http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=1985968. I boken "ÖB:s klubba" finns även ett avsnitt som handlar om svenska kärnvapen.

T-plugg (T-lug) finns på en del NATO-last också. Vad jag däremot inte fått fram är om det skiljer något mellan svensk och NATOs T-plugg.

Emil Lindberg skrev:Fällningsmetodik skulle väl, precis som många andra vapen, vara ett "hantverk" där piloten manuellt skulle fälla lasten vid rätt fart, höjd, dykvinkel, belastning, m.m.

Det var väl "Toss bombing" eller LABS som Lansen skulle ha använt sig av i så fall.. antar jag. De flesta samtida flygplan (som t.ex. Canberra, Super Sabre) hade en dator för att ge styrkommandon till piloten, det tror jag inte var aktuellt för Lansen? (alltså för sådan manöver).
http://en.wikipedia.org/wiki/Toss_bombing

/Roger

För kärnvapen var det inte bara en fråga om att kunna hänga dem på lämplig balk, det behövdes också ett armeringssystem, så kallad IFI (Inflight Insertion system) för att klargöra vapnet i luften, tillsammans med IFE (Inflight Extraction) för säkring i luften. Exakt hur dessa fungerade är lite oklart men man kan förmoda att de bestod av några elektriska kretsar som krävde speciella manöverreglage i cockpit. En del tidiga amerikanska kärnvapen var dessutom lite luriga aerodynamiskt, och krävde speciell utrustning för att säkra separeringen från flygplanet.

Det är nog synnerligen osannolikt att det någonsin var aktuellt att hänga amerikanska kärnvapen på svenska flygplan, både av politiska och tekniska anledningar.

"U.S. Nuclear Weapons" av Chuck Hansen (Aerofax, 1988) rekommenderas som vidare läsning.

/Leif

eralehm skrev:Exakt hur dessa fungerade är lite oklart men man kan förmoda att de bestod av några elektriska kretsar som krävde speciella manöverreglage i cockpit.

På B 18 m.fl testades elsäkrade tändrör till raketer. Dock tror jag att det handlade om att med en strömimpuls osäkra dem vid avfyring. Jag tror inte att det var möjligt att säkra dem om osäkring väl hade skett.