Inspelning av "Tre Kärlekar". Del 1, förberedelser
Postat: 03 aug 2008, 07:32
Den här veckan visades sista avsnitten av "Tre Kärlekar" i repris. I förra veckans avsnitt syntes tre stycken DC-3 på Bromma då seriens huvudperson Gösta Nilsson kommer för att hälsa på före detta flygvapenkollegan Brantfors (vad nu karaktären hette i förnamn). I själva verket var det bara två DC-3or som användes då avsnittet spelades in i maj 1990 på ett då nästan öde Bromma flygplats. Flygande Veteraners SE-CFP fick under några dagar agera filmstjärna. Tidpunkten skulle vara precis efter att kriget slutat 1945, så Daisys målning ansågs för ”modern”! SAS var ännu inte bildat så därför bestämdes att flygplanet måste märkas om till sen ABA märkning.
Regissören Lars Molin diskuterar med Flygande Veteraners Jukka Laaksonen. "Om vi inte får låna Daisy får du en smocka"
Att måla om en DC-3 är dock både dyrt och tidsödande även om det bara är en dekormålning på ett annars plåtrent flygplan, så därför valde man att fuska lite. Uppdraget gick förstås till Arlandasamlingarnas nestor Göte Johansson som då jobbade i TVs kulissateljé där han redan ansvarat för att bygga den Capronireplika som använts i tidigare avsnitt, den som numera står på FVM i Linköping.
I stället för att ta bort SAS målningen valde man att täcka över den. Först användes en slags flytande gummilösning som man målade över alla spår av SAS och civilregistrering med.
Efter att det torkat målades helt enkelt gummit och därmed SAS-målningen över med aluminiumfärg! Genial idé som dock visade sig ha en del småproblem i slutändan.
Efter att aluminiumfärgen i sin tur torkat applicerades ABA märkningen med hjälp av färdiga dekaler. Första resultatet visade sig inte helt lyckat då det var vissa svårigheter att matcha nyanserna i metallen med aluminiumfärgen. Men just då fick det tills vidare duga.
I en slags hyllning till svenska DC-3or valde man att märka om SE-CFP till SE-BAA, dvs första DC-3an som kom i tjänst i Sverige redan 1937. Att CFP ursprungligen egentligen är en militär C-47A med lastdörr på vänster sida i stället för passagerardörr på höger sida fick anses som mindre viktigt i sammanhanget. Göte i brun jacka pekandes.
Resultatet av en dag i sminklogen.
För att ge nån känsla av aktiv flygplats anno 1945 hyrdes en DC-3 in från Flygande Veteraners systerförening Air Veterans i Finland in som "statist". De dök därför upp med sin OH-LCH.
Samma procedur att täcka över finska märkningen påbörjades.
OH-LCH skulle nu märkas om till SE-BAB, men man bestämde redan från början att bara märka om den på vänster sida. Dels var det billigare men eftersom Air Veterans då fortfarande hade en ganska neutral målning kunde den nu agera två olika flygplan i bakgrunden genom att taxa förbi från höger till vänster som SE-BAB, och från vänster till höger ”som en annan kärra”!
Lennart Tilosius i färd med att sätta fast SE-BAB på den finska trean. Göte Johansson och Jukka Laaksonen bredvid.
Under tiden som vänstersidan på den finska DC-3an märktes om var man tvungen att låna CFP för att låta de två ”stuntpiloterna” Åke Spong och Lasse Hultman göra sina tre starter och landningar inom tre månader för att kunna ta passagerare. Det var början på maj och Flygande Veteraners säsong skulle precis börja. Åke och Lasse, båda tyvärr nu borta, var två pensionerade Linjeflygkaptener som båda flugit CFP redan då den användes av Linjeflyg innan den blev en Tp 79 i Flygvapnet.
Nu målad som en ABA DC-3 från 1945 begav de sig till Nyköping. Jag frågade Lasse efteråt vad de kallade sig på radion eftersom det ju stod SE-BAA med stora bokstäver på flygplanet. Han flinade och svarade ”Sierra Echo Bravo Alfa Alfa förstås!” Jag är inte helt säker på att han menade allvar.
När herrarna kom tillbaka visade det sig att den tillfälliga ommärkningen på vänster sida inte riktigt tålt att flygas med! Stor del av texten ”Swedish Airlines” hade lossnat. Dagen efter skulle inspelningarna börja. Snabb omplanering. Den finska trean hade ännu inte fått sin text ovanför fönstren. Dessa bokstäver användes istället till att sättas på CFPs vänstra sida.
