Sverige får köpa transportflygplan från USAAF, mars 1945

[Jan Forsgren]

Hej!

Att läsa gamla dagstidningar kan ju ha sina sidor...

I Dagens Nyheter från den 12 mars 1945, s. 7, hittade jag nedanstående notis:

"Sverige får inköpa transportflygplan i USA.

WASHINGTON, söndag. TT från Reuter.

Belgien, Frankrike, Libanon, Nederländerna, Norge, Spanien och Sverige är bland de nationer vilkas flygbolag Förenta staterna tilldelat överskottet av transportflygplan som tidigare använts för militära ändamål. Planen är av typerna DC-3 och Lockheed Lodestar, båda tvåmotoriga, den första typen med plats för 21 passagerare och den andra för 14. Sammanlagt 58 transportflygplan har fördelats bland 16 främmande länder. Inom den närmaste framtiden väntas inget överskott på transportplan, åtminstone icke före Tysklands nederlag."

Kan någon fylla på med mer information om och kring detta? Mottagare (ABA), flygplantyp och antal. Mig veterligen (rätta mig om jag har fel!) var de DC-3:or som levererades efter kriget inköpta från diverse överskottslager, och inte 'tilldelade' till Sverige m fl länder av USA.

M V H

Jan Forsgren

[Lars Sundin]

Jag ser att i krönikan i Svensk flygkalender ges samma upplysning fast här används ordet "överlåta". Jag tror inte man skall tolka orden "tilldela" eller "överlåta" alltför bokstavligt utan bara att det var fritt fram att köpa. Antalet 58 får väl ses som symboliskt och kanske det bara var en första signal om vilken inställning USA avsåg att inta. Det var ju onekligen dumt att skrota för civilt bruk helt användbara flygplan. Priserna var låga vad jag tror; USA försökte inte "sko sig". USAAF ville väl bli av med grejorna och amerikansk industri ville få leverera när USAAF behövde plan (Koreakriget blev ju ett lyft för industrin.)

Svenskar i min ålder (ca 70) växte upp med synen på USA som ett mycket givmilt land. Det blev än mer tydligt något senare med Marshallhjälp och vapenhjälp till Västeuropa inom Atlantpaktens ram (d v s NATO).

Vidare finns en artikel i boken om vad som framkommit i det internationella möte som hölls i Chicago i november 1944 om hur världsluftfarten skulle organiseras när freden kom och vilka "spelreglerna" skulle vara för "luftens frihet". Skriven av P A Norlin, då chef för SILA. Jag är inte beredd att sammanfatta texten, men påminns att USA var oerhört mycket resursstarkare än England, som ju drabbats mycket hårdare av kriget än USA och enligt Norlin fruktade den amerikanska konkurrensen (både vad gäller trafik men även tillverkning).

I Flygkalendern 1947 finns en lista över ABA:s flygplan i artikeln "ABA modell 1946". Man har där 18 stycken DC-3, varav bara tre är från början civila DC-3 (förkrigs-anskaffade); de andra är ombyggda C-47 och C-53. Jag tror inte det lönar sig att leta efter några inköpsprislappar i artikeln.

I Iwan Norrmans bok om Norrtäljefältet skildras hur SAA (Skandinaviska Aero AB) skaffade plan från amerikanske överskottslager runt årsskiftet 1945-46. Det förefaller ha gått enkelt till. Man reste ned till Tyskland och skrev kontrakt och kunde sedan hämta själv eller få planen hemflugna. Tre C-47 och två Norseman köpte man.

Tillägg: Någon i ABA verksam måste väl ha skrivit memoarer, eller kanske flyg- eller ekonomihistoriker har skrivit något. Leif Hellström har ju i sin Mustangbok skrivit om de turer som omgav de olika J 26-köpen. Man kan ju föreställa sig alla interna intressekonflikter amerikanerna stod inför. Jag har googlat litet men det jag funnit är ganska allmänt och belyser försäljningen av surplusmateriel ur brittiskt och amerikanskt perspektiv och är nog inte av direkt intresse för dig. Vidare fick jag belägg för hur britterna med viss rätt kände sig som den stora förloraren i VK2. Två sparade google-fynd: http://www.powells.com/review/2007_08_27.html ( By 1945, not only was the United States victorious, its participation in the war had also been profitable. The nation was wealthier than ever. Britain's defiance of Hitler, however, had rendered it bankrupt. Man kan ju undra om inte den amerikanska surplusförsäljningen sågs som ett sätt att slå undan benen för brittisk flygindustri.)
http://www.flightglobal.com/pdfarchive/ ... 01520.html (Jag tror att den där nämnda Surplus Property Board var en amerikansk sak, men jag kan ha fel)

