Svenskt Flyghistoriskt Forum

Det var exakt 40 år sedan Internord - lika plötsligt som Sterling igår - slängde in handduken.
Vissa piloter har kanske även läkarutbildning eller är arkitekter eller ingenjörer så de klarar sig ändå. men de som inte kan något annat än rycka spak - dom är det synd om!. Nu är nutidens skyddsnärt bättre än det var på sextiotalet - då fick man inte ett korvöre!. Jag hade inte ens råd att åka ner till Amsterdam och Transavia utan de fick förskottera resekostnaderna.
Nu känner jag för dagens generation flygare...fast vi behöver nog inte skänka en slant. De har ju tjänat multum i många år - fast något flygjobb hemmavid blir det nog inte på ett tag i alla fall.

Hej Robban and all other ex-Internord staff that may read this,

Thanks for reminding me, Robban. Not that I will ever forget the day when Internord went belly up, who will, but I never thought that is was exactly 40 years ago.

Perhaps I was luckier than most at the time because I had seen the writing on the wall and had a one way ticket to Australia in my pocket paid for by the Australian Government.

When an airline goes under it is not only pilots that loose their job but also ‘the boys in blue’ that made the aircraft serviceable and safe to fly and the administrative staff that did their bit to make the organisation function. One day you are in business and the next you are out in the street.

It hit me, reading various Scandinavian news papers, how much was written about passengers who had lost a comparatively small amount of money when Sterling went bankrupt. I never found one word about the 1100 or so staff that lost their jobs and a darn lot more than a few kronor and a delayed holiday. The chances for these, and I know a fair few of them, to get a similar job or a job at all must be very slim.

I wish them all good luck.

Hej Erik!
Jag har förstått att du förstår svenska så nu skriver jag på ärans och hjältarnas språk.

Beträffande teknisk personal så har de säkert lättare att få jobb (än spakryckarna). Jag tänker på Internodds maskinister som tidigare fått sparken från SAS och därefter hamnade på Lintaverken ute på Bromma. Där räknade de skruv ända tills Internord dök upp med DC7 och då blev det åter juafton för maskinisterna!
Efter konkursen kom Internords DC7 åter till användning (i Röda Korsets tjänst) så det blev inte alltför dystert för Internords besättningar - eller tekniska avdelningen för den delen. Många - bl.a. jag - tyckte till och med att situationen ljusnade!