Svenskt Flyghistoriskt Forum

Teneriffa
Såg någonstans att DC7C reg SE-CCC (?) startade, fällde in stället men eftersom man hade roterat alldeles för lite så satte sig Sjuan åter på banan
A total hull loss.

Här var det inte tal om någon AAA-rating

Skickar med en länk på Aviation Safety Network om Olyckan som hände på Teneriffa 1965
Det var 91 Själar ombord alla klarade sig

http://aviation-safety.net/database/rec ... 19650208-1

Göran

Olyckan med "Stig Viking", ett lätt ironiskt namn när planet inte steg när det borde av någon anledning vilken den nu var, är inte nämnd i krönikan i "Ett år i luften". En årsbok som på 60-talet hade "tappat sugen", och där händelserna 1965 inte finns med förrän i den sista sent omsider utgivna årgången, daterad 1969-70. Krönikan där går t o m 1968. Googling ger mig bara befälhavarens/styrmannens namn, en f d silvervinge. Man undrar ju vad som låg bakom olyckan. Planet helt sönderbränt - men alla klarade sig utan större skador vad jag förstår.

Så fick jag en träff där Hans Jakobsson förtjänstfullt behandlar DC-7:an ur ett svenskt perspektiv. En gång trodde man ju att man kunde Douglas-typerna och deras variationer men det är inte lätt.

På samma flygplats inträffade 27 mars 1977 tidernas värsta olycka då två Boeing 747 kolliderar då den ena håller på att starta. Det tycks mig som om att fraseologi och VHF-telefoni, nästan musei-mogen redan då, är två rackliga företeelser. (Jag hajade till när jag i en annan tråd såg en omkopplare. Forntid! När kommer något bättre?

Lars S

Hej Lars,
enligt bloggen Mette Ylva och alla de övriga så hävdas att Teneriffaolyckan var den enda DC7C-olyckan som SAS råkade ut för.
Vad jag minns så skoflög SAS både på Kungsängen och Visby och på bägge platserna så landade man (DC7C) utan att fälla ut landningsstället. Jag vet ej om planen totalhavererade men litet förargligt måste det ha varit.
(man kan nämligen stänga av varningen "ställ ej ute" när man övar på tre motorer). Sen glömde man bort...
Det sägs att det finns dom som lhar andat med stället inne och så finns det dom som kommer att göra så. Tack o lov hann jag sluta i tid.

Hej Robert, i all hast innan Systemet stänger:

Det var en en DC-6B som råkade illa ut på Kungsängen. Enligt SFF Kronologis litet insinuanta text:

1957, 28 november: En av SAS DC-6B, SE-BDP, totalhavererar i samband med skolflygning på Kungsängens flygplats i Norrköping. Planet gör en "oavsiktlig buklandning" och totalförstörs av eld. Inga ombordvarande kommer till skada.

Det är svårt det där med DC-6 och DC-7... Fast väldigt sekundärt i sammanhanget.

Lars S

Du har så rätt Lasse!
Minns du någon skolflygning på Visby som slutade likartat (DC7C el DC6B)?

Hej Robert!

Någon liknande händelse i Visby som i Norrköping känner jag inte till men om SAS-plans öden och äventyr vet jag väldigt litet; min kunskap är inte djupare än ungefär vad som finns förtecknat på Stellan Hilmerbys sajt på http://www.hilmerby.com/fleet/dc6.html
http://www.hilmerby.com/fleet/dc7.html samt några missöden (Kairo?, Bromma 10 januari 1954 då OY-KMA körde in i en snödriva, (möjligtvis snövall som plogats upp), varvid noshjulet slogs av. Finns bild av skadorna i SFF bildarkiv.)

Förteckningen är gjord av en f d DC-9-kapten, som jag förresten växlade några ord med med för en vecka sedan i Västerås bredvid hans fina flygplan för tillfället. Han bogserade numera segelflygplan (dock ej med detta plan) och det är ju inte det sämsta.

Lars S

SE-CPT
En SAS-cpt äger denna Cub
Lasse har åter visat en trevlig regga.
Om alla SAS-missöden skulle räknas upp så räcker inte den här rutan till. På rak arm minns jag: En DC10 i N.Y, En Caravelle i Ankara, En DC8 i LA - nej nu är det nog bäst att sluta.
Kanske någon vill fortsätta i en ny länk?

Hej Robban!

