Svenskt Flyghistoriskt Forum

Knappast flyghistoria idag, kanske lite grann en gång i framtiden, men jag vill här dela med mig av en trevlig och något annorlunda flygtur.

Från en god vän i Varberg fick jag för en tid sedan uppdrag att hämta en Piper PA-28-181 Archer III av 2003 års modell i USA med registrering N925WB. Den stod på en liten flygplats som heter Toledo Suburban Airport, i Michigan vid gränsen till Ohio. Detta skulle bli min 18:e flygning över Atlanten.
Den 17 augusti 2008 startade jag från Toledo. Innan jag kunde ta mig över Atlanten skulle en ferrytank installeras.

På http://flightaware.com/live/flight/N925WB/history kan man följa flygningen fram till att Island tog över kontrollen.


I Toledo gjorde jag en PC för att mina amerikanska cert skulle vara helt up-to-date. Här står instruktören John Woody som jag gjorde checken med.


Flygplanet var bl.a. utrustat med 2 IFR-godkända GPS av typen Garmin 430 samt en höjdhållande autopilot.


Första mellanlandning under färden österut gjordes i Willes-Barre/Scranton i Pennsylvania. Flygtiden hit var ca 3 timmar.
Tankning och sedan i luften igen. Nästa ettapp var knappt 2 timmar.


Här passerar jag Hartford, Connecticut på 9000 ft höjd.


Mellanlandning nr 2 gjorde jag i New Bedford, Massacusetts. Här träffade jag en kusin som bor inte så långt från flygplatsen.


Efter middag i New Bedford forsatte jag på kvällen upp till Bangor. Flygtid 2 tim 5 minuter.


I Bangor skulle ett företag montera ferrytank och min kortvågsantenn. Här har flygplanet kommit in i hangar.


Bakre stolar och golv plockades bort och istället monterades en aluminiumklädd kraftig plywoodskiva in på vilken ferrytanken skulle monteras.


Här lyfts ferrytanken in.


Det är inte mycket plats över i dörröppningen när tanken skall in.


Tanken som rymmer 100 US-gallon är nu på plats och stolarna fram har åter monterats på plats. De bakre stolarna fick stuvas in i bakre bagageutrymmet. Den graderade slangen till vänster fungerar som tankmätare.


Tisdag morgon. Nu är flygplanet klart, kortvågsantennen syns under buken. Den består av en ca 40 meter lång kopparwire på ett hjul inne kabinen. Antennen vevas ut i luften och tack vare plasttratten i ändan med en liten tyngd i hängern den sträckt efter flygplanet.
Det behövs speciellt godkännande av tankinstallationen från FAA och i det skrivs även de begränsningar in som gäller för flygplanet, max tillåten överlast samt kraven som gäller för piloten, bl.a. instrument-rating.


Kortvågsantennen monterad i golvet inne i kabinen.


Ovanpå ferrytanken placerade jag kortvågsradion. Med den gjorde jag positionsrapporter över Atlanten. Med en bra kortvågsmottagare kan man höra dessa positionsrapporter mellan flygplan och Gander, Shannon eller Island Radio.


På plattan i Bangor stod även två Cirrus SR 22 med ferrytankar installerade. Dessa skulle flygas till Sydafrika av en och samma pilot.


Denna Cirrus SR 22 lämnade Bangor den 19 augusti med destination Sydafrika. Flygningen beräknades ta en vecka, sedan skulle han tillbaka till Bangor så fort som möjligt för att hämta den andra kärran.


Även denna Cessna 172 lämnade Bangor på tisdagen den 19 och flög via St John's och Azorerna mot okänt mål.


På Bangor gjorde denna KC-135 studs och gå.


AN-124 taxar ut för start bana 33 på Bangor.


Och här har jag ställt upp på bana 33 på Bangor för start mot Gander på New Foundland.


Bangors flygplats från norr.


Självporträtt.


Framme vid Gander. Flygplatsen syns till höger.


Strax före mig hade 2 Cessna 182 landat. Den närmaste skulle via Reykjavik till Marseille och den andra till Warzawa.


N925WB på Gander.


C-17 Globemaster III, tillhörande USAF märkt 70041 gjorde en inflygning med pådrag.


Start från Gander tidigt torsdag morgon, den 21 augusti. Här möter jag soluppgången på väg mot Island.


På väg ut mot Atlanten under stigning upp till FL90. På sträckan till Island hade jag ca 25 kt medvind.


GPS inprogrammerad på N55.00 / E 045.00 som var min andra rapportpunkt. Passerade punkten efter ca 4 timma 30 minuter.


Anlände till Reykjavik efter 10 tim 30 minuters flygning.


Det var trångt på plattan på Reykjavik. Hotellet ligger endast 10 meter från flygplanparkeringen.


Fredag morgon den 22 augusti. Överlevnadsdräkt är obligatorisk vid en sådan här flygning.


Denna PA-28-161 Warrior skulle till Armenien...


...och den här Piper Meridian hade startat från Las Vegas den 19 augusti och flög närmast vidare till London, men slutdestinationen var Australien.


Så här såg instrumentpanelen ut i N925WB.