Man passade nu även på att snygga till nyansskillnaden mellan aluminiumfärgen och den riktiga metallen, även på höger sida Slutresultatet blev mycket bättre denna gång.
Den finska trean fick nöja sig med enbart registreringen SE-BAB på vänster sida. Den skulle ändå bara figurera i bakgrunden.
Spännande forts. följer!
Regissören Lars Molin diskuterar med Flygande Veteraners Jukka Laaksonen. "Om vi inte får låna Daisy får du en smocka"
Att måla om en DC-3 är dock både dyrt och tidsödande även om det bara är en dekormålning på ett annars plåtrent flygplan, så därför valde man att fuska lite. Uppdraget gick förstås till Arlandasamlingarnas nestor Göte Johansson som då jobbade i TVs kulissateljé där han redan ansvarat för att bygga den Capronireplika som använts i tidigare avsnitt, den som numera står på FVM i Linköping.
I stället för att ta bort SAS målningen valde man att täcka över den. Först användes en slags flytande gummilösning som man målade över alla spår av SAS och civilregistrering med.
Efter att det torkat målades helt enkelt gummit och därmed SAS-målningen över med aluminiumfärg! Genial idé som dock visade sig ha en del småproblem i slutändan.
Efter att aluminiumfärgen i sin tur torkat applicerades ABA märkningen med hjälp av färdiga dekaler. Första resultatet visade sig inte helt lyckat då det var vissa svårigheter att matcha nyanserna i metallen med aluminiumfärgen. Men just då fick det tills vidare duga.
I en slags hyllning till svenska DC-3or valde man att märka om SE-CFP till SE-BAA, dvs första DC-3an som kom i tjänst i Sverige redan 1937. Att CFP ursprungligen egentligen är en militär C-47A med lastdörr på vänster sida i stället för passagerardörr på höger sida fick anses som mindre viktigt i sammanhanget. Göte i brun jacka pekandes.
Resultatet av en dag i sminklogen.
För att ge nån känsla av aktiv flygplats anno 1945 hyrdes en DC-3 in från Flygande Veteraners systerförening Air Veterans i Finland in som "statist". De dök därför upp med sin OH-LCH.
Samma procedur att täcka över finska märkningen påbörjades.
OH-LCH skulle nu märkas om till SE-BAB, men man bestämde redan från början att bara märka om den på vänster sida. Dels var det billigare men eftersom Air Veterans då fortfarande hade en ganska neutral målning kunde den nu agera två olika flygplan i bakgrunden genom att taxa förbi från höger till vänster som SE-BAB, och från vänster till höger ”som en annan kärra”!
Lennart Tilosius i färd med att sätta fast SE-BAB på den finska trean. Göte Johansson och Jukka Laaksonen bredvid.
Under tiden som vänstersidan på den finska DC-3an märktes om var man tvungen att låna CFP för att låta de två ”stuntpiloterna” Åke Spong och Lasse Hultman göra sina tre starter och landningar inom tre månader för att kunna ta passagerare. Det var början på maj och Flygande Veteraners säsong skulle precis börja. Åke och Lasse, båda tyvärr nu borta, var två pensionerade Linjeflygkaptener som båda flugit CFP redan då den användes av Linjeflyg innan den blev en Tp 79 i Flygvapnet.
Nu målad som en ABA DC-3 från 1945 begav de sig till Nyköping. Jag frågade Lasse efteråt vad de kallade sig på radion eftersom det ju stod SE-BAA med stora bokstäver på flygplanet. Han flinade och svarade ”Sierra Echo Bravo Alfa Alfa förstås!” Jag är inte helt säker på att han menade allvar.
När herrarna kom tillbaka visade det sig att den tillfälliga ommärkningen på vänster sida inte riktigt tålt att flygas med! Stor del av texten ”Swedish Airlines” hade lossnat. Dagen efter skulle inspelningarna börja. Snabb omplanering. Den finska trean hade ännu inte fått sin text ovanför fönstren. Dessa bokstäver användes istället till att sättas på CFPs vänstra sida.
Man passade nu även på att snygga till nyansskillnaden mellan aluminiumfärgen och den riktiga metallen, även på höger sida Slutresultatet blev mycket bättre denna gång.
Den finska trean fick nöja sig med enbart registreringen SE-BAB på vänster sida. Den skulle ändå bara figurera i bakgrunden.
Spännande forts. följer!