Lennart Berns skrev:Vi behöver inte gå utomlands för att finna en pilot som klarat ett vingbrott med livet i behåll. SFF:s hedersordförande Nils Söderberg klarade livhanken när ett flygplan han provflög, förlorade ena vingen. Om händelsen går att läsa i hans bok "Med spaken i näven", f ö en av de bättre flygböckerna på svenska.
Hej Lennart!
Du syftar säkert på Söderbergs krasch med en dubbeldäckare av ungerskt fabrikat Gerle 11,
H-MAFM, då det gick litet för fort när han skulle bunta (göra en utsidig looping) den 14 juni 1932.
Händelsen är noterad i Kronologin och jag fick därigenom kontakt med en ungersk-kunnig SFF-medlem som var vänlig och översatte ett avsnitt i en bok av den kände ungerske flygaren Antal Bánhidi, där man får en del detaljer om haveriet. (Bánhidi och en kollega var på besök i Ljungbyhed med planet) Detta gjorde att jag kunde komplettera notisen.
Jag har även från Warensce-klippboken några tidningsklipp, här är det
viktigaste. (Sedan finns klipp om hur Söderbergs hälsotillstånd utvecklade sig. Han kom i tjänst efter några månader.)
Han medförde ej fallskärm (fick ej plats riktigt) och han hade nog inte hunnit ur heller. Nedslaget dämpades av det "kollapsade" planets rörelser i fallet mot marken. Som den svenska översättningen av Bánhidis text lyder:
...Troliga är att hastigheten i samband med manövern nådde uppåt 250-260 km. Söderberg vände då planet hastigt i ryggläge varvid påkänningen på undre vingen och dess huvudstag blev för stor, den bröts av, men tack vare konstruktionen lossnade ej. Den högra vingen och huvudstagen vek sig mot landningsstället som pekade uppåt. Planets hastighet bromsades upp något, hamnade i spinn på ryggläge med snabb rotation, vilket bromsade farten likt en fallskärm i dalande nedåt. Söderberg hade dock tillräckligt med sinnesnärvaro, slog ifrån tändningen och stängde bränsletillförseln.
Planet tog mark i ryggläge utan <större> hastighet i vertikalplanet, kontakten med marken mildrades betydligt av rågåkern och att de övre vingarna nådde marken först. Tack vare att planet hamnade i detta läge, fick Söderbergs huvud inga skador, endast lite damm i ansiktet.
Sätesbältet höll honom kvar, han klarade sig med nyckelbensbrott och ett antal brutna revben.
(Det finns i bildarkivet en bild av den illa tillknycklade H-MAFM.)
De två ungrarna insåg att de var i en dålig förhandlingsposition (de ville ju sälja typen och då kommer ju ett haveri olägligt även om det knappast kan sägas ha varit en dålig konstruktion som var olycksorsaken) och vad beträffande "det juridiska" så löstes det hela i frid och fröjd. Även om den svenska tullen var litet besvärlig (se Kronologinotisens fotnot).
I slutet på 40-talet, nästan på dagen 17 år senare, hade man på Ljungbyhed en annan vingbrottsolycka, också vid prov av en tänkbar skolmaskin, och då omkom två svenska flygare.
Lars S