Efter mer än 10 timmar i luften taxar jag här in till plattan på Varbergs flygplats Getterön....


...och hälsas välkommen hem.

Intressant! Tack för att du delade med dig!

Hälsningar
Nicklas

Hej Sven Erik!

Jättekul att se bilder och få läsa om denna flygning.

Hur lång tid tog det innan du var hemma igen?
Blir det inte långtråkig på en sån här långflygning?

MVH
Robban

Hej Robert och andra som undrar.
Jag startade alltså från Toledo på söndagen och var hemma i Sverige fredag kväll samma vecka, alltså 5 dagar, men då var jag i Bangor två hela dagar.
En livbåt som jag beställt var försenad en dag, annars hade jag kommit iväg från Bangor redan tisdag och kunnat vara tillbaka på torsdagen.

Totalt blev det ca 33 timmar i luften.

Många frågar som Du om det inte blir långtråkigt. Jag brukar alltid svara att man är förberedd från början på hur lång tid det kommer att ta. På vägen sitter jag bl.a. och lyssnar på radiotrafiken på kortvågsradion. Positionsrapport skall alltid göras vid var 5:e grad när det gäller långsamma flygplan, jetflyget rapporterar var 10:e grad. Dessutom vill Gander Radio resp Island eller Shanwick Radio få en rapport varje hel timme att "operations normal".
Brukar också passa på att läsa lite, t.ex. flyghandbok eller manual för GPS, eller något annat, även om man studerat dessa en del, så finns det alltid något intressant.
Den här gången var det en Cessna 182 som startade ca 30 minuter efter mig, han gick 2000 ft högre och ca 100 km nordligare rutt än jag och var framme i Reykjavik ca 40 minuter före mig eftersom den är 20 kt snabbare. Med denna Cessna hade jag en hel del radiokontakt på den vanliga flygradion och fick även hjälpa honom med positionsrapport på min kortvågsradio eftersom han hade problem med sin. Vi ett tillfälle söder om Grönland hörde en Boeing 747 från Northwest vår konversation och frågade var vi var på väg. Kaptenen flög själv småflygplan i Florida och var mycket intresserad av allt om våra flygningar, utrustning m.m. Hade kontakt med honom i ca 30 minuter.
Kontrollerar väder (VOLMET) som sänds på kortvåg, studerar molnen som jag flög över. Hade marksikt (eller såg i varje fall atlantens vatten) endast första timmen, sedan hade jag moln under mig hela tiden. Ibland kan det komma lite molngubbar som man väljer att svänga runt för att slippa flyga genom dem.
Slutligen kan man sitta och njuta av att slippa ha någon med som ständigt frågar om man inte är framme snart - ensamheten kan vara skön ibland.

/Sven-Erik

Ja du ser, hade ingen aning om sådant, men det var jättekul att få höra lite om en sådan långflygning. Fast en tanke som då slår mig.... å jag vågar nästan inte fråga..... toalett??

Längsta sträckan i tid??

Robban

Längsta sträckan var Gander - Reykjavik, 1391 NM motsvarnade 2576 km. Flygtid på denna sträcka den här gången blev 10 tim 30 minuter med snitt ca 20 kt medving. År 1999 hade jag mellan Gander och Shannon på Irland 14 tim 30 minuter. Den gången var det motvind mot Island och mest sidvind till Irland. Toalett: Ja, bäst att göra vad man kan i förväg, sedan får man ha med lämplig flaska.
/Sven-Erik Jönsson

ok
inte dricka så mycket medhavd kaffe med andra ord

Tack Sven-Erik för intressanta bilder! Jag vet att du dokumenterat liknande långflygningar på video också; mycket intressant. Hoppas dina kassetter fått spridning. Fast det är väl DVD som gäller numera.

Alltid intressant att fundera över hur "strapatssituationer" filmas; fotografen måste ju ha haft det minst lika jobbigt. Medan ljudet från stråkorkestern ju kan läggas på senare. Men att vara både utförare och fotograf - det kan inte vara lätt!

Ett mindre strapatslikt sätt att ha semester med ett annat enmotorigt fast betydligt rymligare plan skildras här. Tack Gert och Inger för tipset.

För kalenderbitare: Själva planet torde vara SE-KYU. Syns även här där jag var i går förresten.

Lars S, apropå semestersysselsättningar

Sven-Erik Jönsson skrev:
Lockheed C-5B Galaxy, tillhörande USAF märkt 70041 gjorde en inflygning med pådrag.

Snarare en Boeing (ursprungligen McDonnell Douglas) C-17 Globemaster III. Förlåt, jag kunde inte låta bli att anmärka.

I övrigt mycket intressant att få läsa om hur ferryflygningar av småflygplan går till. Är det verkligen billigare att t ex flyga Cirrus till Sydafrika än att stoppa dem i en container och skicka med båt? Behövde ni ta upp några hål eller på annat sätt göra permanenta ingrepp för att få dit kortvågsantennen?

Tack Erik för att Du korrigerar mig. Jag erkänner att amerikanska militära flygplan är inte något jag kan speciellt bra och är glad att Du ser till att det blev rätt.
/Sven-Erik