Hej Christian! Intressant ämne.
Jag tror inte att alla stora radiomaster förr i tiden, t ex i Hörby, Motala (Bondebacka och även Orlunda), Grimeton, Spånga m fl var målade röd-vita. "Rörmaster" ja, men knappast fackverksmaster/torn.
Men när jag kikar in på din sajt om AM-stationer får jag ge mig.
Spångamasterna lär tidvis t o m ha varit illuminerade och i varje fall varit en bra navigeringshjälp för beredskapstidens nattliga luftvärnsmålflygare. (Efter sin tid som sändarstation, användes Spånga-byggnaden av televerkets enhet för service av kommunikations- och navigeringsanläggningar på Bromma, Arlanda och östra Sverige. Televerkets RMS, Radio Maintenance Service, var ett begrepp om än inte erkänt i televerkets officiella terminologi.)
Stockholms mellanvågsmaster (även för tidig TV), de tidiga "Nackamasterna" var ju polkagrismålade, se från din sajt
http://hem.passagen.se/longwave/Nacka.html. De ligger väl förresten litet illa till för inflygning österifrån till Bromma.
Och ännu i dag är UHF-antennerna (nu digital-TV, förr TV2) i toppen på de ofta bortåt 300 meter höga Teracom-masterna alltid röd/vit-målade. Vad jag tror, men jag har ju varit pensionerad i snart 10 år.
Se Eniro
Jag tipsar även om
http://sv.wikipedia.org/wiki/Nackas%C3%A4ndaren kanske mest för att här skymtar en man som flugit Kranich. Han har även bidragit med Wikipediabilden av de
riktigt gamla Spångamaterna/tornen som tydligen var målade en tid om man skall tro bilden som ger stark 30-talskänsla. Dock visar Wikipedia faktiskt en röd/vit fackverksmast i Spånga som jag tror är från 50-talet.) Spånga ligger f ö nära Bromma.
Det finns visst några höga militära fackverksmaster kvar(lämnade) men de har nog aldrig varit röd/vit-målade. Mobilmaster är det aldrig vad jag sett.
I slutet på 50-talet påbörjades en utbyggnad av FM- och TV-sändarnätet som omfattade ett stort antal mycket höga fackverksmaster. Jag antar att man då beslöt att av kostnadsskäl ej röd/vit-måla masterna utan valde en bättre (?) metod att förhindra inverkan av tidens tand och vädrets makter. Och billigare (jag tror att ommålningen av Motala radiomuseums master gick på över 5 miljoner. Men de är ju en så trevlig silhuett..). Det röd/vita finns ju ändå i toppen (om än inte förrän när TV 2 kom). De farliga stagen är svåra att se hur man än gör; Luftfartsstyrelesn erinrar om dessa när man beskriver "kända hinder" på
http://www.lfv.se/upload/ANS/AIP/ENR/EN ... 5_4_en.pdf Vad jag ser har man inga krav på färg men väl på hinderljus. Notera de många vindkraftverken; man får vara glad att de inte är röd/vit-målade. Det är problem nog ändå som framgår
här.
Se även
följande varav jag får intrycket att för för "medelhöga" hinder kan färgmarkering få användas i stället för ljus. Och
här visas bl a hur utmärkt en vanlig TV/radio-sändarmast är (förlåt vitsen). Även om den inte är röd/vit-målad.
Hur det allmänt ser ut i utlandet vet jag inte; men röd/vita master finns tydligen kvar. Se Rune Feldts bilder på
http://rune-feldt.se/allman/mast/
Hinder är ett ökande problem. Som våra luftfartsmyndigheter konstaterar i en av texterna jag länkat till ovan, och där man vill sätta litet press på tjänstemän och politiker i kommunerna:
De senaste åren har antalet höga byggnadsverk ökat. Denna omfattande ökning av antalet flyghinder medför sannolikt inskränkningar för flygverksamhet av typen bruksflyg, för helikopteranvändningen inom räddningstjänsten samt i viss omfattning även för privat- och sportflyget.
Det ökande antalet flyghinder kan komma att påverka samhällets räddningstjänst negativt. I samband med olyckor, naturkatastrofer eller försvinnanden har räddningshelikoptern genom åren kommit att spela en allt större roll. Ju fler master, vindkraftverk eller höga byggnadsverk som tillkommer i landskapsbilden, desto fler inskränkningar drabbar flygsektorn och ju större blir riskerna.
Lars S, på rätt fri hand och med ändringar (backandes...) pö om pö