SE-CPT verkar ägas av Tekniska Högskolans Flygklubb, sedan 1961 t o m. Det är kanske ingen "riktig" Super Cub; den saknar bl a klaff. Jag kommer att tänka på en av de mest intelligenta personer jag känner, en f d arbetskamrat som prövat på det mesta, och bl a flugit litet, och antagligen just med detta plan. Han tyckte mest det var litet obehagligt att hantera ett lätt högvingat plan i kyttig luft nära och inte minst på marken. Själv minns jag att en "armé-Cub" som slog runt på isen i Ottsjö.

Hans Åkerstedt och jag hade ett angenämt samtal; jag berömde Ballongfederationens minnesmärkeslista och han gillade SFF Kronologi. Sedan fick jag lära mig att skall man bogsera vattenbarlastade segelflygplan behövs litet fart och kraft typ Pawnee. Så skulle man vara noga med att vända den bakre spaken rätt när man sätter i den i Super Cubben. En gång skulle den alltid tas bort när en icke-flygutbildad satt i bak (Super Cub flygs från framsits i motsats till lill-Cub) och en gång råkade den förstås vändas fel. Det gick mycket illa när piloten behövde trycka ned nosen men inte kunde. I och för sig vällovliga säkerhetsåtgärder kan slå fel...

Lars S

Hej Laase!
Lustigt det där att förarplatsen ändrades på Supercuben. Har flugit bägge typerna men aldrig reflekterat över detta.

Jag tror jag har rätt. Jag har bara två gånger åkt med i SE-ATP, en "Lill-Cub". "Känns drögig som en Bergfalke", sa Sven Å (också segelflygare) i baksits när han bad mig ta spaken. Jo visst.

Här en bild från Ottsjöns is i början på 70-talet. Tekniskt mycket dålig (inget snack om "Minolta" och "objektiv" o d) men vi som upplevt litet inom svenskt flyg/segelflyg känner nog igen några profiler.

http://larssundin.ownit.nu/Armecub_skad ... b_m_fl.jpg

Lars S

Jag säger inte emot dig, Lasse! Jag menar bara att jag satte mig i framsits på S.cuben utan att reflektera!
Annars är det en snygg bild på hur det kan gå.

Nej det är ju helt naturligt att man sätter sig där instrumentbrädan är. I J-3 Cub var det inte så många instrument, och man hade ett gasreglage, bensinkran och litet till inom räckhåll från baksits vill jag minnas.

Se http://www.ksak.se/klubbar/GoteborgsVet ... percub.htm och http://sv.wikipedia.org/wiki/Bild:PA-18-160_01.jpg för att se var man sätter sig när chansen ges.

I det senare sajten kan man sedan gå till till signaturen "Towpilots" porträttgalleri m fl bilder. Om man nu har andra intressen än flyg.

Jag har kompletterat bilden från Ottsjömissödet.

Lars S

Har spanat på bilden men känner inte igen någon.
Var det en annan kärra som blåste omkull Cuben eller var det en för häftig gir på marken?

Robert Widmark skrev:Har spanat på bilden men känner inte igen någon.
Var det en annan kärra som blåste omkull Cuben eller var det en för häftig gir på marken?

Jag såg inte när det hände, jag minns inte om jag ens såg planet ligga upp och ned eller stå med nosen mot marken, men jag har för mig att Douglas (piloten hette så) helt enkelt överraskades av en alltför stark vind vid taxning för att kunna hålla planet i styr.

I Ottsjö fick ju folket på marken ibland vara snabbt framme och grabba tag i ett landat segelflygplan. Det var inte lämpligt för piloten att snabbt kliva ur. Jag tror man fick assistera Bogser-Cubbarna också ibland.

Lars S

Du hade nog bättre tur med vädret än jag. Minns att det var blött så för att bli av med vattnet på isen så borrades det ett otal hål för att vattnet skulle kunna rinna ner. Så skulle kärrorna packas ihop varenda kväll.
Mycket jobb o lite flyga, skulle man kunna säga. Men det var kul när lävågorna kom.

Hej Robert!

Det var några år kring 1970 jag var där och flög. Numera är jag där årligen för litet skidåkning, och ibland har detta varit samtidigt med segelflyget under mars månad (två veckor).

Ett litet reportage från 2003 finns på http://www.osfk.se/arkiv/OTTSJON2004.pdf, då hade man problem med vatten på isen som man kan se.

Officiell sajt: http://www.segelflyget.se/ottsjo/

Lars S, en gång yngre

Hej Lasse!
Har tagit del av dina fina bilder fr Ottsjö. Kollade min egen logg och finner att jag låg på Ottsjö våren 97. Fick aptit på våg så det blev Frya på hösten.
Skönt att slippa frysa!