28449
J 28C-2
Typ: De Havilland D.H. 115 Vampire Trainer Mk 55
Tillverkad av de Havilland Aircraft Co.,Hawarden,Chester,Storbritannien
c/n: V.15743
Tillverkningsår: 1956
1956-01-16 Till F5 Kod 5-79
1956-02-09 Godkänd
1963-09-30 Haveri i mosse vid sjön Römningen,Göteryd,Traryd.Kollision med J 28B 28272 (som havererade vid F5).Ldk sergeant Evert Henriksson och edk Sören Nyman omkom.
1963-11-20 Kasserad, totalhaveri.
Gångtid: 1338 timmar
En begravningsplats anlas på haveriplatsen. Se artikel nedan:
http://www.flyghistoria.org/images_minnesten/Delary.htm
Edit: Korrigerat uppgiften om 28272.
28449, J 28C-2
Moderator: Sven-Erik Jönsson
-
Lars Larsson
- Inlägg: 3386
- Blev medlem: 23 feb 2008, 08:50
28449, J 28C-2
Senast redigerad av Lars Larsson den 26 sep 2021, 19:51, redigerad totalt 1 gång.
-
Klas Andersson
- Inlägg: 72
- Blev medlem: 21 jun 2018, 17:30
Re: 28449, J 28C-2
Nej 28272 landade inte ua.
piloten ansåg tydligen skadorna inte medgav landning utan hoppade
se texten i länken och data för 28272
1963-09-30 Haveri vid Hyllstofta.Kollision med J 28C-2 28449.Ff flyglärare Leif Robert Naessén hoppade och ådrog sig ryggskada.
piloten ansåg tydligen skadorna inte medgav landning utan hoppade
se texten i länken och data för 28272
1963-09-30 Haveri vid Hyllstofta.Kollision med J 28C-2 28449.Ff flyglärare Leif Robert Naessén hoppade och ådrog sig ryggskada.
-
Bengt Ekbladh
Re: 28449, J 28C-2
28449 J 28C-2
Totalhaveri efter kollision i luften med fpl 28272 under formationsflygning. Både flyglärare (E H) och flygelev (S N) omkom.
Sjuhults mosse, 1 km V Göteryds kyrka
http://www.f5kamratförening.se/flygolyc ... oteryd.pdf
http://www.hembygd.se/goteryd/flygargraven/
http://www.hembygd.se/goteryd/flygargraven/
http://www.svfplhist.com/
J 28
Totalhaveri efter kollision i luften med fpl 28272 under formationsflygning. Både flyglärare (E H) och flygelev (S N) omkom.
Sjuhults mosse, 1 km V Göteryds kyrka
http://www.f5kamratförening.se/flygolyc ... oteryd.pdf
http://www.hembygd.se/goteryd/flygargraven/
http://www.hembygd.se/goteryd/flygargraven/
http://www.svfplhist.com/
J 28
-
Bengt Ekbladh
Re: 28449, J 28C-2
28449, J 28C-2
…
Som synes funkar sällan länkar efter några år !
försöker med en ny (hur länge består denna tro?)
---
http://www.flyghistoria.org/flyghistori ... osten-1963
…
Som synes funkar sällan länkar efter några år !
försöker med en ny (hur länge består denna tro?)
---
http://www.flyghistoria.org/flyghistori ... osten-1963
-
Bengt Ekbladh
Re: 28449, J 28C-2
Pga att länkar brister åter ges detta::.
OLYCKSDAGEN:
Omkring kl 10, måndagen den 30 september 1963, larmades vår brandkår till Göteryds kyrkby (åtta kilometer från Delary och brandstationen) för en "olyckshändelse". Vi skulle meddela larmcentralen över radio när vi närmade oss Göteryds kyrkby.
Det gjorde vi också och fick vidare vägbeskrivning att vi skulle åka till byn Hästberga och svänga av på en liten väg mot Sjuhult. Nu fick vi också veta att det gällde ett flyghaveri och att brandfaran var extrem stor på- och vid nedslagsplatsen. Dessutom skulle vi spärra av området och söka efter eventuella överlevande som klarat sig genom att hoppa i fallskärm. Planet hade två mans besättning.
Vi fick också besked om att larmet kommit från flottiljen i Ljungbyhed, och att flygvapnet redan hade personal som var på väg i bil. Dessutom var beredskapsstyrkan från I 11 i Växjö larmad för att avlösa oss. Vidare var polis på väg för att assistera oss, och hålla den mindre vägen fri från obehöriga fordon, det vill säga nyfikna.