Lars S

[tommy clementzlor]

Hej Jan!
Ang.inköp av DC-3:or efter kriget så hittade jag följande
mikrofilmade artikel ur DN 10-7-45:
"den första av fem DC-3.or som ABA beställt i Amerika anlände
vid 19:tiden till Bromma efter en leveransflygning som startade i
Dallas förra veckan. Vid ankomst visade det sig att sista bokstaven
S av misstag blivit utbytt mot ett R. Övriga flygplan kan väntas om
två månader och dessa är ombyggda för passagerartrafik"
Detta bör referera till SE-BAS som registrerades 7 aug 45.
(SE-BAR var ju en B-17) De övriga fyra bör vara SE-BAT,BAU,BAW
och BAL. Dessa registrerades mellan okt. 45 och jan.46
De var av version C-53D-DO och låg mycket nära varandra i
tillverkningsnummer. Ombyggda till DC-3A i USA. Vet någon var
detta skedde. Jag antar att de valts ut ur de amerikanska överskotts-
lagren i Tyskland. Eller var de hämtade ur lager i USA?
Det verkar ju långsökt att först flyga dem från Europa till
USA för ombyggnad, för att sedan flygas till Sverige!?

Hälsn. Tommy Clementzlor (Fram för Felix!!)

[Rolf Larsson]

Detta bör referera till SE-BAS som registrerades 7 aug 45.
(SE-BAR var ju en B-17) De övriga fyra bör vara SE-BAT,BAU,BAW
och BAL. Dessa registrerades mellan okt. 45 och jan.46
De var av version C-53D-DO och låg mycket nära varandra i
tillverkningsnummer. Ombyggda till DC-3A i USA. Vet någon var
detta skedde. Jag antar att de valts ut ur de amerikanska överskotts-
lagren i Tyskland. Eller var de hämtade ur lager i USA?
Det verkar ju långsökt att först flyga dem från Europa till
USA för ombyggnad, för att sedan flygas till Sverige!?
Hälsn. Tommy Clementzlor (Fram för Felix!!)

Hej Tommy ! Jag har tittat i Air-Britain´s DC-3 bibel och det verkar som om de fem maskinerna du nämner (tillv.nr. 11700/11705/11711/11722/11726) var baserade i USA under sin aktiva tjänst i USAAF, baserna som nämns för maskinerna är Alliance, NB , Pope, NC , Sedalia, MO , Palm Springs, CA , George, CA för att alla fem slutligen komma till Brookley i Mobile, AL, datum för detta, i ordning för resp. maskin, 6 nov. 44 , 9 nov. 43 , 8 nov. 44 , 9 nov. 44 och 7 nov. 44. Till RFC (Reconstruction Finance Corp.) 8 jan. 45 för alla utom 11722 1 jan. 45. RFC var ju "US storage body formed to dispose of Government Surplus Materials" fram till mars 1946. Stor sannolikhet är väl då att maskinerna togs från lager i USA och där byggdes om till DC-3A som ju , som du säger, den version C-53D blev när de "civiliserades".

[Lars Sundin]

På http://larssundin.ownit.nu/ABAs_flygplan.jpg har jag lagt ut en avfotogfering av en sida i artiklen om "ABA 1946". Det som senare skulle bli SAS är föremål för en annan artikel.)

Förutom ABA:s DC-3'or fanns ju Skandinaviska Aeros SE-APW, -APZ. Därtill kom den 3:a som blev reservdelsplan/caféplan och nu står vid vid infarten till Norrtälje.

Så fanns ju SE-APG, missionflygets plan.

Detta är på fri hand, det kom nog fler 3'or 1945-46 pch gjordes rockader samt andra plan, t ex SAA:s två Norseman.

SFF:s A- och B-register ger datum och nummer o d.

Det fanns upparbetade kontakter mellan ABA och USA sedan redan före kriget och även genom ABA-svenskars besök i USA under kriget, inför SAS bildande några år senare. I samband härmed behandlades säkerligen också DC-4-köpen samt surplus-köp.

Lars S

[Lars Sundin]

Några detaljer om hur detta plan köptes in och några svårigheter därvid ges i http://infoworx.se/torget%5Crfk%5CFiler ... 006_02.pdf. Det handlar om artikeln som börjar på sidan 8 och det intressanta är på sidan 10.

Lars S