En annan händelse är "the Gimli Glider". Även här är det litet slamkrypigt. Man nödlandar på ett fält som tidigare varit militärt och inte ens längre är ett flygfält.
Men det var en både mycket kritisk och "lätt genant" händelse där samtidigt gott "airmanship" utövades, så det kan vara skäl att nämna den. Se t ex
http://en.wikipedia.org/wiki/Gimli_Glider.
Sedan kommer jag att tänka på en (kommande) notis i Kronologin:
1987, 5 juli: Ett av Linjeflygs Fokker F-28 Fellowship-plan landar av misstag i Emmaboda i stället för i Ronneby. Resenärerna får ta buss till Kallinge.
Möjligen var Emmaboda inte militärt. Men gediget fel var det likväl. Händelsen beskrivs i Michael Sanz bok om Linjeflyg.
Jag är medveten om att jag slirar iväg från din fråga men den är nog litet förenklat ställd. Nöden har ingen lag helt enkelt, det är den lag som gäller. Och statistiken bevisar att det går rätt bra rent flygtekniskt, det får man väl säga, speciellt "considering the alternative". Sedan finns ju problem som har med militär sekretess och bristande resurser att ta hand om en plötsligt uppdykande skara människor, som kan vara upprörda eller skadade, att göra.
(Kommer att tänka på en polsk Li-2 SP-LAU i inrikestrafik som 1949 landade på F 11 kapad av några personer i som ville lämna ofriheten i det kommunistiska Polen och beordrat besättningen att sätta kurs mot Malmö. Det var väl ingen nödlandning direkt men varför kom ända till Nyköping?
Vid landningen på F 11 hade planet i det närmaste tomma bränsletankar står det i Kronologin så det var väl ett nödläge och vem som skötte fältet var väl ganska sekundärt för besättningen/passagerarna/kaparna. Dock för mer än 50 år sedan.)
I mitt letade efter en händelse där en Saab 340 i Nordamerika plötsligt förlorade båda motorerna men räddades av av ett fanns ett fält i mörkret därnedanför där någon tände ljuset (eller minns jag fel?) fann jag följande listning av fall där man hamnat fel och det inte var fråga om något nödläge:
http://www.thirdamendment.com/wrongway.html.
Göran Hanssons inlägg kommer mig att tänka på att det måste finnas "oändligt" många fall då civila trafikplan på transatlantiska sträckor på den tid då denna sträcka var på gränsen att vara alltför lång måste använda ett alternativt fält, då inte sällan en militär bas. Men då är vi kanske bortom 50-årsgränsen, om än bara just precis. 1959 ligger då inom denna gräns och där har vi Arne Schultzbergs dramatiska nödlandning med SAS Brage Viking, en DC-7C OY-KNA, som snart efter starten från New York för en flygning mot Köpenhamn med bl a den vice sovjetiske regeringschefen Anastas Mikojan ombord (jo, bror till konstruktören) fick motorproblem av det slag motortypen var känd för. Det visade sig att Argentia, en "hemlig" (Schultzbergs citattecken) amerikansk flyg- och flottbas på Kanadas ostkust, var en lämplig nödlandningsplats. Det hela avlöpte väl men det var en på många sätt flygmässigt mycket svår situation om vilken Schultzberg berättat i "Flygtiga minnen 1". Se även SFT 1/1996.
Man hade ju en femstjärnig VIP ombord och det visste Argentia redan och man hade fått presidentens order att allt skulle göras o s v. Mycken uppståndelse blev det efteråt och högtidligt och annat tackande från sovjetisk sida. Den amerikanske utrikesministern kommenterade att "nu kan väl inte Mikojan längre klaga på att USA har baser utomlands". Argentia låg ju i Kanada.
(Jag ser i "Flygtiga minnen 1" att 1952 landade en SAS DC-6 OY-KLY på ett militärt fält i Brasilien (trafikledningens "order") när i nattmörkret höger innermotor lämnat planet och därvid orsakat stor förödelse av vilket man såg det mesta först efteråt.)
Lars S