Vad vi däremot inte fick exakt besked om var nedslagsplatsen. Inte mer än inom "ett tänkbart område". Det var inte mer exakt än en ruta på cirka 500 X 500 meter! När vi kom fram upptäckte vi att vår karta stämde alldeles perfekt, det var svårforcerad mossmark.
Vår styrka på nio, eller möjligtvis tio man, spred oss i en skallgångskedja och traskade på mot mossen som var bevuxen med tuvigt gräs och täta snår av sälg- och videbuskage. Själv gick jag ungefär i centrum av vår ca 150 meter breda kedja. Efter några 100 svårforcerade meter kände jag och en kollega lukten samtidigt.
Långt innan vi såg kratern i mossen, kände vi pustar av flygfotogen. När vi konstaterat kraschen, och även konstaterat att minst en människa var död (vi fann avslitna delar av en människokropp), avdelades några man att avgränsa nedslagsplatsen för utredarna som var på väg, samt givetvis för brandfaran. Vi tog till ett stort område så att inget egentligen syntes från avspärrningen.
Övriga i styrkan satte igång med att söka efter en överlevande genom att kamma över området i cirklar runt nedslagsplatsen. Så länge vi höll på med detta sökande fann vi varken någon människa eller fallskärm.
"POLISBRUTALITET":
En stund efter vi hade funnit nedslagsplatsen anlände den första polispersonalen. Det var två poliser som tillhörde statspolisen från Växjö. De hade befunnit i Älmhultstrakten när de larmades. Den svenska polisen var 1963 ännu inte "förstatligad". Statspolisen (länspolisen) hade emellertid ansvar för att övervaka trafiken, besiktningar och trafikfrågor över hela länet.
De båda poliserna hade tagit sig från vägen ner till oss vid nedslagsplatsen. En av polismännen, en stor kraftig karl, plockade fram en cigarr och satte i munnen och skulle just tända. Jag upptäckte det, men min äldre kollega stod närmre den rökande polisen. Sekunden innan han fick eld på sin tändare, träffades polismannen av ett kraftigt slag över cigarren och munnen. Min äldre kollega, Jan Johansson, reagerade blixtsnabbt och slog cigarren ur mun på polisen. Ja, han träffade delvis polisen på munnen också! Efter första chocken, tackade polisen för "smällen på käften"! Polismännen återgick snabbt till sin huvuduppgift, nämligen att hålla rent på den mindre byvägen.
LÅNG VÄNTAN:
Det blev en lång väntan för fem av oss. Vi beordrades nämligen att stanna kvar vid avspärrningen till dess den militära personalen anlände från Ljungbyhed och Växjö. Övriga återgick till stationen med brandbilen. Kvar hade vi kommunikationsradio och ett antal skumsläckare om någon "objuden gäst" skulle ta sig in och brand skulle uppstå.
Kratern ner i mossen, som var djup när vi kom till platsen, började nu rasa samman och fyllas med vatten. På kanten upp kunde vi inte undgå att se ett par avslitna kroppsdelar. Vi själva undvek att gå nära kratern, då vi inte ville förstöra för utredarna.
Framåt eftermiddagen började journalister (läs: fotografer) att dyka upp. En fotograf försökte muta oss med cigarretter för att få gå in och ta en bild och sedan gå i samma fotspår tillbaka. Jan Johansson, som nu hade befälet över vår lilla grupp, plockade av fotografen såväl cigarrettaskar som tändare och tändstickor! (1963 var brottsrubriceringen "egenmäktigt förfarande" tydligen okänt även bland journalister?). Fotografen fick igen allt när han lämnade området efter att han tagit en bild på oss och avskärmningen med buskar i bakgrunden.
Jag kom ihåg att brandchefen, som återvänt till stationen, fixade fram smörgåsar, dricka och kaffe till oss från bruksmässen.
FLYG I LUFTEN:
Efter cirka en timme hörde vi flyg i luften ovan för oss. Vi fixade en enkel markering på marken som vi hoppades skulle uppfattas i luften, när vi väl konstaterat att propellerplanet var ett militärplan. Jag tror att piloten såg vår markering.
Efter flera timmar anlände den militära personalen från Ljungbyhed och Växjö ungefär samtidigt. Flygofficeren, jag har glömt namnet, noterade våra uppgifter hur vi hittat nedslagsplatsen och i övrigt hur vi hade agerat. Han kommenderade ut beredskapspersonalen som tog över och gick själv med oss några hundra meter upp mot vägen till en glänta där vi satte oss att fika gemensamt.
När vi berättat vad vi sett och hur vi hade jobbat skrev han ner namnen på de brandbefäl som var med, och berättade i stora drag hur flottiljens personal skulle jobba de närmsta timmarna (det skulle visa sig bli dagar och veckor!).
