Nordensiktet kontra Wilkenssonska siktet
Postat: 02 maj 2012, 10:14
SFF har fått en fråga från Ny Teknik rörande de pricipiella skillnaderna mellan Nordensiktet och det svenska Wilkenssonska/Faxénska siktet. Utan att gå in på några tekniska djuplodningar har vi försökt oss på en populärbeskrivning av skillnaderna. Vi lägger här ut utkastet till svar och hoppas att det finns medlemmar i våra led som kan tillföra fakta eller korrigera sådant som inte är korrekt. Om någon dessutom råkar ha en digital bild på ett Nordensikte vore det bra.
"Nordensiktet kontra Wilkenssonska siktet
Den stora principiella skillnaden mellan Nordensiktet och det Wilkenssonska siktet, var att det förra krävde att det fällande bombflygplanet befann sig på konstant höjd över målet, uppemot 10.000 meter, medan det senare siktet, som Wilkensson f ö utvecklade ihop med Torsten Faxén, medgav att bomberna fälldes under dykning på visst avstånd från målet, s k tossbombning.
I flygplan som utrustats med Nordensiktet, t ex Boeing B-17, tog bombfällaren över manövreringen av flygplanet i slutskedet eller också dirigerade han in det med korta kommandon till piloten, typ ”Left, left! Steady, steady. Right, right!” Dessförinnan hade siktet programmerats med olika parametrar som barometertryck, vindstyrka och -bäring, flygplanets groundspeed m m. Vissa parametrar gick också att korrigera under anflygningen. När bombflygplanet befann sig över målet och detsamma täcktes av siktets hålkors, fälldes bomblasten manuellt med en knapptryckning av bombfällaren.
Även det Wilkenssonska siktet programmerades före start och också under anflygningen med olika parametrar. När dessa åtgärder vidtagits överläts åt siktet att göra fällningsberäkningarna. När kriterierna för träff i målet var uppfyllda och piloten höll siktets siktpunkt mot målet, fälldes bomberna under upptagning och i en kastbana på impuls från siktet. Fällningen ägde således rum på visst avstånd från målet vilket var av stor taktisk och inte minst flygsäkerhetsmässig betydelse genom att bombflygplanet i fällningsögonblicket befann sig utanför det ofta av luftvärnet försvarade målområdet.
Det Wilkenssonska siktet, i huvudsak en mekansiskt dator, togs fram ungefär samtidigt med Saab B 17 (BT-2; BT avser Saab:s Beräknings Teknisk avdelning) vilket gjorde att den typen inte användes som störtbombflygplan, vilket ursprungligen var tänkt. Siktet användes också i Saab B 18 (BT-3), I olika versioner av Saab 21 (BT-9) och sedan, med användande av elekrtrisk drivning av gyrot, i Saab A 32A (BT-9C) samt i amerikanska Boeing B-47 Stratojet."
"Nordensiktet kontra Wilkenssonska siktet
Den stora principiella skillnaden mellan Nordensiktet och det Wilkenssonska siktet, var att det förra krävde att det fällande bombflygplanet befann sig på konstant höjd över målet, uppemot 10.000 meter, medan det senare siktet, som Wilkensson f ö utvecklade ihop med Torsten Faxén, medgav att bomberna fälldes under dykning på visst avstånd från målet, s k tossbombning.
I flygplan som utrustats med Nordensiktet, t ex Boeing B-17, tog bombfällaren över manövreringen av flygplanet i slutskedet eller också dirigerade han in det med korta kommandon till piloten, typ ”Left, left! Steady, steady. Right, right!” Dessförinnan hade siktet programmerats med olika parametrar som barometertryck, vindstyrka och -bäring, flygplanets groundspeed m m. Vissa parametrar gick också att korrigera under anflygningen. När bombflygplanet befann sig över målet och detsamma täcktes av siktets hålkors, fälldes bomblasten manuellt med en knapptryckning av bombfällaren.
Även det Wilkenssonska siktet programmerades före start och också under anflygningen med olika parametrar. När dessa åtgärder vidtagits överläts åt siktet att göra fällningsberäkningarna. När kriterierna för träff i målet var uppfyllda och piloten höll siktets siktpunkt mot målet, fälldes bomberna under upptagning och i en kastbana på impuls från siktet. Fällningen ägde således rum på visst avstånd från målet vilket var av stor taktisk och inte minst flygsäkerhetsmässig betydelse genom att bombflygplanet i fällningsögonblicket befann sig utanför det ofta av luftvärnet försvarade målområdet.
Det Wilkenssonska siktet, i huvudsak en mekansiskt dator, togs fram ungefär samtidigt med Saab B 17 (BT-2; BT avser Saab:s Beräknings Teknisk avdelning) vilket gjorde att den typen inte användes som störtbombflygplan, vilket ursprungligen var tänkt. Siktet användes också i Saab B 18 (BT-3), I olika versioner av Saab 21 (BT-9) och sedan, med användande av elekrtrisk drivning av gyrot, i Saab A 32A (BT-9C) samt i amerikanska Boeing B-47 Stratojet."