En anekdot om morse och en quiz

[Kjell Franzén]

Min gamle kollega Bengt Palmqvist drog många skrönor under fikarasterna. En var från hans tid i FV. En het sommardag med mycket turbulens var han ensam på väg med en Stork på låg höjd och det var dags för positionsrapportering medelst telegrafi och morse. Han sa att man gärna valde korta ortsnamn om det var möjligt - av ren lathet - förmodligen. I detta fall valde han Habo som han just passerat, men det var ett misslyckande sa han för han blev aldrig färdig förrän han var så långt från Habo att det var meningslöst att fortsätta. Och ändå var det med en långsam Stork! En fråga nu, varför var Habo ett så svårt objekt för positionsrapportering?
Kjell Franzén

[ESSA]

Jag är bra på morsetelegrafi, (Arméns telegrafistmärke i silver) och jag tycker HABO är helt normalt att sända;
.... .- -... ---
Många "prickar" gör hela ordet ganska kort. För mottagaren kan det möjligen vara lite besvärligt om det var turbulent vilket kan göra att telegrafisten nycklar ofrivilliga extra "prickar" i tecknen. Är det det du menar? Men det kan ju drabba vilka tecken som helst, så just HABO är inte konstigare än andra ord.

ESSA

[Kjell Franzén]

Det finns en Q-kod också först, det blir 9 prickar i rad. Tur det inte var Hestra.

[Kjell Franzén]

Jag ska väl tillägga att Bengt var både förare och telegrafist och Storken har låg vinbelastning och stor spännvidd och därvid känslig för turbulens. Varje gång han missade så måste han börja om från början. Men som sagt, för en driven telegrafist är det kanske inga problem att få spacen mellan prickarna på rätt ställe.

[ESSA]

OK, naturligtvis var det en Q-kod och det var säkert QTH, så, ja, jag håller med, många prickar i rad! Att telegrafera som pilot i litet flygplan var säkert en utmaning.

Poliserna i Göteborg körde också morse i polisradions början (30-talet). Även det en utmaning i skumpande bil på dåtida vägar.