Vi fick mycket beröm för vårt jobb när han tackade oss. Senare kom också ett officiellt tack från flygflottiljen till vår brandkår.
http://www.flyghistoria.org/flyghistori ... osten-1963
OLYCKSDAGEN:
Omkring kl 10, måndagen den 30 september 1963, larmades vår brandkår till Göteryds kyrkby (åtta kilometer från Delary och brandstationen) för en "olyckshändelse". Vi skulle meddela larmcentralen över radio när vi närmade oss Göteryds kyrkby.
Det gjorde vi också och fick vidare vägbeskrivning att vi skulle åka till byn Hästberga och svänga av på en liten väg mot Sjuhult. Nu fick vi också veta att det gällde ett flyghaveri och att brandfaran var extrem stor på- och vid nedslagsplatsen. Dessutom skulle vi spärra av området och söka efter eventuella överlevande som klarat sig genom att hoppa i fallskärm. Planet hade två mans besättning.
Vi fick också besked om att larmet kommit från flottiljen i Ljungbyhed, och att flygvapnet redan hade personal som var på väg i bil. Dessutom var beredskapsstyrkan från I 11 i Växjö larmad för att avlösa oss. Vidare var polis på väg för att assistera oss, och hålla den mindre vägen fri från obehöriga fordon, det vill säga nyfikna.
Vad vi däremot inte fick exakt besked om var nedslagsplatsen. Inte mer än inom "ett tänkbart område". Det var inte mer exakt än en ruta på cirka 500 X 500 meter! När vi kom fram upptäckte vi att vår karta stämde alldeles perfekt, det var svårforcerad mossmark.
Vår styrka på nio, eller möjligtvis tio man, spred oss i en skallgångskedja och traskade på mot mossen som var bevuxen med tuvigt gräs och täta snår av sälg- och videbuskage. Själv gick jag ungefär i centrum av vår ca 150 meter breda kedja. Efter några 100 svårforcerade meter kände jag och en kollega lukten samtidigt.
Långt innan vi såg kratern i mossen, kände vi pustar av flygfotogen. När vi konstaterat kraschen, och även konstaterat att minst en människa var död (vi fann avslitna delar av en människokropp), avdelades några man att avgränsa nedslagsplatsen för utredarna som var på väg, samt givetvis för brandfaran. Vi tog till ett stort område så att inget egentligen syntes från avspärrningen.
Övriga i styrkan satte igång med att söka efter en överlevande genom att kamma över området i cirklar runt nedslagsplatsen. Så länge vi höll på med detta sökande fann vi varken någon människa eller fallskärm.
"POLISBRUTALITET":
En stund efter vi hade funnit nedslagsplatsen anlände den första polispersonalen. Det var två poliser som tillhörde statspolisen från Växjö. De hade befunnit i Älmhultstrakten när de larmades. Den svenska polisen var 1963 ännu inte "förstatligad". Statspolisen (länspolisen) hade emellertid ansvar för att övervaka trafiken, besiktningar och trafikfrågor över hela länet.
De båda poliserna hade tagit sig från vägen ner till oss vid nedslagsplatsen. En av polismännen, en stor kraftig karl, plockade fram en cigarr och satte i munnen och skulle just tända. Jag upptäckte det, men min äldre kollega stod närmre den rökande polisen. Sekunden innan han fick eld på sin tändare, träffades polismannen av ett kraftigt slag över cigarren och munnen. Min äldre kollega, Jan Johansson, reagerade blixtsnabbt och slog cigarren ur mun på polisen. Ja, han träffade delvis polisen på munnen också! Efter första chocken, tackade polisen för "smällen på käften"! Polismännen återgick snabbt till sin huvuduppgift, nämligen att hålla rent på den mindre byvägen.
LÅNG VÄNTAN:
Det blev en lång väntan för fem av oss. Vi beordrades nämligen att stanna kvar vid avspärrningen till dess den militära personalen anlände från Ljungbyhed och Växjö. Övriga återgick till stationen med brandbilen. Kvar hade vi kommunikationsradio och ett antal skumsläckare om någon "objuden gäst" skulle ta sig in och brand skulle uppstå.
Kratern ner i mossen, som var djup när vi kom till platsen, började nu rasa samman och fyllas med vatten. På kanten upp kunde vi inte undgå att se ett par avslitna kroppsdelar. Vi själva undvek att gå nära kratern, då vi inte ville förstöra för utredarna.
Framåt eftermiddagen började journalister (läs: fotografer) att dyka upp. En fotograf försökte muta oss med cigarretter för att få gå in och ta en bild och sedan gå i samma fotspår tillbaka. Jan Johansson, som nu hade befälet över vår lilla grupp, plockade av fotografen såväl cigarrettaskar som tändare och tändstickor! (1963 var brottsrubriceringen "egenmäktigt förfarande" tydligen okänt även bland journalister?). Fotografen fick igen allt när han lämnade området efter att han tagit en bild på oss och avskärmningen med buskar i bakgrunden.
Jag kom ihåg att brandchefen, som återvänt till stationen, fixade fram smörgåsar, dricka och kaffe till oss från bruksmässen.
FLYG I LUFTEN:
Efter cirka en timme hörde vi flyg i luften ovan för oss. Vi fixade en enkel markering på marken som vi hoppades skulle uppfattas i luften, när vi väl konstaterat att propellerplanet var ett militärplan. Jag tror att piloten såg vår markering.
Efter flera timmar anlände den militära personalen från Ljungbyhed och Växjö ungefär samtidigt. Flygofficeren, jag har glömt namnet, noterade våra uppgifter hur vi hittat nedslagsplatsen och i övrigt hur vi hade agerat. Han kommenderade ut beredskapspersonalen som tog över och gick själv med oss några hundra meter upp mot vägen till en glänta där vi satte oss att fika gemensamt.
När vi berättat vad vi sett och hur vi hade jobbat skrev han ner namnen på de brandbefäl som var med, och berättade i stora drag hur flottiljens personal skulle jobba de närmsta timmarna (det skulle visa sig bli dagar och veckor!).
Vi fick mycket beröm för vårt jobb när han tackade oss. Senare kom också ett officiellt tack från flygflottiljen till vår brandkår.
http://www.flyghistoria.org/flyghistori ... osten-1963
-
Bengt Ekbladh
Re: 28449, J 28C-2
28449, J 28C-2
…
Om koll mellan 28449 och 28272...flyghaveri Sjuhults mosse 1963-09-30
...
""Den 30 september 1963 övade flygeleven Sören Nyman formationsflygning tillsammans med sin flyglärare Evert Henriksson. De flög tillsammans i det ena av två SK 28 Vampire. Under en manöver kolliderade de båda planen i luften varmed det ena flygplanet störtade rakt ner i Sjuhults mosse eller Hästbergamossen som den kallas i folkmun. Båda personerna ombord omkom troligen omedelbart när planet tog mark.
Piloten i det andra planet såg hur det förolyckade planet for vinkelrätt ner mot marken. Detta andra plan hade skadats allvarligt i kollisionen men piloten lyckades med stor möda att landa planet i Ljungbyhed.
Några veckor efter haveriet avblåste man försöken att bärga planet och de omkomnas kroppar. Istället vigdes marken kring nedslagsplatsen och de omkommna fick sina gravplatser i mossen. Kring nedslagsplatsen uppfördes ett staket och ett träkors med minnestavlor restes.
Jag besökte platsen i juni månad 2010 och kunde konstatera att det var väldigt lätt att hitta dit. Koordinaterna hade jag hittat i en artikel av Olle Karlsson. Det är en mycket intressant och läsvärd artikel om händelsen. Gravplatsen är i mycket gott skick fortfarande efter alla dessa år.""
....
Obs kolla bilderna
http://www.jasifil.se/delary/index.html
…
Om koll mellan 28449 och 28272...flyghaveri Sjuhults mosse 1963-09-30
...
""Den 30 september 1963 övade flygeleven Sören Nyman formationsflygning tillsammans med sin flyglärare Evert Henriksson. De flög tillsammans i det ena av två SK 28 Vampire. Under en manöver kolliderade de båda planen i luften varmed det ena flygplanet störtade rakt ner i Sjuhults mosse eller Hästbergamossen som den kallas i folkmun. Båda personerna ombord omkom troligen omedelbart när planet tog mark.
Piloten i det andra planet såg hur det förolyckade planet for vinkelrätt ner mot marken. Detta andra plan hade skadats allvarligt i kollisionen men piloten lyckades med stor möda att landa planet i Ljungbyhed.
Några veckor efter haveriet avblåste man försöken att bärga planet och de omkomnas kroppar. Istället vigdes marken kring nedslagsplatsen och de omkommna fick sina gravplatser i mossen. Kring nedslagsplatsen uppfördes ett staket och ett träkors med minnestavlor restes.
Jag besökte platsen i juni månad 2010 och kunde konstatera att det var väldigt lätt att hitta dit. Koordinaterna hade jag hittat i en artikel av Olle Karlsson. Det är en mycket intressant och läsvärd artikel om händelsen. Gravplatsen är i mycket gott skick fortfarande efter alla dessa år.""
....
Obs kolla bilderna
http://www.jasifil.se/delary/index.html